Ketchup of the day bloggar  inom feelgood, författarskap och kommunikation.

NOVELLTÄVLING

Nu är det dags igen! Vi lyser upp höstmörkret med en novelltävling. Kanske vill du öva upp ditt skrivande? Här är ett utmärkt tillfälle till att komma igång! 

När: Skicka in ditt bidrag senast den 5 november 2018
Hur: Berätta bilden! Skriv en text utifrån de associationer du får av bilden här intill. Novellen ska vara skriven på svenska och får inte ha publicerats tidigare. Max 10 000 tecken inklusive blanksteg. Det vinnande bidraget publiceras på vår webbplats. Skriv till novell@ketchupoftheday.se.

Kan man skriva en novell på 20 minuter? Jajjamen, enligt denna artikel. Läs och inspireras!

En helt vanlig dag ... En helt vanlig dag ...

När det regnar i Spanien så är det sällan det som vi i Sverige kallar för REGN. Det är snarare ett skyfall som om någon där upp häller spänner med vatten över oss. Allt förlamas under några timmar, innan denna någon slutar att hälla fler spänner. Det är då man får fullt upp med att sanera vattenfyllda källare, pumpa bort överflödigt vatten från trädgårdar, rädda strändernas sand som flyter ut i havet, dra upp bilar som blivit stående under vatten i fyllda viadukter … bland annat. Det rasar lera och grus från slänter och vägarna blir oframkomliga. Så när media i Sverige skriker ut klass 3-varning så suckar jag bara med en lätt axelryckning. ”Ni vet ingenting”, mumlar jag för mig själv.
Nu har det nyligen varit en släng-spänner-med-vatten-över-oss här på solkusten. På lördag är det dags igen. Men emellan det så skiner solen och människor befolkar stränderna för att bada och sola. Som det ska vara alltså.
Själv stänger jag mig inne på altanen, låter markiserna vara ute (inte för solen utan för de där spännernas skull) och njuter med mitt skrivande. För kallt är det inte, tvärtom. Och jag har flyt just nu. Flyt på skrivandet.
Och då betyder egentligen inte väder någonting.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Känslan av att ha ett råmanus klart är nästan obeskrivlig. Man har fått ur sig historian man vill berätta. Tusentals ord och meningar i följd efter varandra. Jag är lika förvånad över mig själv varenda gång som jag har fått ihop det - och NÖJD - känner mig som en en sexåring som precis har lärt sig cykla! 

I kväll ska jag fira med bubbel och i morgon åker jag till Marbella och där ska jag fortsätta att fira!
(och börja redigera ...)

Ha en underbar dag och glöm inte att fira allt roligt, stort som smått!

Christina

Kommentera gärna:

Den 1 november släpps den ombearbetade versionen av SLASKJOBBET som är del 2 i min serie om kriminalkommissarie Ingrid Bergman vid sektionen för grova brott i Göteborg.

Jag har strukit runt 7000 ord, skrivit om och lagt till vilket har gjort historien tajtare och intensivare men fortfarande lika obehaglig och aktuell trots att det var 2008 den kom ut första gången på Treböcker Förlag.

Fantastiskt roligt att SLASKJOBBET ihop med de andra böckerna i serien ska ut i vida världen tack vare succén som ljudböcker. Undrar hur man översätter SLASKJOBBET till spanska, ryska eller danska? På tjekiska heter den SOUKROMÁ JATKA och ges ut av Motto.cz

Enklast är som vanligt att förhandsbeställa ditt ex av den svenska upplagan på Adlibris.com , Bokus.com  eller exempelvis Akademibokhandeln.se  Det är bara att klicka på en av länkarna!

Ha en fin dag!

Christina

Kommentera gärna:

"Vad ska jag ha på mig?" - den ständiga frågan. Kanske en t-shirt?  Förra helgen var det bokmässa i Göteborg med 85 371 besökare och 811 utställare -  det var fyra fantastiskt roliga dagar - jag har inte hunnit smälta allt som hände ännu!. Middagar, möten med läsare, författarkollegor och branschfolk. Erbjudanden och förfrågningar. Planer stora som små. Men nu är det nöta på skrivbordsstolen som gäller igen - tillbaka till missbrukande av kaffe och tuggummi, muttranden och knattrande på tangentbordet och på egoväggen hänger mina fyra "Christina Larsson"- tröjor som får mig att le.
Ja, det blev fyra t-shirts med författarloggan som löste mitt klädproblem den här gången ... 

Kommentera gärna:

Fin förlagsmiddag på Bokmässan Fin förlagsmiddag på Bokmässan

Jo, massor. Så mycket att jag inte ens hinner blogga. Och nu är jag på språng igen, denna gång till Umeå, men varför inte göra en snabbuppdatering i bloggen innan planet går. Så tänker jag.
Många frågar mig om när nästa bok kommer. Faktum är att jag har TVÅ böcker på gång. Trots att Holländarn fortfarande är relativt ny och säljer i butik och pocketen inte ens har kommit ut ännu. Men varför ligga på latsidan när man kan skriva böcker? Haha.
Men vad är det för två romaner då?

