Ketchup of the day bloggar  inom feelgood, författarskap och kommunikation.

Anders Hägglin skrev vinnarnovellen

Grattis Anders Hägglin som skrev det vinnande bidraget till bilden! Hur känns det? 
- Jag är överväldigad av ert erkännande!
Hur fick du uppslaget?
- Jag går alltid upp tidigt på lördag och söndag, bland annat för att skriva. På lördagsmorgonen läste jag om tävlingen. Jag satt hemma och såg nog gulnande träd genom fönstret. Raden "man är inte gammal när man drömmer" har jag säkert hört någonstans. Det sa klick och så skrev jag direkt.
Skriver du på något nu?
- Just nu försöker jag att hitta former för mitt skrivande, det vill säga om jag ska jag skriva noveller, korta berättelser eller längre texter. Men jag skriver också kåserier sedan tjugo år tillbaka för bekantskapskretsen en gång i månaden. Det är ganska uppskattat! För sådär två, tre år sedan sa en kamrat till mig att han ville läsa det andra jag skriver. Efter en tid medgav jag att jag skrev för min hårddisk. Han fick läsa och övertygade mig att ta kontakt med personer som kunde visa mig en väg framåt som skribent.

Läs vinnarnovellen "Dagens drömmar"

Läs motiveringen och mer om Anders Hägglin

Dagarna bara rinner iväg och det är så mycket man vill hinna med! Förra veckan var jag i Stockholm och träffade Marie och Carina på 4good och intervjuades i deras Sunshinepodd.

Vilka kvinnor, vilket driv! 

Det är så roligt att få vara med och berätta, och förhoppningsvis inspirera andra genom att prata om mitt författarskap och mitt entreprenörskap som bla handlar om att starta restaurang, sälja minigolfbanor, hålla skrivarkurser mm.
Lyssna gärna på migoch Angeta Sjödin - vi är med i samma podd #162  . Klicka på länken om du vill läsa vad vårt poddavsnitt handlar om och lyssna på intervjuerna.

Ha en underbar helg!

Christina

Kommentera gärna:

En vinterdag i Marbella En vinterdag i Marbella

Första advent … Jag befinner mig under ett par dagar till i mitt Marbella och julstämningen vägrar att infinna sig. Köpte en flaska glögg igår, men den lockar inte alls. Tar istället en springtur i solen och värmen. Tänker på mitt manus till Toktanten som precis har lämnat min famn för att slutligen förvandlas till en bok. Tänker på manuset som jag skriver på just nu som ska vara klart som råmanus i februari för utgivning i höst. Tänker på … ta-da! Nästa manus efter det! Precis så. Mitt i löprundan kom jag på innehållet till nästa bok. En bok med jultema, humor och komplikationer. Plötsligt så blixtrade hela boken helt klart för mig. Jäklar, vad häftigt. Tänk vad bra det kan vara att låta endorfinerna fara fritt.
Well, innan den blir verklighet så ska mycket falla på plats. Och idag är jag ledig. Jag vill passa på att önska er alla en fin första advent. Får se OM och NÄR min juliga bok kommer, och innan dess ska två andra böcker få se dagens ljus.
Och idag blir det nog en liten glögg i varje fall. Fast utan adventsljusstakar.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Efter att ha haft två fullteckande skrivarkurser i "Vägen till utgivning - Drömmen som kan bli sann" i det vackra Tolox på Solkusten erbjuder vi nu en Steg 2 kurs - VÄSSA DITT MANUS den 28- 31 maj 2019.

Kursen riktar sig till dig som redan skriver på ett manus och känner att du vill utvecklas - kanske längtar du efter att byta miljö i några dagar och ägna dig åt ditt skrivande tillsammans med andra som har samma mål? Att få egen skrivtid men också korta och peppande föreläsningar om skrivandets konst, givetvis med tillhörande workshops och skrivövningar.

På kursen kommer vi bland annat att gå igenom:
⦁ Gestaltning – tips och knep för att fördjupa berättelsen och levandegöra karaktärerna
⦁ Redigera – stryk, komprimera och förtäta ditt manus
⦁ Karaktärsbeskrivning – lär känna dina karaktärer
⦁ Dramaturgi – vi fokuserar på inledning, vändpunkter och slutet

I alla moment ingår skrivövningar och diskussion.

Vi bor på Cerro de Hijar i den charmiga byn Tolox i södra Spanien, en knapp timmes bilväg från Malagas flygplats. Detta mysiga hotell med säsongsöppen utomhuspool ligger i naturreservatet Sierra de las Nieves och erbjuder spektakulär utsikt över Guadalhorcedalen. Alla rum på Cerro de Hijar är spanskt rustika och har balkong med underbar utsikt över den omgivande landsbygden. I hotellets restaurang erbjuds rätter från det nyskapande andalusiska köket, där traditionella och moderna rätter kombineras. På sommaren kan man äta ute på terrassen. Det finns fina vandringsleder runt hotellet. Gratis Wi-Fi. 
http://www.cerrodehijar.com/

Kursavgiften inkluderar:
Välkomstdrink med tapas 
Inkvartering i dubbelrum, enkelrum mot tillägg
Helpension exkl dryck (stor och härlig lunchbuffé och tre-rätters middagar)
Kursledning
  
Kursavgiften inkluderar inte:
Flygresa Sverige/Malaga t/r
Transfer flygplats/Tolox (vi hjälper till att ordna detta)
Försäkring

Tid: Tisdag 28 maj kl 15.00 – fredag 31 maj 17.00 (2019) 
Pris: 7700 kr 
(enkelrumstillägg 500 kr, tillägg för boende i juniorsvit, 2 pers, 200 kr/pers) 

Anmälan: 
Kursanmälan är bindande och sker genom betalning av anmälningsavgift på 1700 kr till bg 5290-7128 senast 28 februari 2019. Ange noga avsändarens namn vid inbetalning samt sänd ett mejl med personuppgifter (namn, adress, telefon) till christina@christinalarsson.nu. 
Resterande kursavgift ska vara inbetald senast 1 april. Det är begränsat antal platser.

Välkommen med frågor och din anmälan!

Christina & Birgitta
 

Kommentera gärna:

Jag redigerar och redigerar. Det är så fruktansvärt trååååkigt. Det hjälper inte att jag har världens bästa och gladaste redaktör, Lena Sanfridsson till hjälp. Jobbet måste göras och det är bara att sitta framför datorn och bita ihop. Vissa kapitel möbleras om fullständigt, andra bara finslipas. Ändrar man på ett ställe så leder det oftast följdändringar i flera andra kapitel. Jag förstår verkligen inte de av mina författarkollegor som äääälskar att redigera. Själv vill jag gå vidare när råmanuset är klart och börja med nästa manus eller projekt. Just nu är det så mycket annat roligt som händer runt om kring mig som jag vill engagera mig i. Men i morgon fyller jag år och då .... då ska det inte redigeras en enaste rad!

Christina

 

Kommentera gärna:

Det bästa med Stockholm är tåget hem säger vi käcka göteborgare. Fast det tycker inte jag. I Stockholm bor mina barn. Det tycker jag är det bästa med Stockholm.

Men jag uppskattar också tåget hem.Det tar lagom lång tid för att svara på mail, skriva klart en rapport, ta en kaffe och sova en lur. Men just igår gav jag mig själv en dubbeldajm och ett glossigt magasin från Pressbyrån innan jag klev på. Kanske just det som gjorde att min stolsgranne rekommenderade mig att läsa Liv 3.0 vad vet jag.

Hur som helst kom vi att prata och ett par uppsluppna timmar senare satt jag fortfarande med mitt magasin orört i knät. Vi presenterade oss aldrig med namn, det blev inte så. Men vi tackade för sällskapet och önskade go'kväll. Och jag kom att tänka på Hjalmar Gullberg:

Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte borde vara så.

Lizelotte, med Liv 3.0 framför sig

I butik 9 april I butik 9 april

När man sitter till klockan två eller tre flera nätter i rad och skriver … då är det ofta redigering som står på agendan. Där är jag nu. Jag är i slutfasen av att redigera klart nästa roman: ”Toktanten – grannen från helvetet”. Just nu har jag en svindlande, euforisk känsla i magen. Bara för några timmar sedan ville jag gråta och slänga hela manuset.
Det är så det är. Berg och dalbana hela tiden. Livet som författare är som min fina författarvän Christina säger: en diagnos. Och en livslång sådan.
I tisdags befann jag mig hela dagen på mitt förlag, finfina Bokfabriken. Då smidde vi planer. Mest såklart om Toktanten, men givetvis hann vi med att dryfta lite mer om framtiden. Men Toktanten kommer ut i april (2019) och redan nu läggs PR- och mediaplan. Jag älskar att medverka i planeringen, det är ju PR som jag har jobbat med i hela mitt liv (innan jag började skriva böcker). Jag är glad att jag har sådana proffsiga människor omkring mig. Jag känner mig trygg.
Toktanten handlar om grannosämja. Det har nog alla på ett eller annat sätt mött i livet. Den här grannosämjan tar nog dock alla rekord och jag skulle vilja säga att det här är en feelgood kryddat med otäck rysning.
Sug på den ni!
Och jag avslutar med att bjuda er på det färska omslaget. Grymt, eller hur!
Happy halloween, by the way! (säger man så...?)

Birgitta
 
 

Kommentera gärna:

I går skickade jag manuset till min redaktör Lena Sanfridsson och väntar återkoppling i slutet av veckan.

För mig innebär det LEDIGT I HUVUDET. Jag behöver inte vända och vrida på händelser, meningar och formuleringar. Jag slipper tänka på manuset det första jag gör när jag slår upp ögonen på morgonen. I slutet av manusarbetet tar det över hela mitt liv känns det som. Man vill bara bli färdig, man vill bli nöjd, få den där sköna magkänslan. 

Det första jag ALLTID gör när jag lämnat ifrån mig ett manus är att städa mitt skrivbord från alla post-it-lappar i olika färger, anteckningsblock, kartor, faktaböcker, logistikplaner osv osv. Bort med ALLT - varenda spår!  Energin som frigörs är helt underbar. Så mycket planer som har legat och väntat på att få tid. Fester att planera, rum att inreda, luncher som ska bli av ...

Sedan börjar det om igen med nytt manus ... 
Men som som jag brukar säga - att vara författare är inget yrke - det är en diagnos!
Planerna för fortsättningen är redan lagda - det är bara att sätta igång vilken dag som helst - men först ska jag njuta några dagar av att vara ensam i mitt huvud utan alla mina karaktärer som begår mord, löser dem eller bara ställer till problem!

Ha en fin dag!

Christina
 

Kommentera gärna:

Min höjdpunkt på varje bokmässa är besöket hos Sekwas förlag som specialiserat sig på franska och engelska romaner översatta till svenska. Med en diger bokhög under armen när jag lämnar montern varar alltid mässan till långt långt fram på hösten för min del. Har just avslutat Regnvakt av Tatiana de Rosnay (ni vet hon som skrev Saras nyckel). En bok med rika beskrivningar och associationer som flätas in i varandra. I centrum står fotografen Linden Malegard som kommer till Paris för att fira sin fars 70-års dag. Det är översvämningarnas och terrorattackernas år 2015 som sätter en apokalyptisk stämning. Det slutar aldrig regna och allt eftersom vattennivån i Seine stiger rullas olyckor, händelser och familjehemligheter upp. Som om de alla slängdes i vattnet och tvingades simma. Det blir tydligt hur omständigheter och tillfälligheter får genklang i generationer.  Inget är glömt, men kanske kan det förlåtas? Starkt plus för det rika språket och den genuina känslan som förmedlas av naturens krafter.

Next up: Maggie O’Farrell med Ett hjärtslag från döden.

Lizelotte, viker hundöron och dricker te

Att skriva en bok är en riktigt mental urladdning. När det första utkastet är "klart" dvs råmanuset, så är det en väldig lättnad i både kropp och själ. En stor tyngd släpper för en stund ... sedan är det dags att börja redigera och där är jag nu. Då känns det som om hjärnan närmar sig kokpunkten och man håller hundra bollar i luften som ska flyttas om, målas om, tas bort eller placeras dit för de saknas. 

Nu har jag varit i Spanien några dagar med mina kära barndomsvänninor och tankat energi - även om jag ägnade två heldagar åt redigering och de försvann på utflykter under tiden. 

Bilderna är från en konstutställning i Malaga. Färgstark och kreativ konst fyller alltid på min energi - öppnar mina sinnen och ger mig nya infallsvinklar och manusideér. 

Så ...  nu har jag skrivit om hela första kapitlet - det blev så mycket bättre - det har verkligen skavt i flera månader - tänk vad goda vänner, skratt, trams och insane konst är bra för en författares välbefinnande och fantasi!

Ha en fin dag!

Christina

Kommentera gärna:

En helt vanlig dag ... En helt vanlig dag ...

När det regnar i Spanien så är det sällan det som vi i Sverige kallar för REGN. Det är snarare ett skyfall som om någon där upp häller spänner med vatten över oss. Allt förlamas under några timmar, innan denna någon slutar att hälla fler spänner. Det är då man får fullt upp med att sanera vattenfyllda källare, pumpa bort överflödigt vatten från trädgårdar, rädda strändernas sand som flyter ut i havet, dra upp bilar som blivit stående under vatten i fyllda viadukter … bland annat. Det rasar lera och grus från slänter och vägarna blir oframkomliga. Så när media i Sverige skriker ut klass 3-varning så suckar jag bara med en lätt axelryckning. ”Ni vet ingenting”, mumlar jag för mig själv.
Nu har det nyligen varit en släng-spänner-med-vatten-över-oss här på solkusten. På lördag är det dags igen. Men emellan det så skiner solen och människor befolkar stränderna för att bada och sola. Som det ska vara alltså.
Själv stänger jag mig inne på altanen, låter markiserna vara ute (inte för solen utan för de där spännernas skull) och njuter med mitt skrivande. För kallt är det inte, tvärtom. Och jag har flyt just nu. Flyt på skrivandet.
Och då betyder egentligen inte väder någonting.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter