PRYDLIGHETEN TAR ÖVER

I samma sekund som de lämnar så sprider sig tystheten i huset. Plötsligt så ligger det inte saker överallt och diskbänken kommer att vara konstant avtorkad. Kuddar och plädar i sofforna hamnar prydligt på plats och sladdar till datorer, telefoner, iPads och annat blir osynliga. Prydligheten tar över. Det är bara en timme sedan yngsta sonen lämnade och jag sätter mig tungt och blickar ut över mitt hem.

Tystnaden.

Mina barn som knappast är barn längre. Ännu en jul tillsammans med så mycket skratt, diskussioner, liv, glädje, allvar och kärlek. Nu är den över för den här gången och de är på väg tillbaka till sina vuxna liv igen. Jag saknar dem varje minut.

Men min tacksamhet vet inga gränser över att de med lätta sinnen lämnar sitt barndomshem, att de har bra liv och trivs. Det gör att jag också trivs och känner lycka.
Även om de är många mil från mig.

Vi ses snart igen, mina älskade barn.
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Håkan » STORYTEL INTE BARA LJUD:  ”Framåt bolag det... https://www.avanza.se/placera/telegram/2017/09/19/storytel-s..”

  • Anna Helgesson » ATT TÄNKA LÅNGA TANKAR:  ”Så viktigt! Hade digital detox hela juli och nästan hela augusti. Tog bort faceb..”

  • Marie » SKRIVVECKA 3 - EN FEMTEDEL KLAR:  ”Bra jobbat! Följer inläggen å försöker hinna med ;) 3500ord i veckan är mitt mål”

  • Lotta » JAG ÄR HELT ENSAM:  ”Å så spännande lika mycket som du älskar processen att skriva älskar jsg den sam..”

  • Pia » JAG ÄR HELT ENSAM:  ”Gullig hund. Väntar till Maj månad spännande”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-