PRYDLIGHETEN TAR ÖVER

I samma sekund som de lämnar så sprider sig tystheten i huset. Plötsligt så ligger det inte saker överallt och diskbänken kommer att vara konstant avtorkad. Kuddar och plädar i sofforna hamnar prydligt på plats och sladdar till datorer, telefoner, iPads och annat blir osynliga. Prydligheten tar över. Det är bara en timme sedan yngsta sonen lämnade och jag sätter mig tungt och blickar ut över mitt hem.

Tystnaden.

Mina barn som knappast är barn längre. Ännu en jul tillsammans med så mycket skratt, diskussioner, liv, glädje, allvar och kärlek. Nu är den över för den här gången och de är på väg tillbaka till sina vuxna liv igen. Jag saknar dem varje minut.

Men min tacksamhet vet inga gränser över att de med lätta sinnen lämnar sitt barndomshem, att de har bra liv och trivs. Det gör att jag också trivs och känner lycka.
Även om de är många mil från mig.

Vi ses snart igen, mina älskade barn.
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Anonym » JAG ÄR EN SOCIAL ENSAMVARG:  ”Ordet ensamvarg är något som gruppmänniskor har satt på människor som är ensamma..”

  • drea » I en sal på lasarettet:  ”hahaha, ibland kan en inte vinna :)”

  • Hakon Håkansson » FUCK JANTE!:  ”Hallå tjejen,kul att läsa dina rader oj oj det är faktiskt så det pirrar i kropp..”

  • Maria Öjerskog Borrling » I en sal på lasarettet:  ”Hi hi hi, så levande o roligt du beskriver situationen! Säkert många som känner..”

  • Pia Gummesson » DETTA LIV - DETTA NU:  ”Längtar till nya böcker av dig”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-