SORGLIGA SCENER

Idag har jag jobbat med en sorglig scen. Jag tycker inte om karaktären som är ledsen men jag måste leva mig in i känslorna. Nu kommer vi till kruxet - karaktären spelar bara ledsen... men tycker samtidigt väldigt synd om sig själv.

Hänger ni med i känslospelet? Kanske kan jag hacka ett par lökar och gråta en skvätt för att hänga med i svängarna som författare?
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-