PRYDLIGHETEN TAR ÖVER

I samma sekund som de lämnar så sprider sig tystheten i huset. Plötsligt så ligger det inte saker överallt och diskbänken kommer att vara konstant avtorkad. Kuddar och plädar i sofforna hamnar prydligt på plats och sladdar till datorer, telefoner, iPads och annat blir osynliga. Prydligheten tar över. Det är bara en timme sedan yngsta sonen lämnade och jag sätter mig tungt och blickar ut över mitt hem.

Tystnaden.

Mina barn som knappast är barn längre. Ännu en jul tillsammans med så mycket skratt, diskussioner, liv, glädje, allvar och kärlek. Nu är den över för den här gången och de är på väg tillbaka till sina vuxna liv igen. Jag saknar dem varje minut.

Men min tacksamhet vet inga gränser över att de med lätta sinnen lämnar sitt barndomshem, att de har bra liv och trivs. Det gör att jag också trivs och känner lycka.
Även om de är många mil från mig.

Vi ses snart igen, mina älskade barn.
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Pia » VAD HÄNDER??:  ”Bra att det kommer nya böcker av dig,saknar dina härliga böcker ”

  • Mats Hansson » NOVELLTÄVLINGEN AVGJORD:  ”Kul, som en ketchupflaska rinner ”Älskade Jeanette” ut och vinner er novelltävli..”

  • Mats Hansdon » NOVELLTÄVLINGEN AVGJORD:  ”Kul, som en ketchupflaska rinner ”Älskade Jeanette” ut och vinner er novelltävli..”

  • Anonym » JAG ÄR EN SOCIAL ENSAMVARG:  ”Ordet ensamvarg är något som gruppmänniskor har satt på människor som är ensamma..”

  • drea » I en sal på lasarettet:  ”hahaha, ibland kan en inte vinna :)”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-