Vision & kontemplation

Det finns samtal som aldrig försvinner ifrån en. Röster som aldrig dör och bilder som för evigt är fästa i sinnet. För mig är tiden olika rum som jag kan gå in och ut i, lite som det passar mig.

Något att ta till när sakernas tillstånd inte är självklara, när besluten behöver ligga i blöt en stund  och framåt-tankar  behöver något lugnt och bekant omkring sig som inte stör. 

Då öppnar sig mormors kök. Min mormor finns bara i minnet och köket tillhör någon annan nu. Men på ett enda ögonblick är jag där. Känner vaxdukens blanka yta och doften av kokkaffe, hör slamret med koppar, mormors lite vaggande gång och suckande sång. Po-po-po-po-poh.

Stubbåkern och dungarna utanför fönstret.  Jag kan varenda tuva och täppa, var man sjunger högt utan att någon hör och apar sig utan att någon ser.  

Kurs i meditation? Behövs inte. Jag hoppar in i ett annat tidsrum bara. Prova själv!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln