STEGRÄKNARE

De dagarna jag skriver, som oftast är måndag till och med fredag, så tar jag en kort promenad på morgonen runt kvarteret för att syresätta kropp och själ innan jag kollar mejl, gör ett blogginlägg och annat administrativt och därefter sätter mig med manuset och kämpar på.

Vid tolvtiden brukar jag ta en 45-minuters promenad för då är jag trött i huvudet och det går trögt att skriva. Sedan framåt kvällen, ungefär vid 20-tiden tar jag gärna en promenad till för det blir så mycket stillasittande och stolsnötande när ett manus ”tillverkas”.

Jag har aldrig förstått det här med stegräknare och aldrig önskat mig en. Jag har aldrig tyckt att diskussioner och redovisningar om hur många steg man har tagit har varit särskilt intressanta eller spännande. Jag har aldrig behövt en stegräknare för att motivera mig att promenera. Jag spelar dessutom gärna golf och då promenerar man i timmar.  På golfbanan eller i en golfrestaurang har jag aldrig träffat människor som pratar om sina ”antal steg” de måste gå eller har gått.

Men… igår laddades det ner en stegräknare i min mobil och nu är jag redan fixerad vid antalet steg jag ”producerar”.  

Jag är med andra ord fast i ”steg-räknar-träsket”…  men bästa bloggläsare -   jag lovar att ni ska slippa läsa steg-räknar-rapporter här på bloggen..

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Anonym » JAG ÄR EN SOCIAL ENSAMVARG:  ”Ordet ensamvarg är något som gruppmänniskor har satt på människor som är ensamma..”

  • drea » I en sal på lasarettet:  ”hahaha, ibland kan en inte vinna :)”

  • Hakon Håkansson » FUCK JANTE!:  ”Hallå tjejen,kul att läsa dina rader oj oj det är faktiskt så det pirrar i kropp..”

  • Maria Öjerskog Borrling » I en sal på lasarettet:  ”Hi hi hi, så levande o roligt du beskriver situationen! Säkert många som känner..”

  • Pia Gummesson » DETTA LIV - DETTA NU:  ”Längtar till nya böcker av dig”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-