1. Toktanten – grannen från helvetet. Tja, det säger väl en hel del. Ingen mysig Toktant som man delar en kaffe med precis. Nej, denna Toktant flyttar in i Lövudden och långsamt men säkert lyckas hon förgifta ett helt litet samhälle, särskilt några väl utvalda grannar. Ingen människa i världen har väl inte råkat ut för grannosämja på något sätt någon gång? Men den osämjan man får med Toktanten tar oss ett steg längre. Feelgood med en rysning, kallar förlaget den. Denna bok kommer ut i handeln den 9 april.

2. Så har vi nästa bok: Alla älskar Bianca. En relationsroman där du som läsare får gå in i ett antal olika människors liv. Vad de har gemensamt vet varken du eller de själva, men kanske att de alla ändå har en gemensam nämnare på något sätt? Det här är en roman om kärlek och svek, drömmar, skuld, död, liv och okända blodsband. Stora delar av handlingen utspelas på Thorskogs Slott som finns i verkligheten. Den här boken är min 10:e roman (HURRA!) och det firar vi med förhandssläpp på bokmässan 2019! I butik oktober 2019.
 
Så mina vänner! Det är bråda dagar. Jag håller fortfarande på att smälta bokmässan 2018 och framgångarna med Holländarn. Men samtidigt är det bara att sätta ribban och fortsätta skriva. Ni läsare har blivit så många nu, så jag måste ju leverera!
 
Lovar härmed att bli bättre på bloggandet från och med NU!
All kärlek från mig till er alla!

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Miljön är det som ger berättelsen kläder, som omsluter historien man vill berätta i ett paket. Händelserna som jag ska skriva om i min kommande bok kan egentligen utspela sig i vilken stad som helst men jag har valt Varberg. I veckan tillbringade jag och Amanda, äldsta dottern, två dagar i Varberg med att besöka fästningen, Stadshuset - stort tack till Kanslichef Henrik Lundahl som tog så väl hand om om oss och berättade och besvarade många frågor, hotell Gästis, Leninbadet, flera restauranger och fik, kallbadhuset och polishuset. När jag kom hem igen upptäckte jag att jag hade glömt mitt block på hotellet - paniken spred sig i kroppen för i den fanns ALLT om manuset - kapitel för kapitel, anteckningar om reseracharbete, om karaktärer mm. För den som skulle hitta blocket och öppna det skulle det säkert bara se ut som en fullkluddrat block som lämnats kvar för att slängas. Jag ringde hotellet så fort jag insett mitt misstag och det var tio lååånga minuter innan kvinnan jag talat med ringde tillbaka och berättade att blocket inte var bortstädat. Hon erbjöd sig att skicka det men jag bestämde mig för att åka och hämta det själv. Jag vågade inte riskera att blocket skulle försvinna med posten! Med en lättnad som inte går att beskriva satte jag mig vid datorn och skrev de två första kapitlen i boken som ännu inne fått något namn.
Nu är jag på gång!

Christina

Kommentera gärna:

Först hade jag hela rummet för mig själv. Sen blev vi två på salen och då drogs draperierna för mellan sängarna. Rätt skönt ändå.  Min nya rumskamrat var av en helt annan åsikt. "Jag behöver ljus! Kan vi ha öppet mellan oss?" Hm. Ok då, jag är inte den som är den... 

(Det här var några år sedan och får räknas som preskriberat nu.)
 
Lite motvilligt låter jag mig bli bekantad. Det är ungefär en och en halv meter emellan våra sängar och det blir konstigt att inte prata. Vi utbyter vardagligheter på kvinnors vis på lasarett. Vilka åkommor vi har, var besvären är som värst och om sjukhusmaten går att äta. Och sen raskt vidare till hur många idioter det finns i samhället idag. Ja det är inte klokt. För att inte tala om han i bostadsrättsföreningen som är riktigt djävla blåst. Jag sugs med och det är riktigt roande. Men jag måste avbryta då och då. Telefonen ringer och så har jag försökt börja på min bok femtioelva gånger.
 
Jag huttrar lite under mina täcken och det blir dags att sova. Läsa får jag göra en annan gång. Förutom ett gammaldags lakan har jag ett randigt täcke, en rutig filt med fransar och två ljusblå filtar från Alingsås tvätteri (Legendarisk inrättning ju! Tidigare känd för att samla vigselringar och annat som följer med tvätten i en burk till festkassan, bäst att behålla ringarna på!) För säkerhets skull har jag lagt min vita pälsfleece runt nacken och fötterna har jag stuckit in i mina uggisar. Syns inte under alla täcken.
 
Madame Flodhäst bredvid (kanske inte snällt but now you get the picture) utbrister "Gud så varmt här eeh! Och där ligger du, herreminjee! Är det ok jag klär av mig naken?"   Inga problem. Hon fläker av sig allt hon har, tjostar och dunsar ner i sängen bredvid med hela sin väldiga kropp. Vilket par vi är! Mitt i hela eländet av njurstenar och blindtarmar, smärtor som svider och kärl som brister, måste man ändå skratta.
 
Ingen av oss sommar på länge. Men efter någon timma drar det igång. Snarket. 

Du vet hur det är, först försöker man tänka bort det, sen lägger man kudden över huvudet. Men när det inte funkar är det som att det verkligen biter sig fast. Jag börjar harkla mig då och då. Hjälper inte. Jag höjer och sänker min säng för att det skall låta. Hjälper första gången bara.
 
Sen får jag en snilleblixt. Jag kan ju ändå inte sova. Så jag öppnar paddan och ritar upp ett diagram. Y-axeln får stå för volymen och x-axeln frekvens. Ingen exakt vetenskap precis, 1-10 pinnhål på båda och så börjar jag pricka in värdena. Det går lekande lätt. Efter bara några minuter har jag en imponerande graf. Men vad ska jag med detta till? Kan ju knappast visa fram det. Det är bara för mycket. Så jag sparar det under "Madame Flods kurva, 4-5 feb.", stänger locket och hasar ut i köket för en kopp te. Fem minuter senare kommer även Madame Flod och behöver en kopp nypon.  "Jag har inte sovit en blund". "Joho du! Det har du visst" säger jag segervisst med fullt av bevis i min graf. "Nä nä, jag ska säga dig att för varje gång jag snarkat till, har du harklat dig och då blir jag klarvaken förstår du. Jag snarkar bara precis i insomningsskedet nämligen."
 
Men vaf...! En del får alltid rätt liksom.

Lizelotte

Nu ser jag bara framåt Nu ser jag bara framåt

Åh, denna sommar … som jag har njutit och tagit tillvara på varje dag, på varje stund. Som en energiboost i storlek large. Inget spring med dynor ut och in, parasoller som blåser sönder eller inställda grillmiddagar. Bara värme, sol och vänskap. Javisst, även torra gräsmattor och föreningens sinande vatten, men om jag bara tänker egoistiskt just nu så har det varit den bästa sommaren på många år.
Tid att reflektera. Tid att bara finnas. Tid för familj och vänner.
Och Holländarn som bara tuggar på.
Nu blåser det ute. Något inom mig säger att hösten är på väg. Och det är okej. Kom igen hösten! Nu längtar jag efter rutiner igen, efter att få gå in i min introverta värld och skapa nya historier och lära känna mina nya karaktärer. Det kittlar mig längst inne i nerverna och jag kan knappast bärga mig. Som jag älskar detta.
Nu ska jag grotta in mig i redigering av Toktanten och samtidigt starta med mitt nya romanprojekt. Jag älskar det redan. Mina tankar flyter medströms i takt med att jag lär känna dem. En brokig samling individer med drömmar och hemligheter och förhoppningar. Såklart. Det är ju så livet är.
Välkommen hösten. Tack fina sommar.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Så glad för sommarens leverans av kaffekoppar! Direkt från Provence dessutom. Jag kunde inte bestämma vilken blå nyans jag skulle beställa så det fick bli hälften av varje.

Lena Hasse, smyckeskonstnär och keramiker med verkstad och butik L'Atelier i franska Seillans gör de mest fantastiska saker. Hemsidan är på gång - Stay tuned!

Lizelotte

Det börjar bli dags att byta ut lata semesterdagar och rosékvällar mot lite återställande ordning. Och i måndags kväll började det plinga igen.

Varje kväll klockan 21.00 plingar det i min telefon. Det är ungefär då jag brukar sjunka ner i soffan med en kopp te. Och det passar ganska bra, för då är det dags att tänka på det positiva som hänt under dagen. Det är därför det plingar.Inget gnäll, bara plats och fokus på det som har varit bra.Tre bra saker. Det kan vara allt från att jag äntligen fick klart rapporten, ett samtal vid kaffeapparaten till ett leende på bussen.

Det går alltid att hitta tre bra saker i vardagen. Ibland glimmar det till i havregrynsgröten. Och ibland får man bara vara glad att man får vara med.

Lizelotte, back in business

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Pia » VAD HÄNDER??:  ”Bra att det kommer nya böcker av dig,saknar dina härliga böcker ”

  • Mats Hansson » NOVELLTÄVLINGEN AVGJORD:  ”Kul, som en ketchupflaska rinner ”Älskade Jeanette” ut och vinner er novelltävli..”

  • Mats Hansdon » NOVELLTÄVLINGEN AVGJORD:  ”Kul, som en ketchupflaska rinner ”Älskade Jeanette” ut och vinner er novelltävli..”

  • Anonym » JAG ÄR EN SOCIAL ENSAMVARG:  ”Ordet ensamvarg är något som gruppmänniskor har satt på människor som är ensamma..”

  • drea » I en sal på lasarettet:  ”hahaha, ibland kan en inte vinna :)”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter