En dikt gör ingen sommar...

Jag rensar. Bland papper och blad. I kartonger och lådor. Alldeles för länge har det bara legat där, osorterat och vildvuxet. Jag kommer en bit men fastnar då och då vid något jag rivit ut som extra läsvärt ur en tidning eller skrivit själv på baksidan av ett kvitto. Som det här:

Färgglada klädnypor på ett streck
Molnen som flyttas med vinden
Ett linne, en klänning, en kjol med veck
Och solen gör fräknar på kinden 


Fick plötsligt en väldig  längtan till gräsmatta, sommar och kaffe på  trappan.

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Anonym » JAG ÄR EN SOCIAL ENSAMVARG:  ”Ordet ensamvarg är något som gruppmänniskor har satt på människor som är ensamma..”

  • drea » I en sal på lasarettet:  ”hahaha, ibland kan en inte vinna :)”

  • Hakon Håkansson » FUCK JANTE!:  ”Hallå tjejen,kul att läsa dina rader oj oj det är faktiskt så det pirrar i kropp..”

  • Maria Öjerskog Borrling » I en sal på lasarettet:  ”Hi hi hi, så levande o roligt du beskriver situationen! Säkert många som känner..”

  • Pia Gummesson » DETTA LIV - DETTA NU:  ”Längtar till nya böcker av dig”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln