En god bok i soffan förlänger livet.

Mitt bidrag till gårdagens bokcirkel, som Christina berättar om här, var Tänka snabbt och långsamt av Daniel Kahneman, (psykolog som fått Ekonomipriset till Alfred Nobels minne för sin forskning).

Har du inte läst den så gör det! En ögonöppnare full av exempel på vår benägenhet att följa strömmen och övervärdera intuitiva intryck.

En intressant föreläsning med Daniel Kahneman om det han kallar upplevelsejaget kontra minnesjaget,

finns här på TEDtalk.

Jag hade aldrig hittat till den här boken själv, Fishing in Utopia, men det är ju just det som är det fina när man börjar diskutera böcker med andra. Den här fick jag i present efter ett sådant samtal och det är jag väldigt glad för. 
 
Fishing i Eutopia är skriven av Andrew Brown, en engelsman som ser på Sverige utifrån fast inifrån. Under 70-talet flyttar han hit (han har blivit kär förstås!), lär sig språket, kämpar med det svenska vemodet, beskriver tystnaden i skogen och den sparsmakade konversationen.

Igenkänningsfaktorn är hög och miljöerna är träffsäkert beskrivna. Jag vet för jag kommer därifrån. Det lilla samhället där alla vet vem alla är och vad alla gör. Jag hoppar över de ingående beskrivningarna av flugfiske - men njuter av hur han skildrar ett Sverige som inte längre finns, på ett sådant sätt att man minns precis hur det var. Ett hårt arbetande men oskuldsfullt land med en stark tro på nya ideal och moderna material.
 
Han skiljer sig efter några år och flyttar tillbaka till England och en karriär som journalist och författare. Tjugo år senare återvänder han och söker det Sverige han en gång lämnade, älskade, sedan hatade och nu upptäcker att han älskar igen.
 
En riktigt bra läsupplevelse och en inre resa i gamla hemtrakter.

Jag har precis lagt ifrån mig Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri när jag får se i Facebook-flödet att det är författar-uppläsning samma kväll i Göteborg. Det är Forum för poesi och prosa och  jag måste gå! Historien vill inte lämna mig. Den om Samuel som är död och som återberättas genom olika människors perspektiv och minnen. Vem var Samuel? Vad är en människa? En prisma som visar olika sidor beroende på varifrån den ses? Och om man uppmanas av någon att vara sig själv - vilket av sina själv ska man vara då?

Det är snabba klipp mellan de olika personernas minnesbilder fram till Samuels död. Det kan vara lite svårt att som läsare hänga med i alla berättarjag innan man kommer in i historien men det är värt besväret. Relationer och händelser växer fram allt eftersom och blir en historieskrivning man själv är med och pusslar ihop. Det är i alla fall så det känns och kanske är det just därför boken heter som den gör. Att det som ingen minns och inte sägs finns mellan raderna att tolka…

Allt jag vet är att Allt jag inte minns är en bok att minnas länge. Finns också på Storytel, briljant inläst av Hamadi Khemiri!

Jag har städat. Men bara en stund... För ganska raskt blev jag upptagen av böckerna jag fann när jag rensade i röran och hyllan.

Visst är det så att vissa böcker känns mer viktiga än andra att både spara och läsa om - ibland för att de har ett speciellt budskap, ibland för att man fått dem i present av någon man tycker om.

Det var längesen jag läste dikter, men nu ska jag läsa om mina kära vänner igen. Lyrik är underskattat och underbart och kan tolkas på så många sätt. Och om en novell ibland kan säga mer än en hel roman så kan faktiskt en dikt göra det samma. Hör här bara på Lina Ekdahl till exempel! 

Men idag då? Idag kör vi novellens dag tycker jag.

Noveller är lagom korta om man inte hinner eller orkar läsa så länge åt gången. Och ibland kan en novell säga minst lika mycket som en hel roman. En komprimerad berättelse med stor läsupplevelse för mig var Roy Spivey av Miranda July som publicerats i The New Yorker. Underbar och dråplig läsning att skratta till men också känna ett styng av sorg över när berättaren inser att hon levt sitt liv kring en inbillad verklighet. Eller kanske ännu värre, blivit utsatt för ett practical joke?  Den där nödutgången att ta till, lösningen i kanten att snegla på om det blev besvärligt var bara en illusion.

Upptäck Miranda July om du inte redan har gjort det! Förutom romaner och film har hon också gjort just en novellsamling. Ingen hör hemma här mer än du. Kärleksfull, cool och lite skruvad. Visst är bara titeln fantastiskt?

PS. Du kan också lyssna på Roy Spivey här och samtidigt ta del av ett skönt litterärt samtal med uppläsaren David Sedaris och The New Yorker Magazine.

Har du inte läst den vill jag bara rekommendera! Samhällskritisk och skriven ur ett barns perspektiv på ett lekfullt språk som säkert inspirerat många författare efter det. (T ex Ett öga rött av Jonas Hassen Kehmiri.)

Momo, en arabisk pojke på sisådär 10 år, han vet inte säkert eftersom han inte har blivit ”datummärkt”, bor tillsammans med madame Rosa, en pensionerad prostituerad i Paris. Lägenheten ligger ”sex trappor upp till fots” och är ett evigt bekymmer för madame Rosas gamla ben och värkande kropp.  

Med ett delvis självuppfunnet språk reflekterar han och drar sina slutsatser om livet, ålderdomen och döden.  Men också om vänskapen, lyckan och kärleken. Kärleken mellan honom och Madame Rosa, en polsk judinna som överlevt Auschwitz.  För det är det som boken ytterst handlar om tycker jag även om segregation, fattigdom och fördomar är underliggande teman. Allt genomlyst på ett dråpligt sätt genom Momos sätt att berätta.  I min bok finns många öronmärkta sidor och understrukna rader. Till exempel när han stjäl en hundvalp som blir hans käraste ögonsten, för att senare inse att hunden inte har ett bra liv hos honom i den lilla trånga fattiga lägenheten. Han säljer den dyrt till en dam och slänger sedan pengarna i en brunn och gråter hela vägen hem. 

Här finns alla stora livsfrågor även om handlingen är förlagd till en värld som inte är så bekant för många av oss. På vägen har man lika nära till skratt som sorg över sakernas tillstånd.

Emile Ajar, som fick Frankrikes finaste litteraturpris, Prix Goncourt 1975, är en pseudonym för Romain Gary, vars egentliga namn är Romain Kacew. Bara det är en intressant historia!

Inte alla blir så förtjusta i boken som jag. Det stod helt klart när vi diskuterade den några vänner häromsistens. Men ingen går oberörd förbi. Läs den och döm själv – Finns som e-bok på biblioteket till exempel. Men jag säger bara  lyckliga du som har boken framför dig!

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt att nu ska jag verkligen… och jag vet inte hur många gånger jag har börjat och kommit en bit… men så kommer det något annat emellan, fast man egentligen skulle vilja läsa. Eller kanske är det så att man vill ha den utläst? Ha den bakom sig men inom sig?

Men då! Då väntar del två. Det sägs att bara hälften av de som köper del ett också köper del två. Och bara hälften av de som köper del två köper också del tre. Men sedan lär man vara fast och ta sig an alla, all in all, 3000 sidor.  Och kanske börja om på sidan ett igen... 

Hur som helst, just det kommer aldrig hända med mig så jag blev glad när jag såg En sommar med Proust i bokhandeln. Perfekt! Fågelvägen till Swanns värld och de andra.   

Här finns lagom stora eller små portioner ur alla sju banden. En del nyöversatta utdrag, ett antal kännare som delar med sig av reflektioner, och Marcel Prousts ord och citat. Citat som ”Vår sociala personlighet skapas av andras tankar”.  Jamenvisst. Kanske är det till och med så att vi ibland definierar oss själva utefter vad andra tycker?   

Och i kapitlet om läsning: ”Läsning är en vänskap”. Visst är det så? Med en bok är man aldrig ensam! Jag kan bara rekommendera  En sommar med Proust. Food for thought och mersmak till att ta sig an På spaning. Men det får vänta! På nattduksbordet ligger en annan bok. Birgittas senaste roman En oemotståndlig affär – den längtar jag efter att börja läsa NU – och känner jag mig själv rätt och Birgittas sätt att skriva kommer jag att sträckläsa den.