IDAG DÖR JAG KANSKE...

Det finns fler små anekdoter som skulle passa in i tv-serien jag bloggade om igår och som handlade om en familj som "råkar " köpa gammal pizzeria som de  bygger om. Exempelvis dagen då vi öppnade - alltså midsommardagen. Solen stekte och det var riktigt varmt, våra kylar och frysar var välfyllda och det vällde in folk som ville äta, dricka och hade bokat bord till vår grillbuffé (vi hade inte tänkt ha bordsbokning men folk bokade bord på vår fb-sida ändå...) Mitt i allt detta går en propp och allt stängs av och slocknar... Herr Larsson byter propp. Det håller i 5 minuter sedan händer samma sak igen. Nu ber Herr Larsson mig att följa med till proppskåpet. "Sparka undan mig om det händer något," säger han (jag behövde aldrig sparka). Men sedan går proppen igen. Elektrikern som har gjort allt jobb i restaurangen är utomlands och vi får tag på telefonummret till en annan lokal elektriker som svarar att eftersom vi inte har anlitat honom innan så tänker han inte ställa upp (jaha, där fick vi så vi teg..) Men då ordnades det fram proppar av dignitet från en närbelägen bondgård och från ägarna av Hemköp. TACK!!!!

En annan "något" stressig kväll var när vi hade fullbokat på terassen och 29 personer var bokade i pergolan( som saknar tak) och det började regna lagom till alla kom. Dessa 29 personer ville då inte sitta utomhus i regnet. Det tog mig en halvtimme och kostade en massa kaffe och efterrätter men jag vet fortfarande inte hur jag löste det - jag flyttade bord, stuvade om osv och alla fick plats på terassen under markiserna till slut  ( jag funderade också på att svimma så fick någon annan lösa det under tiden) .

På bilden ser ni mig tillsammans med Anne-Marie Schjetlein på Haverdals bokmässa som inföll en dag då det var runt 28 grader varmt och jag kom dit genomstressad med mina böcker, fika mm  fem minuter innan det började och skulle hälsa på alla, få i mig lite mat och packa upp mina böcker mm. Mitt hjärta slog så att det värkte i revbenen och det susade i huvudet.  Det visade sig att vi skulle hålla till i ett växthus under fyra timmar där luften stod helt stilla och det kändes som om det var 50 grader varmt. Paniken var inte långt borta - IDAG DÖR JAG KANSKE - men då insåg jag till min glädje att jag stod bredvid Anne-Marie som är sjuksköterska - skulle jag svimma, få en hjärtinfarkt eller en panikångestattack så skulle hon fixa det på något sätt (förhoppningsvis).  Jag överlevde, som ni förstår, och fick sälja och signera många böcker den eftermiddagen!

Trevlig helg! På måndag kommer ett nytt inlägg!

Christina

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Anonym » JAG ÄR EN SOCIAL ENSAMVARG:  ”Ordet ensamvarg är något som gruppmänniskor har satt på människor som är ensamma..”

  • drea » I en sal på lasarettet:  ”hahaha, ibland kan en inte vinna :)”

  • Hakon Håkansson » FUCK JANTE!:  ”Hallå tjejen,kul att läsa dina rader oj oj det är faktiskt så det pirrar i kropp..”

  • Maria Öjerskog Borrling » I en sal på lasarettet:  ”Hi hi hi, så levande o roligt du beskriver situationen! Säkert många som känner..”

  • Pia Gummesson » DETTA LIV - DETTA NU:  ”Längtar till nya böcker av dig”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln