Ketchup of the day bloggar  inom feelgood, författarskap och kommunikation.

Nu ser jag bara framåt Nu ser jag bara framåt

Åh, denna sommar … som jag har njutit och tagit tillvara på varje dag, på varje stund. Som en energiboost i storlek large. Inget spring med dynor ut och in, parasoller som blåser sönder eller inställda grillmiddagar. Bara värme, sol och vänskap. Javisst, även torra gräsmattor och föreningens sinande vatten, men om jag bara tänker egoistiskt just nu så har det varit den bästa sommaren på många år.
Tid att reflektera. Tid att bara finnas. Tid för familj och vänner.
Och Holländarn som bara tuggar på.
Nu blåser det ute. Något inom mig säger att hösten är på väg. Och det är okej. Kom igen hösten! Nu längtar jag efter rutiner igen, efter att få gå in i min introverta värld och skapa nya historier och lära känna mina nya karaktärer. Det kittlar mig längst inne i nerverna och jag kan knappast bärga mig. Som jag älskar detta.
Nu ska jag grotta in mig i redigering av Toktanten och samtidigt starta med mitt nya romanprojekt. Jag älskar det redan. Mina tankar flyter medströms i takt med att jag lär känna dem. En brokig samling individer med drömmar och hemligheter och förhoppningar. Såklart. Det är ju så livet är.
Välkommen hösten. Tack fina sommar.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Så glad för sommarens leverans av kaffekoppar! Direkt från Provence dessutom. Jag kunde inte bestämma vilken blå nyans jag skulle beställa så det fick bli hälften av varje.

Lena Hasse, smyckeskonstnär och keramiker med verkstad och butik L'Atelier i franska Seillans gör de mest fantastiska saker. Hemsidan är på gång - Stay tuned!

Lizelotte

Det börjar bli dags att byta ut lata semesterdagar och rosékvällar mot lite återställande ordning. Och i måndags kväll började det plinga igen.

Varje kväll klockan 21.00 plingar det i min telefon. Det är ungefär då jag brukar sjunka ner i soffan med en kopp te. Och det passar ganska bra, för då är det dags att tänka på det positiva som hänt under dagen. Det är därför det plingar.Inget gnäll, bara plats och fokus på det som har varit bra.Tre bra saker. Det kan vara allt från att jag äntligen fick klart rapporten, ett samtal vid kaffeapparaten till ett leende på bussen.

Det går alltid att hitta tre bra saker i vardagen. Ibland glimmar det till i havregrynsgröten. Och ibland får man bara vara glad att man får vara med.

Lizelotte, back in business

5:e Moseboken är den första boken i serien om kriminalkommissarie Ingrid Bergman i Göteborg.
Den 1 augusti släpps nyutgåvan som är en omarbetad version där det har tillkommit 16 nya kapitel i slutet och omkring 7000 ord har strukits ur orginalutgåvan för att skruva upp drivet och spänningen. 

Det har varit väldigt roligt att arbeta om texten och jag hade mycket stöd och hjälp från min begåvade och positiva redaktör Ellinor Ölander på HarperCollins Nordic. Det var faktiskt några riktigt tuffa veckor eftersom jag samtidigt redigerade den sjätte boken i serien: Socialgrupp noll tillsammans med en annan redaktör.

Enklaste och billigaste sättet att få 5:e Moseboken i sin hand är att klicka hem den på Adlibris

Ha det gott i hängmattan, på stranden eller vad ni befinner er i sommarvärmen!

Christina

Kommentera gärna:

- Det blir bara värre och värre för varje år som går säger jag. 
- Att ligga här i stolen menar du? 
- Ja det är hemskt. Jag är JÄTTERÄDD för dig. Verkligen. 
 
Barndomsminnen som spökar. Amalgam och tandläkarborr utan bedövning. Nu ligger jag här med mitt vuxna förstånd men utan kontroll. Jag blundar när bedövningssprutan närmar sig men konstaterar efter en stund att här ligger jag och tänker på annat än rotfyllning. Här ligger jag och tänker på vad jag ska plantera på södersidan. Där det är så soligt hela tiden. Vad som kan klara sig en sommar utan regn. 

- Går det bra? 
Min tandläkare är uppmärksam och på alerten. Ifall ett panikutbrott är nära kanske. 
- Archhh. 
Jag nickar för att förstärka och försäkra att det här går ju jättebra. Det är precis som när jag skall hålla tal på fester. Jag talar om för min bordsherre att jag nog kommer svimma. Så han har högsta beredskap. Men det gör jag ju aldrig. Med några överdrifter går det så mycket bättre. Och det är ju skönt att dela upp ansvaret lite också.

Lizelotte, still standing
 

Med jämna mellanrum håller vi Ketchupstyrelsemöte och i går firade jag, Lizelotte och Birgitta att det var tre år sedan idén om Ketchup of the day kläcktes och vi började planera för vår blogg och om Ketchupevent. Vi firade också vår vänskap - i vått och torrt - i framgång och motgång - med många skratt, kramar och höjda Champagneglas!

(Vi planerade bland annat kommande event som exempelvis en novelltävling. Håll utkik här på bloggen så kommer snart mer info!)

Ha en underbar dag!

Christina

Kommentera gärna:

Funderar på nästa manus ...? Funderar på nästa manus ...?

