Morfar stod på gårdsplanen och såg hängig ut när jag kom cyklande. "Hej morfar" sa jag och lutade cykeln mot väggen. Morfar tittade upp men istället för att säga hej sa han "Jag kan inte begripa vad det ska vara bra för. Så dumt så att..."

Intill lagårdsväggen stod en obligatorisk soptunna utplacerad av kommunen. Det gick inte att komma undan.  I hela sitt liv hade han tagit hand om sina egna sopor. Återvunnit, sorterat och fördelat. (Okej det fanns säkert brister i det hela...) Nu ville kommunen att allt skulle ner i samma säck och hämtas mot betalning. "Så dumt så att..." morfar saknade ord.

Men nu är det jag som blivit försedd med kärl, påsar och olika fack av kommunen. Jag sorterar, fördelar, pressar ihop och återvinner. Funderar på vad som kan läggas var och att man nog skulle haft en gris och en höna som tagit hand om somligt ändå...En bondgård på Götaplatsen som sagt, det vore toppen.

Lizelotte, månskensdrömmer

Picture this: Det är skrivarkurs i spanska Tolox med Birgitta och Christina och vi går in på tredje dagen. Då får vi en uppgift.

”Skriv en novell på max 500 ord. Platsen skall vara Hotellet i Tolox. Utgå från följande mening: Hela dagen hade han känt sig olustig, och när han nu borstade tänderna upptäckte han att tungan saknades.”  
 
Några våndas, andra kastar sig genast över arbetet. Det blev 13 väldigt olika fortsättningar på denna första mening kan jag säga! Här är min version:
 
Hela dagen hade han känt sig olustig, och när han nu gick runt i rummet och borstade tänderna upptäckte han att tungan saknades. Fan också. Vilken tur ändå att han inte behövde hålla i morgondagens föreläsning. De hade tidigt bestämt att de skulle varva för att hålla energin uppe och imorgon behövde han inte stå till svars för någonting. Barbro kunde klara sig själv i konferensrummet, hon ägde ämnet lika mycket som han gjorde. Var lika skicklig. Ja nästan ännu vassare på att beskriva hur själva hantverket skulle utföras i detalj.
 
Själv hade han slarvat när han skar till. Eller om han sluntit. Det hade hur som helst gått för fort. Han kände hur det knöt sig i magen, brann i strupen och snurrade i skallen. Vämjelse. Det här måste ordna sig på nåt jäkla vis. Han gick ut i badrummet, ställde ifrån sig tandborsten i glaset och tog fram mobilen för att snabbt slänga iväg ett sms till Barbro. ”Måste reparera gårdagens misstag. Kan inte prata nu, hör av mig imorgon kväll.”
 
Han kunde inte gå och lägga sig nu. Ångesten var för stor. Han återvände ut till rummet där han tidigare stått och betraktat sitt verk. Nu hade han hela natten och morgondagen på sig. Det kommer lösa sig lugnade han sig själv.
 
Han brukade må bra, vara fullt koncentrerad när han kom till det här stadiet. Han skruvade upp volymen på Beethovens femma, tog på sig den vita rocken böjde sig ner mot alla verktyg och attiraljer, valde ut en lämpligt smal kniv och en spackelspade, tog fram sin palett.
 
Om han bara förlängde strandlinjen med en blandning av grönt och svart skulle landtungan vara på plats och tavlan återspegla verkligheten. Årets vernissage i Tolox, som skulle kröna kursveckan skulle inte få befläckas av misstag.

Lizelotte

Bland mimosa och olivlundar slingrar sig vägen från kusten och upp i bergen. De sista backarna är hisnande. Jag vänder blicken upp mot målet, Hotel Cerro de Hijar, och vågar inte titta ner förrän vi är framme. Men då! Vilken vidunderlig vy.

Här ska vi vara i fyra hela dagar och bara göra det vi längtar efter just nu. Skriva, prata synopsis, dela erfarenheter och få inspiration. Det är skrivarkurs i härliga spanska Tolox som mina bloggvänner Birgitta och Christina håller under dessa  fullmatade och intensiva dagar. 

Hatten av! Väl hemkommen, full av inspiration och med konkreta verktyg och nycklar i bagaget känns det nu lättare att ta sig vidare. För mig blev det den mest inspirerande skrivarkurs jag har varit på. (Och jag har varit på ett antal.) Jag har satt målet att ha ett klart råmanus om ett år. Då är det nämligen skrivar-retreat, dvs steg II – samma tid och samma plats. 
 
Det här tar jag med mig:
1. Hur man effektivt beskriver olika karaktärer
2. Nyttan med att bygga upp och dokumentera ett persongalleri. (Bonus: Jag började se nya sidor och bevekelsegrunder hos en av mina karaktärer)
3. Verktyg för hur man kan planera och lägga upp sin story med olika vändpunkter.

Men sen då, hur ska man skriva brevet till förlaget? Ja, det är redan klart. Nu ska jag bara ta itu med att skriva berättelsen.

Lizelotte, siktar på målgång om ett år

Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.

 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Det här är ditt nya blogginlägg. Vi har lagt till denna text och bild som exempel på vad du kan göra. Nu är det bara för dig att skriva din egna text, lägga in bilder, video… ja, vad som helst. Du kan ändra allt och även ta bort det du inte vill ha.

 

För att redigera denna text, peka här och klicka på knappen ”Redigera text”. Bilden kan du ändra eller ta bort i ”Ändra bild”. För att dra in nya block klickar du först på knappen ”Skapa innehåll” och väljer sedan vad du vill ha.

Så sa Thomas Björkman, författare och entreprenör, under Sveriges Innovationsriksdag förra veckan. Jag hade förmånen att få lyssna, och det var framför allt teknikutvecklingen han fokuserade på, men mina tankar gled genast in på gamla-farmor. Hur hon sträckte fram skålen och bjöd på sockerbitar när jag var liten. Och hur jag fyllde fickorna och sa att jag skulle ta dem senare. Inte ville jag ha sockerbitar när det var lätt att springa till kiosken och köpa smågodis (eller gott som vi sa). Socker var sparsmakad lyx i hennes värld. Inte alls i min.

Vi har allt det hon slet för och drömde om. Ja vi har mer, vi har för mycket, förmodligen bortom hennes föreställningsförmåga. Men hon visste vem hon var och vem Gud var.  Vi är med om en rusande teknikutveckling och AI, men är mer osäkra på vår plats i evolutionen och vår roll som människor.
 
Fast visst är det häftigt att vara med! Och det kommer aldrig mer att gå så långsamt som nu.

Lizelotte, Längtar efter boken jag just beställt: Världen vi skapar, av Thomas Björkman.

Kravlösa dagar, långa promenader och härliga bufféer. Och framför allt tid att umgås, prata färdigt och läsa goda böcker. Påsken är bäst.

Överst på läslistan har jag haft Hälsoresan av Maria Borelius. Närmade mig den med viss vånda för matvanorna är verkligen si och så. Men, här är konkreta tips och smarta idéer för hur man kan leva ett hälsosammare och friskare liv. Mer inspiration än pekpinnar alltså. Och vem vill inte bli piggare, starkare och kanske lite lyckligare? Värt att prova tänker jag som nu fyllt skafferi och kylskåp med helt nya saker. Mandelmjölk, kokosolja och proteinpulver….
 
Lizelotte, stänger påsken med en sista marsipankyckling

Jag köpte min första häst när jag var 10 år. En unghäst, det var vad besparingarna räckte till, så honom kunde jag inte rida på under det första året. Det blev många promenader i grimma längs stigar och skogsvägar. Lite ensamt var det, och jag har fortfarande en speciell minnesbild från en dag. Hästen lunkar makligt bakom. Jag sparkar till i gruset, ser ner på min gula kofta och knapparna som blänker i solen och så som en uppenbarelse; Jag är kanske ensam just nu. Men, jag har ju mig själv.  Och så la jag ena handen på min axel. Låter högtravande,men så var det.  Och jag var nöjd, tyckte att det kändes bra. Att ha sig själv. Här och nu. Det är väl ungefär vad jag har återlärt mig idag... efter en kurs i mindfulness har intresset bara ökat och det finns så mycket inspiration och kunskap att ta tills sig. Här är några tips!

Klipp med Jon Kabat-Zinn, läkare och forskare som utvecklat mindfulness

Klipp med Åsa Nilsonne, Mindfulness i hjärnan – Vetenskapsfestivalen 2016

Lizelotte, funderar på varför man behöver lära om det man visste som 10-åring…

Tänk om man hamnar på sjukhus och har fula trosor på sig? Nej det vill man verkligen inte riskera. Jag är uppvuxen efter den devisen, eller ja, jag minns att det var så tongångarna kunde gå. "Man vill verkligen inte hamna på sjukhus och ha sjaskiga underkläder på sig!" Visst finns det värre saker att ängslas över! Men. Nu bjuder vi in till nästa Ketchup-event hos Evanette den 21 mars. Där finns det inte bara sköna underkläder i vårens färger, där finns baddräkter, badrockar, fina nattlinnen och massor av mer saker man gärna vill fräsha upp garderoben med. 20% på allt i butiken, bubblor och tilltugg, utlottningar och, inte minst, härligt mingel men många sköna människor. Kom!

Anmäl dig här!

Lizelotte & Co

För mig blev sportlovet något helt annat än vad jag tänkt mig i år. Inga skidor och vin chaud i backen... men en inställd resa är också en resa, för att travestera Lundell.

Det blev istället en trivsam blandning av kultur, må-bra-saker och nostalgi. För ensamma kvällar hemma i soffan ska inte underskattas. Pannkaksmiddag, diska-en-annan-dag och spela jättehög musik. Men inte vilken musik som helst förstås. Minns ni till exempel Un banc, un arbre, une rue1971? Eller Après toi 1972? Jag minns! Inte minst hur vi mimade hemma i vardagsrummet med egenhändigt ihopknåpade mikrofoner. (Ett stearinljus insvept i stanniolpapper, et voilà!)

En annan bra sak. Just nu blommar Kameliorna i Palmhuset hos Göteborgs Trädgårdsförening och de är förstås ljuvliga! Ingen idé att försöka sig på att odla själv (jag har försökt!) om man inte har ett orangeri på tomten, så ta en utflykt om du kan!

Next up: Konstmuseet och fotoutställningen med Julia Peirone. 

Lizelotte, som undrar om det är det här som är att vara 

Varje kväll, ungefär då jag brukar sjunka ner i soffan med en kopp te, då plingar det i min telefon. Och det passar ganska bra, för då är det dags att tänka på det positiva som hänt under dagen. Det är därför det plingar.

Inget gnäll, bara plats och fokus på tre saker som har varit bra. Det kan vara allt från att jag äntligen fick klart rapporten till ett samtal vid kaffeapparaten eller ett leende på bussen.

Ibland glimmar det till i havregrynsgröten. Och ibland får man bara vara glad att man får vara med!

Lizelotte, tänker att allt man fokuserar på blir större

Säsongens gymkort ligger i väskan. Klippkort till yogan är införskaffat, personlig tränare är bokad och, som om inte detta vore tillräckligt för en ganska otränad kropp och själ, så har jag börjat en kurs i mindfulness.

Inte så lagom start kanske men så har jag också inspirerats av Michael Dahlén, ni vet rockstjärneprofessorn som ändrade 40 vanor på ett år och skrev en bok om det. Kan han ändra 40 kan jag ändra 3! Så tänker jag.

Det som satt längst in var Mindfulness. Trodde mest att det var till för att bota stress och ångest, men det är ju så mycket mer!  Så istället för att låta tankarna dansa fritt, drömma sig bort om framtiden eller analysera och skärskåda det förflutna har det här med medveten närvaro nästan blivit beroendeframkallande. Jag VILL gå in i meditationsbubblan!

Fast nej, gymmet har inte blivit beroendeframkallande (än) men inget hindrar att försöka igen och igen – det blir ju träning av det också!

Lizelotte, tar nya tag 

PS Gratisapp till mindfulness-övningar här :-)

Sedan i fredags har jag varit arg.* Men så idag spred sig lättnad, glädje och ja, lite förvåning! Fastighetskontoret drog tillbaka förslaget att bebygga parken vid Delsjöns port. Jag andas ut och skänker en tacksam tanke till alla dem som drog ut i strid. Lite omtumlad ändå. I femton långa år lär Fastighetskontoret och konsultatet letat efter en lämplig plats. Men så plötsligt, och så sent som i fredags, kom informationen om beslutsmötet till allmän kännedom. Så hastigt det ordnades med protestlistor och protestmöten. Och så hastigt man vände på en femöring när opinionen sa ifrån.  Tvära kast och sociala medier när det funkar som bäst! 
 
Lizelotte, *gör en allusion på Ishiguro. Inga jämförelser i övrigt.

Foto: Per Hallén. Läs hans blogg: https://delsjoomradet.se/author/halln/ Foto: Per Hallén. Läs hans blogg: https://delsjoomradet.se/author/halln/

De är överens. Kinas generalkonsulat, Business Region Göteborg och Fastighetskontoret. Helt plötsligt, i fredags, blev vi varse att de vill bebygga 11 000 kvadratmeter kinesiskt konsulat vid "porten till Delsjön". Ett grönområde tillgängligt för alla, unga som gamla. En oas. På landet fast mitt i stan. Här finns plats för pick-nick, brännboll och ponnyridning i ett gammalt underbart stall. En unik miljö för många Göteborgare och en brygga mellan skog och stad. 

Skriv på protestlistan om du som jag tycker att detta måste stoppas!

Ett klick till protestlistan

Lizelotte, med bestämda kliv

Vi har lite svårt för att slänga saker hemma hos oss. Och när vi väl gör det, då är det nästan alltid fel saker som åker iväg. Så nu röjer vi grundligt. Går igenom källaren och vinden. Förlorar oss i lådor med brev, osorterade elsladdar och utklädningskläder. Som om vi rände på maskerad. Jag kan säga att det händer aldrig. Men om det skulle hända, ja då kunde jag förvandlas till prästkrage, indian, dalmatiner eller diskobrud på en minut.  Men så plötsligt ett fynd! Min väska med fransar från våren -72! Skolavslutning i tredje klass, vita korts (inte shorts, korts, kommer ni ihåg?), och stretchstövlar. Och så väskan.
 
Nostalgi? Nej,men jag älskar den hållbara idén - 45 år och still going strong!

Lizelotte 

Senaste inläggen

Arkiv

Etiketter

Senaste kommentarer

Länkar