2015 > 11

Jag älskar Tomas Arvidssons böcker och hans finurliga och humoristiska berättarstil om de perfekta brotten (ni kommer väl ihåg tv-serierna Dubbelstötarna, Dubbelsvindlarna och Studierektorns sista strid?)

Om sitt författarskap säger Tomas: Jag vill berätta en historia som är spännande och förhoppningsvis rolig. Jag vill försöka visa att spänning inte alla kräver våld och att humor kan inbegripa stråk av allvar för den som vill se dem. Om man vill kan man se mitt berättande som en stilla protest mot det spekulativa underhållningsvåld som ibland tar sig groteska uttryck i TV, film och böcker.

Men nu har jag börjat läsa Karin Slaughters De vackraste - en psykologisk triller som ger en krympande känsla av obehag som bara byggs upp och blir värre och värre för varje sida. I natt vaknade jag av hemska mardrömmar för jag har inte läst en så otäck bok på väldigt länge. Jag har undvikt deckare och psykologiska thrillers under en väldigt lång period för jag har inte velat vara på det mentala humöret när jag skrivit Alibi AB eller Ann-Britt Larsson. Men eftersom jag mentalt har börjat förbereda mig på en ny deckare så är jag ändå där och nosar.

Hur som helst så rekommenderar jag verkligen ovanstående författare för de är enormt duktiga på sitt hantverk och vet hur man bygger en riktigt bra historia!

Kommentera gärna:

Nu är jag uppe i 85 % !

I måndags hände en liten incident. Det uppstod ett missförstånd mellan mitt manus, molnet och internetuppkopplingen.

När jag öppnade mitt dokument i tisdags så var många procent borta...

Men... det var bara att bita ihop (precis som min karaktär Ann-Britt Larsson gör hela dagarna) och vara lika tålmodig som Ann-Britt (det är hennes paradgren som hon har övat på i över 50 år) och skriva om efter vad minnet tillät.

Kan dock inte låta bli att tänka på min författar- och förlagskollega supertrevliga och begåvade Bodil Mårtensson som fick sin dator stulen med hela sitt nya manus för några år sedan. Nyheten kablades till och med ut på CNN!  

Bodil fick inte tillbaka sin dator så hon satte sig ner och skrev om hela manuset. Då kan man prata om att bita ihop och ha tålamod!

Kommentera gärna:

Tillsammans med Lena Pilborg - förläggare och ägare av Tre Böcker Förlag Tillsammans med Lena Pilborg - förläggare och ägare av Tre Böcker Förlag
2006 tackade Tre Böcker Förlag ja till mitt deckarmanus:
5:e Moseboken - fast boken gavs ut först ett år senare 2007. 

Jag hade ingen aning om det skulle bli några fler böcker så vi bestämde oss för att fira ordentligt. Releasefesten hölls på Bagaregårdens gamla fina kulturhus med vita dukar, fantastiska blomsteruppsättningar, levande ljus i kandelabrar och det serverades vin och snittar (ca 700 st - kommer ihåg det väldigt väl eftersom alla dessa tillverkades med hjälp av svärmor  hemma i vårt kök). I högtalarna pumpade härlig Barry White musik och jag signerade massor av böcker.

Vilken dag det blev och vilket fantastiskt minne!

 

Kommentera gärna:

70 000 sålda ex av mina deckare! Hade ingen aning förens jag satte mig ner och började bläddra i mina papper och räkna förra veckan.

Och nu ska Du kommer inte undan... säljas genom HarperCrime i Norge, Finland och Sverige.

Nu ser jag fram emot 100 000 sålda deckare!

(tänk att jag slutade skriva på min deckarserie efter den fjärde boken för jag tycke att de sålde för dåligt - hade ju ingen aning om att de skulle fortsätta sälja år efter år)

Kommentera gärna:

I helgen har jag druckit massor och champagne och firat min 50-årsdag och att jag har skrivit ett avtal med HarperCollinsNordic där min deckare Du kommer inte undan… kommer att ges ut på svenska, norska och finska.

Så här kan man läsa på HarperCollinsNordics hemsida:  Intresset för deckare och thrillers bara ökar. Att välja ut de allra bästa böckerna kan vara svårt och tidsödande. För att underlätta för er läsare har vi därför skapat HarperCrime. HarperCrime bevakar de internationella topplistorna och i vårt bokprogram ger vi ut de bästa och mest spännande deckarna. Dessa kombineras med svenska spänningsförfattare av högsta klass.

HarperCollins är ett av världens största bokförlag med en bred engelskspråkig utgivning inom skönlitteratur, barnböcker, kokböcker, hälsa och biografier. Förlaget grundades 1817 och har publicerat några av världens främsta författare, varav flera har tilldelats Nobelpriset i litteratur och Pulitzerpriset.

HarperCollins Nordic AB är ett dotterbolag till HarperCollins Publishers LLC. Med 31 anställda på huvudkontoret i Stockholm, och med satellitkontor i Oslo, Köpenhamn och Helsingfors, ger HarperCollins Nordic AB ut över 1 100 titlar per år på svenska, norska, danska och finska. 

Min deckare Du kommer inte undan…  är även utgiven på Tjeckiska av www.Motto.cz

Kommentera gärna:

Så var det fredag och dags för veckorapport! Den här veckan har jag inte haft någon skrivarro. Jag tror att jag blev så påverkad av terrordåden i Paris. Allt blir så oviktig i jämförelse.

Men i alla fall så har det blivit några procent till så nu är jag uppe i 77 % av mitt manus om Ann-Britt Larsson. 

Idag blir det inget skrivet för ska jag umgås med min familj hela dagen.

Det känns extra viktigt att få vara nära sina nära och kära när det är så oroligt i världen. Jag ska faktiskt umgås med alla mina närmaste hela helgen så kommer det ett nytt inlägg på måndag. 

Nästa vecka tänkte jag köra tema deckare!

 

Kommentera gärna:

Nu är det november och det jag jobbar med nu är sådant som ska säljas till sommaren 2016.

Dels är det produktframtagning och
på bilden ser ni prototyper på  gästhanddukar som ska säljas i vår sommarbutik Stabbe Design i Haverdal. Jag är så otroligt nöjd med allt vi har  designat, köpt in och beställt hittills!

Sedan är det mitt manus om Ann-Britt Larsson - Queen of fucking nothing som ska vara klart i mitten av december för att hinna ges ut till sommaren 2016. 

Vilken framförhållning man måste ha ibland och vilka fantastiska jobb jag har! 

Kommentera gärna:

Internationella mansdagen firas årligen den 19 november sedan 1999. Dagen avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder. 

Under 2009 ratificerades följande huvudsakliga mål att beakta under internationella mansdagen:

Att främja positiva manliga förebilder, inte bara filmstjärnor och idrottsmän, utan även vanliga män som lever anständiga och hederliga liv.

Att fira männens positiva bidrag till samhället, gemenskap, familj, äktenskap, barnomsorg och för miljön.

Fokus på mäns hälsa och välbefinnande, socialt, emotionellt, fysiskt och andligt.

Att belysa diskriminering mot män i socialomsorg, sociala attityder och förväntningar samt lag och rätt.

Att förbättra relationen mellan könen och främja jämställdhet.

Att skapa en säkrare, bättre värld, där människor kan vara trygga och växa för att nå sin fulla potential.

Låt oss alla, kvinnor som män, försöka vara goda förebilder för våra barn. Låt oss visa dem att kärlek och förlåtelse och förståelse ger en ljus och trygg framtid för oss alla. Terrorism, hot, väld och krig skapar inget annat än sorg, otrygghet och fattigdom.

 

Kommentera gärna:

Jag tänker på och känner starkt med offren för terroristattacken, deras anhöriga och det franska folket.

Kommentera gärna:

Idag kan jag meddela att jag har nu skrivit 70 % av mitt råmanus om Ann-Britt Larsson Queen of fucking nothing.

Att skriva 10%  per vecka känns som en ganska behaglig takt just nu och håller jag mig bara frisk (jag äter massor av D och B-vitamin och järntabletter och enligt min läkare har jag ett blodtryck som en 19-åring) så håller jag schemat och har ett råmanus klart i mitten av december. 

Kommentera gärna:

Som det kan bli när man bara ska signera en deckare i en bokhandel en vanlig lördag...

För några år sedan skulle jag signera en av mina deckare på Akademibokhandeln i Allum - ett köpcenter i Partille. Utanför butiken satt killarna på bilden - Arvingarna,  på rad vid ett bord och såg sig omkring, beredda på att signera sitt foto men det var ganska folktomt. Bredvid stod en scen så de hade tydligen nyss spelat. Eftersom jag var ute i god tid och hade cirkulerat utanför Akademibokhandeln en stund så gick jag fram och pratade med dem och fick det här fina kortet signerat av dem (tyckte lite synd om dem, ni vet sitta där ensamma - man vet ju hur det känns när man ska signera och ingen kommer fram). De var verkligen supertrevliga. Skojade, skrattade och berättade om hur långa köer det varit några år tidigare. Sedan gick jag en liten runda bland butikerna för att återvända till Akademibokhandeln och när jag står där inne och ser mig omkring efter butikschefen Henrik så kommer Arvingarna in. Vi ser varandra nickar igenkännande och Henrik dyker upp och tar med Arvingarna längst bak, in i lokalen och in genom en dörr. Strax efter återvänder Henrik, vi hälsar och jag ska få följa med till butikens personalrum för att hänga av mig jackan och få lite att äta och dricka. Vi går in genom samma dörr som Arvingarna nyss gjort och uppför en smal spiraltrappa till det minsta rum ni kan tänka er. Där står ett litet bord med snittar, ost mm  och bredvid står Arvingarna i kalsonger och byter kläder. Det var max 2 meter mellan oss. Vi nickar igenkännande och ler motvarandra, igen...

"Varsågod och ta för dig," säger Henrik. "Kom ner i butiken när du känner dig klar."

Så generad jag blev... De måste ha undrat om jag förföljde dem... Men vi sågs igen några minuter senare nere i butiken,  där jag stod vid ett bord med mina böcker och signerade och de nickade igenkännade och log. Igen...

Kommentera gärna:

 Vill du hjälpa utsatta familjer att få en bättre jul tar Göteborgs Stadsmission tacksamt emot presentkort och andra julklappar i våra lokaler på Drottninggatan 33. Vi har öppet mån-ons samt fre 9-16 och tors 9-18.
För att ha möjlighet att hjälpa så många familjer som möjligt tar vi gärna emot din gåva så tidigt som möjligt. Vi har öppet från den 16 november till och med den 9 december.

Vi tar så klart emot gåvor även därefter, men för att kunna skräddarsy julklappspåsarna utifrån behov och familjekonstellation, är vi tacksamma för framförhållning, så långt det är möjligt.

Ett annat sätt att hjälpa är att du och dina vänner, släkt eller arbetskollegor tillsammans kan köpa julklappar till en specifik familj utifrån deras egen önskelista. Åtar man sig att ta emot en önskelista för en behövande familj får man räkna med en kostnad på cirka 2500-3000 kronor. De behövande familjerna kan ansöka om julhjälp from den 26 oktober till och med den 4 december. Önskelistan får du mejlad till dig från oss så fort vi får den. All kommunikation sker via mejl. 

Inlämningen av gåvorna riktade till specifika familjer sker den 8, 9 och 10 december på Drottninggatan 33 i överenskommelse med kuratorn. Överlämningen av dina julklappar görs av personal till familjen den 14 och 15 december.

Vill du hjälpa en familj? I min familj har vi bestämt oss för att göra det!

Maila ditt intresse till ingela.sagman@stadsmissionen.org senast den 30 november.

Texten ovan är kopierad från Stadsmissionen i Göteborgs facebooksida.

Kommentera gärna:

Det är väldigt tråkigt att laga lunch på dagarna då man sitter och skriver och det tar tid. Ofta blir det rester från gårdagens middag.

Men... nu har jag sedan ett par veckor tillbaka gjort en stor grönsaksgryta smaksatt med chilli som jag äter av. Det är som att äta ett kinderägg -3 saker i ett dvs - nyttigt- gott- tidseffektivt.

Kommentera gärna:

Förra veckan frågade Lizelotte mig om jag var Ann-Britt när jag skriver. Svaret är JA. Precis som jag var Felix , farmor, bankdirektören eller Viola i Alibi AB. Jag försöker gå in i huvudet på mina karaktärer precis som en skådespelare gör för att förstå och skapa det bästa av rollen. Till skillnad från skådespelaren som oftast kan koncentrera sig på en karaktär i taget så går jag in i huvudet på 5-6 personer under en dag när jag skriver. Ni förstår säkert att jag längtar tills manuset är klart för det är ganska stressigt att ha en massa dialoger pågående i huvudet hela dagarna med låtsaspersoner.

Kommentera gärna:

Nu har jag skrivit 60 % av manuset om Ann-Britt Larsson - Queen of fucking nothing och nu ser jag fram mot att nå 75 % för där börjar den  egentliga "ihopknytningen" mot slutet, dvs den riktiga nedförsbacken. 

Idag har jag tänkt att vara skriva-manus-ledig och inledde dagen med en sovmorgon. Ska jobba med en massa annat adminstrativ  bl a kring Stabbe Design och fixa i trägården, städa och efter lunch blir det en långpromenad med Lizelotte.

Ha en skön helg så kommer det ett nytt blogginlägg på måndag!

Kommentera gärna:

I torsdags i förra veckan hade jag, Birgitta och Lizelotte en  Ketchupträff på hotell Pigalle - som har vunnit priset ”Luxury New Hotel” i World Luxury Hotel Awards
 
Pigalle är hotell där färgerna och formerna andas det tidiga 1900-talets syndiga Paris, fast i Göteborg. Det är så mysigt och ombonat. Vi åt en lång lunch i deras restaurang Atelier som ligger på fjärde våningen. (nej, jag är inte sponsrad men jag vill verkligen rekommendera ett besök). Vi träffas tyvärr inte så ofta alla tre så när vi väl gör det så är det så roligt och vi har så mycket att prata om. Senare på eftermiddagen kom Viktor Lyster och fotade oss i denna härliga miljö och när vi var klara där så gick vi ut och fotograferingen fortsatte vid kanalen utanför Brunnsparken.

(Igår gick jag 13 858 steg)
 

Kommentera gärna:

Igår var jag inbjuden till ett företagsworkshop inom entreprenörskap och företagande där jag inte kände någon. Alla som deltog i eventet hade i uppgift att presentera den just nu absolut största utmaningen i sin verksamhet.

Vilken dynamik det skapades och vilken kreativitet som samlades runt ett bord med sju personer som enbart möttes några timmar för att coacha och hjälpa varandra. Jag fick jättebra tips och råd och massor av energi med mig hem. 

Förutom hjälp med lösningar på våra största utmaningar i vårt entreprenörskap så handlade det genomgående om att:

 BESTÄMMA SIG - SÄTTA MÅL -  GÖRA DET 

Ni vet... handlingskraft är ingen talang!

Kommentera gärna:

Igår skrev jag inte ett enda ord men jag läste igenom hela mitt manus för att fånga upp känslan och nerven. Jag fick nästan sitta på fingrarna för att låta bli att redigera i texten -  det får bli en annan dag.

Här kommer ett utdrag  från manuset. Det är Ann-Britts födelsedag och hon har haft ett helsike på jobbet men hon har förberett en fin middag till sig och maken.  Han har  just kommit hem med en flaska champage för att fira att han skrivit kontrakt på ett stort byggprojekt.

Ann-Britt ryckte lite på axlarna till svar och betraktade bubblorna i sitt glas. ”Maten är klar ska vi sätta oss till bords? Jag har dukat i matsalen.”

”Hoppsan, jag glömde att säga att jag skulle på ett viktigt byggmöte i kväll så du får äta utan mig. Sorry.” Torsten svepte det sista i glaset. ”Vad uppsnofsad du är förresten. Är det något särskilt, eller?”

”Tack, men kommer du inte ihåg? Jag fyller ju år idag.”

”Å sjuttsingen, det hade jag glömt. Varför har du inte påmint mig? Då hade jag sett till att flytta mötet men nu är det ju försent. Det förstår du väl?”


(Skönt att man inte är gift med honom!)
 

Kommentera gärna:

De dagarna jag skriver, som oftast är måndag till och med fredag, så tar jag en kort promenad på morgonen runt kvarteret för att syresätta kropp och själ innan jag kollar mejl, gör ett blogginlägg och annat administrativt och därefter sätter mig med manuset och kämpar på.

Vid tolvtiden brukar jag ta en 45-minuters promenad för då är jag trött i huvudet och det går trögt att skriva. Sedan framåt kvällen, ungefär vid 20-tiden tar jag gärna en promenad till för det blir så mycket stillasittande och stolsnötande när ett manus ”tillverkas”.

Jag har aldrig förstått det här med stegräknare och aldrig önskat mig en. Jag har aldrig tyckt att diskussioner och redovisningar om hur många steg man har tagit har varit särskilt intressanta eller spännande. Jag har aldrig behövt en stegräknare för att motivera mig att promenera. Jag spelar dessutom gärna golf och då promenerar man i timmar.  På golfbanan eller i en golfrestaurang har jag aldrig träffat människor som pratar om sina ”antal steg” de måste gå eller har gått.

Men… igår laddades det ner en stegräknare i min mobil och nu är jag redan fixerad vid antalet steg jag ”producerar”.  

Jag är med andra ord fast i ”steg-räknar-träsket”…  men bästa bloggläsare -   jag lovar att ni ska slippa läsa steg-räknar-rapporter här på bloggen..

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter

-