DÖ ÄR DÖD

Så vaknar man till nyheten som fick i varje fall mig att tappa hakan.

DÖ är DÖD.

Kristdemokraterna har klivit av och Kinberg Batra går raskt ut i oktoberkvällen och konstaterar med ett halvt leende att ja, nu är DÖ död.
Svenska folket hickar till, media går banans, SD ropar nyval och Löfvén skriker om svek och brustna löften.

Jag sitter och följer rapporteringen, försöker förstå, och det enda jag kan konstatera är att jag någonstans inom mig upplever att nu kanske det äntligen kommer att hända saker. Jag har aldrig tidigare upplevt kaos i Sverige så som det är nu, men det är så mycket idag som verkar glida politikerna ur händerna.
Handlingsförlamning.
Kommer decemberöverenskommelsens död kunna bryta detta? Kommer partierna att ta sig ur sina olika vacuum och ta det ansvar som vi medborgare förväntar oss att de bör göra?

Jag tvivlar.
Folk är fega, politiker är fega. Men just idag så måste jag säga: KD är i varje fall inte fega.

Och jag brottas fortfarande om min nya roman ska heta ETT BREV KOMMER LASTAT eller SOM ETT BREV PÅ POSTEN.

Det gäller ju att prioritera vad som är viktigast. :-)
Trevlig lördag!