För mig blev sportlovet något helt annat än vad jag tänkt mig i år. Inga skidor och vin chaud i backen... men en inställd resa är också en resa, för att travestera Lundell.

Det blev istället en trivsam blandning av kultur, må-bra-saker och nostalgi. För ensamma kvällar hemma i soffan ska inte underskattas. Pannkaksmiddag, diska-en-annan-dag och spela jättehög musik. Men inte vilken musik som helst förstås. Minns ni till exempel Un banc, un arbre, une rue1971? Eller Après toi 1972? Jag minns! Inte minst hur vi mimade hemma i vardagsrummet med egenhändigt ihopknåpade mikrofoner. (Ett stearinljus insvept i stanniolpapper, et voilà!)

Varje kväll, ungefär då jag brukar sjunka ner i soffan med en kopp te, då plingar det i min telefon. Och det passar ganska bra, för då är det dags att tänka på det positiva som hänt under dagen. Det är därför det plingar.

Inget gnäll, bara plats och fokus på tre saker som har varit bra. Det kan vara allt från att jag äntligen fick klart rapporten till ett samtal vid kaffeapparaten eller ett leende på bussen.

Ibland glimmar det till i havregrynsgröten. Och ibland får man bara vara glad att man får vara med!

Lizelotte, tänker att allt man fokuserar på blir större