Okaaaj … Holländarn har nu varit ute i vida världen i en månad, sålt slut första upplagan och andra upplagan är (äntligen) levererad. Jag har pratat med bokhandlare, varit i radio, snackat med journalister och signerat. Sett hur boken har klättrat upp på topplistor och fått kanonfina recensioner. Blivit utsedd till en av tre Månadens Pärlor på Adlibris. Läsare som har hört av sig på mail, facebook, hemsidan och instagram – bara glädje. ”Birgitta, vilken bok du har skrivit, jag är helt tagen, jag njuter, är rörd och gråter, har läst sen jag var sju år, men denna boken var bland det bästa jag har läst …” Den kom idag.
Och så vidare.
Så vad gör jag då?
Slappnar av? Tar en paus?
Mäh.
Idag skickade jag iväg ett klart råmanus till min NÄSTA roman.
Nu tar min förläggare och min redaktör över. Jag har jobbar hårt sista tiden, men nu blev alltså manuset klart så NU stänger jag locket till min dator, lägger ner skrivandet och bara kör ett par timmar om dagen för allt kringarbete.
Så hängde ni med på vad jag just skrev?
JAG HAR PRECIS LEVERERAT MANUS NUMMER NIO! Utgivning mars 2019. HURRA!
Och … jag vågar knappt säga det. Men synopsis på manus nummer tio är redan igång.
Love my work.
Love Holländarn som seglar hem till läsare snabbare än jag någonsin lyckats med tidigare.
Love helt enkelt! :-) 

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Morfar stod på gårdsplanen och såg hängig ut när jag kom cyklande. "Hej morfar" sa jag och lutade cykeln mot väggen. Morfar tittade upp men istället för att säga hej sa han "Jag kan inte begripa vad det ska vara bra för. Så dumt så att..."

Intill lagårdsväggen stod en obligatorisk soptunna utplacerad av kommunen. Det gick inte att komma undan.  I hela sitt liv hade han tagit hand om sina egna sopor. Återvunnit, sorterat och fördelat. (Okej det fanns säkert brister i det hela...) Nu ville kommunen att allt skulle ner i samma säck och hämtas mot betalning. "Så dumt så att..." morfar saknade ord.

Men nu är det jag som blivit försedd med kärl, påsar och olika fack av kommunen. Jag sorterar, fördelar, pressar ihop och återvinner. Funderar på vad som kan läggas var och att man nog skulle haft en gris och en höna som tagit hand om somligt ändå...En bondgård på Götaplatsen som sagt, det vore toppen.

Lizelotte, månskensdrömmer

I dag släpptes Socialgrupp Noll som är den sjätte delen i serien om kommissarie Ingrid Bergman. Kjell "Coach" Bengtsson är tillbaka som inläsare efter önskemål från otroligt många lyssnare.
Just nu skriver jag inte men dagarna är fyllda av aktiviteter - jag började dagen med en timmes promenad i Haverdal och sedan en go frukost, efter det betalade och adminstrerade jag löner, tränade minigolf en halvtimme och blev sedan fotograferad av Hallandsposten, städade, åkte till återvinningen, beställde öl från Brygg3an som vi samarbetar med om vår Haverdalspilsner och Harplinge Ale. Jag fick besök av två damer från ett frilreligiöst förbund som jag pratade en stund, sedan fick två försöktspersoner testa den nya drinken jag hittade på i går kväll - det är en Rose Spritz - och den fick klart godkänd så nu är den med på restaurangens drinkmeny! Jag hann också klippa gräset och fixa i rabatter och planteringslådor - och sedan som alltid hantera mejlen och några roliga telefonsamtal!

Kommentera gärna:

Picture this: Det är skrivarkurs i spanska Tolox med Birgitta och Christina och vi går in på tredje dagen. Då får vi en uppgift.

”Skriv en novell på max 500 ord. Platsen skall vara Hotellet i Tolox. Utgå från följande mening: Hela dagen hade han känt sig olustig, och när han nu borstade tänderna upptäckte han att tungan saknades.”  
 
Några våndas, andra kastar sig genast över arbetet. Det blev 13 väldigt olika fortsättningar på denna första mening kan jag säga! Här är min version:
 
Hela dagen hade han känt sig olustig, och när han nu gick runt i rummet och borstade tänderna upptäckte han att tungan saknades. Fan också. Vilken tur ändå att han inte behövde hålla i morgondagens föreläsning. De hade tidigt bestämt att de skulle varva för att hålla energin uppe och imorgon behövde han inte stå till svars för någonting. Barbro kunde klara sig själv i konferensrummet, hon ägde ämnet lika mycket som han gjorde. Var lika skicklig. Ja nästan ännu vassare på att beskriva hur själva hantverket skulle utföras i detalj.
 
Själv hade han slarvat när han skar till. Eller om han sluntit. Det hade hur som helst gått för fort. Han kände hur det knöt sig i magen, brann i strupen och snurrade i skallen. Vämjelse. Det här måste ordna sig på nåt jäkla vis. Han gick ut i badrummet, ställde ifrån sig tandborsten i glaset och tog fram mobilen för att snabbt slänga iväg ett sms till Barbro. ”Måste reparera gårdagens misstag. Kan inte prata nu, hör av mig imorgon kväll.”
 
Han kunde inte gå och lägga sig nu. Ångesten var för stor. Han återvände ut till rummet där han tidigare stått och betraktat sitt verk. Nu hade han hela natten och morgondagen på sig. Det kommer lösa sig lugnade han sig själv.
 
Han brukade må bra, vara fullt koncentrerad när han kom till det här stadiet. Han skruvade upp volymen på Beethovens femma, tog på sig den vita rocken böjde sig ner mot alla verktyg och attiraljer, valde ut en lämpligt smal kniv och en spackelspade, tog fram sin palett.
 
Om han bara förlängde strandlinjen med en blandning av grönt och svart skulle landtungan vara på plats och tavlan återspegla verkligheten. Årets vernissage i Tolox, som skulle kröna kursveckan skulle inte få befläckas av misstag.

Lizelotte

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter