2016 > 02

Lucy Dillon, Olof Röhlander, Elaine Eksvärd, Olga Rönnberg, Catharina Ingelman-Sundberg, Birgitta Bergin, Peter Barlach och Anna Jansson! Lucy Dillon, Olof Röhlander, Elaine Eksvärd, Olga Rönnberg, Catharina Ingelman-Sundberg, Birgitta Bergin, Peter Barlach och Anna Jansson!

Slutsålt.
Fick reda på det idag när jag svarade på frågor på en intervju med just Books & Dreams. Slutsålt på Oscarsteatern i Stockholm. En sådan häftig känsla. Nu är jag ju inte dummare än att jag fattar att flera hundra människor inte kommer dit bara för min skull, jag har sällskap av oerhört begåvade författare, men det spelar ingen roll. Jag får chans att än en gång sprida mina böcker, mitt författarnamn och träffa ännu fler läsare. Prata på scen till massor av bokälskare.

Fredag. Alltid en bra idag. Idag bättre än bäst. Har fått flera positiva besked idag.
Så ikväll blir det skumpa.

God helg på er, alla sköna Ketchupdiggare!
 

Kommentera gärna:

Så här glad blir jag när nästa rämanus lblir klart!! Foto: Monika von Schantz Så här glad blir jag när nästa rämanus lblir klart!! Foto: Monika von Schantz

Fingrarna svischar över tangenterna, nästa manus håller på att bli klar. Samtidigt är det mindre än två veckor kvar till ”Som ett brev på posten” kommer ut i handeln. Och idag börjar bokrean med mina tidigare böcker för galet låga priser. Det surrar i huvudet av PR-planer och boksläpp, samtidigt som det där med att knyta ihop säcken i ett nytt manus snart tar kål på mig, för att inte tala om min omgivning. Jag har gått in i bubblan, kan knappt fokusera på något annat än min historia som snart är klar. Jag har händelser i huvudet och det läggs till och stryks hela tiden och det gäller att fingrarna går snabbt över tangentbordet innan jag glömmer det spontana som dyker upp. Den där repliken. Den där händelsen. Så jag pratar knappt med andra människor och när jag lämnar huset så är det för att ta en springtur eller gå ut med hunden.
Jag är nog en ganska trist person att ha omkring sig just nu.

Igår skrev jag 4500 ord. Det säger några en del, andra inget. Men det är mycket, jag lovar.
Och ute skiner solen, det är över tjugo grader i skuggan.
Men vem har tid att njuta av det?
 

Kommentera gärna:

Lite läsarkommentarer. Hiss och diss! Lite läsarkommentarer. Hiss och diss!

Oj, vad alla tycker olika! Det slår mig inte minst när det gäller vad vi tycker om litteratur. Jag får så många mail och kommentarer som är så härligt positiva. Såklart. De flesta som skriver till mig vill ju berätta hur mycket de tycker om mina böcker.
Recensenter har överlag också varit positiva. Inte alltid, men än så länge har jag inte blivit sågad, de som är tveksamma är just… tveksamma. Det tål jag.
Men så tittar jag på till exempel Storytels kommentarsfält. Jösses. Där finns allt från ”bästa boken någonsin” till ”sämsta skiten som har skrivits – någonsin”. Jag kan inte annat än att le. För vad skönt det är att vi alla tycker olika. Såklart att inte alla kan älska det som jag skriver.
Men det slår mig också att de flesta som inte gillar mina böcker, de stör sig på att de inte tycker om hur jag beskriver mina karaktärer, de tycker inte om dem helt enkelt. Dessutom så kan de störa sig på mitt språk: för enkelt och för snabbt.
Kanske det. Men å andra sidan är det just dessa egenskaper i boken som mina gillare älskar.
Så ja, ja… vad vore livet utan tyckande.
Ganska trist, faktiskt.


 

Kommentera gärna:

Regnet öser ner och inget konstigt med det kan man ju tycka. Men i Spanien är det mindre vanligt, och det konstiga är att när det väl regnar så myser jag. Kan vakna av att höra hur det smattrar på taket och ett leende och ett lugn sprider sig i hela mig. Så fridfullt. Så skönt. Att få ha alla fönster och dörrar stängda och tända massor av ljus. Ta på sig en gosig tröja och dra en filt över benen uppkrupen i soffan. Datorn i knät och manusskrivande med ovädret precis utanför. Ingen sol, inga strandpromenader, bara det där tropiska regnet som forsar fram utanför. För när det regnar här, ja då regnar det rejält.

Och så vet jag att väldigt snart så skiner solen igen. Så man hinner liksom aldrig tröttna på regnet. Det blir aldrig vardag.
Och jag kryper ännu mer upp i mitt soffhörn och min hjärna vandrar rätt in i Anna Holms liv igen.
En bra fredag.
 

Kommentera gärna:

Kanonpris måsta jag säga! Kanonpris måsta jag säga!

Jäklar vad trögt det kan vara ibland. Trögt att veta hur man ska gå vidare. Anna Holm har tagit sig in i mitt huvud igen efter att jag sagt adjö till Elsa och Thore som just nu befinner sig på tryckeriet. Och nu gäller det att komma igång med hennes liv. Sist jag lämnade henne hade jag kommit cirka två tredjedelar in på manuset och hon hade ju såklart fått problem, vem är förvånad? Just nu känns allt lite sorgligt och vemodigt i hennes liv men jag är inte så säker på att det ska vara så. Kanske det är dags att liva upp hennes vardag en aning? Hon har det inte lätt och hon är ju inte en helt okomplicerad person. Och jag unnar henne att må bra så ja… jag får nog lätta upp stämningen.

Ungefär så går mina tankar denna förmiddag med manusskrivande till hundra procent på dagordningen. Dags att försöka runda av Anna Holm och hennes liv. Dags att snart ta farväl. Men några veckor till återstår innan råmanus kan bli klart.
Och bara jag vet hur det ska sluta…

PS. Ni vet väl om att båda böckerna om Anna Holm (Ett oemotståndligt förslag och En oemotståndlig affär) finns med på bokrean i år? Förhandsbeställ här för 69 kr på Adlibris t ex!

 

Kommentera gärna:

Mitt hjärta Mitt hjärta

Alla Hjärtans Dag – varför då?
Ja, jag vet att jag säkert får en hel drös med ovänner genom att dissa Alla Hjärtans Dag. Men för mig är det bara ett stort kommersiellt, amerikanskt påfund. En dag om året ska man säga till den eller de man älskar att man älskar dem. Hur skulle det vara att säga det lite då och då. Och ja, jag vet att det ena inte förtar det andra, men varför ska då den här dagen överhuvudtaget finnas? Förutom att det gynnar alla blomsterhandlare och smyckebutiker?

Eller kanske är det jag som är bitter för att ingen kommer med blommor till mig? För min kärlek, han tycker hela Valentine-dagen är ett stort skämt.

Men.

Året runt får jag bevis på att han älskar mig. Han skrattar med mig, lyssnar på mig, hejar på mig, tar hand om mig när jag är ledsen, peppar mig när jag inte tror på mig själv. Han får mig att känna trygghet, glädje och mening i min vardag. Han berättar att jag är fin när jag minst anar det. Han har en varm och snäll famn att krypa in i. Och han är världens bästa att somna tillsammans med.
Året runt.
Inte bara på Alla Hjärtans Dag.


Det… är värt varenda ros i världens största bukett.
 

Kommentera gärna:

Idag gick pressreleasen ut från mitt förlag, Bokfabriken. Det blir liksom på riktigt då. Och det svider till i magen. Liksom bubblar. För...
Nu. Kommer. Min. Femte. Roman. Ut.
7 mars. Magiskt datum. Samma dag som Ljudboksgalan.

Och det är nu som paniken kommer smygande: Tänk om jag blir sågad? Tänk om det har smugit sig in fel i boken som vi har missat? Tänk om ingen vill läsa? Eller tänk om det blir en bok som blir alldeles… alldeles… underbar? Kioskvältare?

Har ju ingen aning. Tiden får utvisa. Men… klicka och läs gärna pressmeddelandet här och känn efter vad ni får för förväntningar och känslor.
Själv tar jag mig en springtur, alltid bra för att lugna ner nerverna.
 

Kommentera gärna:

UPPBENAD LISTA, KORT VARIANT UPPBENAD LISTA, KORT VARIANT

Måndagmorgon.
Det är något alldeles speciellt med måndagar. Jag vaknar alltid och går upp med en energi på hundra procent. Skriver genast ner en lista vad som ska genomföras och vad som ska hända under veckan som ligger framför mig. Sedan benar jag upp listan i veckodagar: måndag till fredag. För att vara än mer noggrann så gör jag två olika listor, en för privata göromål och en annan som är rent jobbmässig. Och så benar jag upp dem så att det som ska göras "på stan" får sin egen lista och det som kan göras utan att lämna hemmet (som också är mitt kontor) får en lista. Därefter sitter jag nöjd och betraktar allt vad som ska göras. Eller så blir jag stressad över ALLT som jag ska göra. Men utan mina listor så blir jag stressad av allt som jag förmodligen kommer att glömma bort att göra.
Så med en trygghet i att listorna finns där så känner jag mig nöjd och är i gång för att ta tag i veckan som nästan alltid innehåller en massa roligt och spännande.
Som att skriva manus och titta in i väggen.
För att vara på säkra sidan att listorna inte försvinner så sätter jag in det som ett dokument i datorn som jag aldrig lämnar (nästan). Och har en handskriven lapp. Och skriver ut dokumentet.
Sådärja.
Nu kan jag börja jobba.
Ha en fin dag, alla, med eller utan listor!

Kommentera gärna:

Skriver manus och tittar in i väggen... Skriver manus och tittar in i väggen...

”Gud, så häftigt att vara författare. Att bara sitta och vara … kreativ! Få skriva när lusten faller på, kanske på en tropisk ö eller så. Bara få lov att … uttrycka sig!” Jag kan se hur glöden brinner i personens ögon, personen som kan vara min vän och som just nu drömmer sig bort till en författares glamourösa vardag.
Låt mig då klargöra några saker.
Någon gång per år skålar man i champagne i sus och dus, till exempel på bokmässan, fast då med vansinnigt värkande fötter eftersom man står upp och jobbar hårt i fyra dygn. Ibland blir man intervjuad och känner sig så där lite extra viktig. Några gånger blixtrar det till då man får möta läsarna på olika författarsamtal, det är då bekräftelsen kommer. Förhoppningsvis. En och annan gång läser man försäljningssiffror och bra recensioner – det känns ju fint.

Men förutom det.
Ja, häng med bakom kulisserna så får vi se hur glamouröst det verkar.
 
Måndag: Tittar in i väggen och skriver manus. Lunch på rester. Ensam. Promenad med hunden.
Tisdag: Tittar in i väggen och skriver manus. Lunch på de få rester som finns kvar från måndagens rester. Ensam. Promenad med hunden.
Onsdag: Tittar in i väggen och skriver manus. Lunch med väninna på restaurang. Som att bli utsläppt på grönbete. Promenad med hunden.
Torsdag: Tar mig till café och skriver manus. Tittar in i en annan vägg, fast det finns folk omkring mig nu. Lunch på cafét. Hunden är med.
Fredag: Tittar in i väggen och skriver manus. Struntar i lunch, det är fredag och på kvällen vankas det stormiddag. Går ut med hunden.

Jag hinner med att skicka några mail också, svara på några, ringa några samtal och tänka på fortsättningen av manus.
Det där med mail och telefon, det är viktigt. För annars blir man värsta ensamvargen och bara pratar med sina karaktärer som ju faktiskt inte finns på riktigt.
 
Men ändå. Jag älskar det jag gör, glamouröst eller inte. Jag brinner för det. Jag skriver med hetta och glöd. Jag gråter och skrattar framför datorn. Blir arg på mina karaktärer. Eller tycker synd om dem. Eller gläds med dem. Jag lever med dem.

Så kan det alltså vara. I en författares glamourösa liv.
 

Kommentera gärna:

Lagom till våren släpper jag min nya roman. Det blir min femte på fyra år. Under denna tid har jag hunnit reflektera många gånger på att jag faktiskt lever ut min dröm, jag har lyckats göra verklighet av det som många bara går och drömmer om.
Men vägen dit har inte alltid varit en dans på rosor.
Mycket arbete.
Många tvivel.
Flera tårar.
Men mest glädje. Och ett jävlar anamma.


De senaste åren har jag haft förmånen att vara inbjuden till en mängd olika bokklubbar, nätverk, föreningar, klubbar, bibliotek, företag… osv för att berätta mer. Det har ofta blivit många fina möten med min läsekrets eller blivande läsare. Inspiration och samtal hur just du kan förverkliga din dröm.

Har du en bokklubb eller liknande som vill ha besök av mig? Jag reser runt i Sverige i perioder, så tveka inte att höra av dig så kan vi se vad vi kan hitta för alternativ.
Maila mig på birgitta@birgittabergin.se.

Kanske vi ses?
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Pia » VAD HÄNDER??:  ”Bra att det kommer nya böcker av dig,saknar dina härliga böcker ”

  • Mats Hansson » NOVELLTÄVLINGEN AVGJORD:  ”Kul, som en ketchupflaska rinner ”Älskade Jeanette” ut och vinner er novelltävli..”

  • Mats Hansdon » NOVELLTÄVLINGEN AVGJORD:  ”Kul, som en ketchupflaska rinner ”Älskade Jeanette” ut och vinner er novelltävli..”

  • Anonym » JAG ÄR EN SOCIAL ENSAMVARG:  ”Ordet ensamvarg är något som gruppmänniskor har satt på människor som är ensamma..”

  • drea » I en sal på lasarettet:  ”hahaha, ibland kan en inte vinna :)”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter

-