Att fånga en årsring

Jag vet inte varför jag minns alla skolstarter med så tydlig skärpa. Som första klass i ny grön klänning och tom skolväska över axeln. Nej det finns inget foto, men ingenting kan sudda ut minnet av den dagen. Fröken i röd kjol och blommig blus sa att hon skulle ha samma kläder på sig nästa dag också. Så att vi säkert skulle känna igen henne. Så dumt, det klart vi känner igen dig! tänkte jag. Så starka intryck.  Så mycket längtan efter att livet ska börja.

Jag vet inte heller varför jag minns alla kläder så tydligt, det är som om de representerar olika årtal genom hela livet. Häromdagen stelnade jag till framför Lailas Second hand i Vasastan. Jag parkerade cykeln och gick bestämt fram till det jag hade skymtat utifrån. ”Jag måste få prova” sa jag. På galgen hängde en cognacsbrun skinnkappa med kapuschong och pälskrage. Min mammas från 1975. Ja, inte exakt den då, men en exakt likadan. Jag konstaterar att den är för kort i ärmarna. Men man kanske kan förlänga den? Den är för snäv om livet. Men man kanske inte måste ha den knäppt? Den är inte riktigt användbar... Men man kanske kan ha den på en galge i hallen? Nu hänger den på en galge i hallen.  Den kom hem till mig och jag har fångat in en bit av mig och en bit av mamma. Eller i alla fall en av alla livets årsringar och ett stycke nostalgi.

Etiketter: stil nostalgi

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Anonym » JAG ÄR EN SOCIAL ENSAMVARG:  ”Ordet ensamvarg är något som gruppmänniskor har satt på människor som är ensamma..”

  • drea » I en sal på lasarettet:  ”hahaha, ibland kan en inte vinna :)”

  • Hakon Håkansson » FUCK JANTE!:  ”Hallå tjejen,kul att läsa dina rader oj oj det är faktiskt så det pirrar i kropp..”

  • Maria Öjerskog Borrling » I en sal på lasarettet:  ”Hi hi hi, så levande o roligt du beskriver situationen! Säkert många som känner..”

  • Pia Gummesson » DETTA LIV - DETTA NU:  ”Längtar till nya böcker av dig”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln