Jag är Ann-Louise

ANN-LOUISE skrev jag med stora bokstäver, vek pappret i tre delar och satte upp som en skylt på min bänk.

Det var första dagen i tredje klass och jag var trött på mitt namn. Eller så ville jag bara prova en annan sida av mig själv. Jag minns inte riktigt. Men jag minns att vuxna ofta sa att man skulle vara sig själv. Och att jag tänkte ”vilket själv ska jag vara? Vilken av dom?” Fröken Lena noterade min skylt och tyckte nog att hon skötte det snyggt. Hon annonserade helt enkelt inför alla  att hon såg att det hade kommit en ny flicka till klassen och slog ut med armarna mot mig. Jag reste mig upp och protesterade genast. ”Jag har bara döpt om mig!” 

Men kanske är vi som prismor? Mångfasetterade och som visar upp olika sidor när vi vrider oss mot olika ljus?

Alla kallade mig för Ann-Louise det året.  Så lätt var det!Jag kan ju säga också att jag hette Hansson på den tiden och det hade antagligen en viss inverkan på mitt val...

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Annelie Högberg Eriksson » NÅDASTÖTEN den 16 FEBRUARI:  ”Ett mästerverk igen av dej! Du är duktig att få en att tro man vet slutet innan ..”

  • Susanna » 3 nya lagom vanor:  ”Nämen så bra ! Du kommer att vara i trakterna flera gånger i veckan :-) ”

  • Helene » 3 nya lagom vanor:  ”Visst är meditation beroendeframkallande! Synd bara att man inte kan förklara de..”

  • Pia » Oj - DET BRINNER!:  ”Men herre Gud så otäckt , stackars dig! Tur att du inte kom till skada det är än..”

  • Lotta » Oj - DET BRINNER!:  ”Usch, tur att det inte blev värreBrand är verkligen något man inte vill vara med..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln