Som man har det eller tar det

Skogspromenaden avklarad, en boeuf bourguignon puttrar på spisen, äpplekakan i ugnen och snart ringer det på dörren. Idylliskt, ja närmast pekoralt…. 

höst

Men det är surt förvärvad erfarenhet som tagit mig till det här planerade stadiet. Insikten att man kan inte hinna allt på en söndag. I alla fall inte ta igen hela veckans ostrukna tvätt, ofärdiga rapporter och räkningar samtidigt som man promenerar bland löven, läser en tjock roman i soffan och bjuder vännerna på höstgryta. Man måste välja. Inga konstigheter ju. Fast jag minns med fasa när barnen var små och allt skulle göras, skötas och ändå vara lite tjusigt. Varifrån kom allt det där?. När det ringde på dörren kunde jag öppna i frottéturban och dropp från pannan. Maken stod i köket och hackade och skar. Puh!

För att inte tala om första gången vi skulle bjuda på fina fisken från Fiskekôrka. Det är nog viktigt att koka ordentligt tänkte jag. Det bubblade ymnigt och efter 20 minuter återstod lite ljusgrått vatten med vitt ludd längs kastrullkanten. 

Men det är ju vad man gör i nästa steg som avgör. Den gången hamnade vi alla på kvarterets pizzakrog istället.  Och stämningen var på topp!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln