Ketchup of the day bloggar  inom feelgood, författarskap och kommunikation.

Anders Hägglin skrev vinnarnovellen

Grattis Anders Hägglin som skrev det vinnande bidraget till bilden! Hur känns det? 
- Jag är överväldigad av ert erkännande!
Hur fick du uppslaget?
- Jag går alltid upp tidigt på lördag och söndag, bland annat för att skriva. På lördagsmorgonen läste jag om tävlingen. Jag satt hemma och såg nog gulnande träd genom fönstret. Raden "man är inte gammal när man drömmer" har jag säkert hört någonstans. Det sa klick och så skrev jag direkt.
Skriver du på något nu?
- Just nu försöker jag att hitta former för mitt skrivande, det vill säga om jag ska jag skriva noveller, korta berättelser eller längre texter. Men jag skriver också kåserier sedan tjugo år tillbaka för bekantskapskretsen en gång i månaden. Det är ganska uppskattat! För sådär två, tre år sedan sa en kamrat till mig att han ville läsa det andra jag skriver. Efter en tid medgav jag att jag skrev för min hårddisk. Han fick läsa och övertygade mig att ta kontakt med personer som kunde visa mig en väg framåt som skribent.

Läs vinnarnovellen "Dagens drömmar"

Läs motiveringen och mer om Anders Hägglin

2018 > 06

- Det blir bara värre och värre för varje år som går säger jag. 
- Att ligga här i stolen menar du? 
- Ja det är hemskt. Jag är JÄTTERÄDD för dig. Verkligen. 
 
Barndomsminnen som spökar. Amalgam och tandläkarborr utan bedövning. Nu ligger jag här med mitt vuxna förstånd men utan kontroll. Jag blundar när bedövningssprutan närmar sig men konstaterar efter en stund att här ligger jag och tänker på annat än rotfyllning. Här ligger jag och tänker på vad jag ska plantera på södersidan. Där det är så soligt hela tiden. Vad som kan klara sig en sommar utan regn. 

- Går det bra? 
Min tandläkare är uppmärksam och på alerten. Ifall ett panikutbrott är nära kanske. 
- Archhh. 
Jag nickar för att förstärka och försäkra att det här går ju jättebra. Det är precis som när jag skall hålla tal på fester. Jag talar om för min bordsherre att jag nog kommer svimma. Så han har högsta beredskap. Men det gör jag ju aldrig. Med några överdrifter går det så mycket bättre. Och det är ju skönt att dela upp ansvaret lite också.

Lizelotte, still standing
 

Med jämna mellanrum håller vi Ketchupstyrelsemöte och i går firade jag, Lizelotte och Birgitta att det var tre år sedan idén om Ketchup of the day kläcktes och vi började planera för vår blogg och om Ketchupevent. Vi firade också vår vänskap - i vått och torrt - i framgång och motgång - med många skratt, kramar och höjda Champagneglas!

(Vi planerade bland annat kommande event som exempelvis en novelltävling. Håll utkik här på bloggen så kommer snart mer info!)

Ha en underbar dag!

Christina

Kommentera gärna:

Funderar på nästa manus ...? Funderar på nästa manus ...?

Okaaaj … Holländarn har nu varit ute i vida världen i en månad, sålt slut första upplagan och andra upplagan är (äntligen) levererad. Jag har pratat med bokhandlare, varit i radio, snackat med journalister och signerat. Sett hur boken har klättrat upp på topplistor och fått kanonfina recensioner. Blivit utsedd till en av tre Månadens Pärlor på Adlibris. Läsare som har hört av sig på mail, facebook, hemsidan och instagram – bara glädje. ”Birgitta, vilken bok du har skrivit, jag är helt tagen, jag njuter, är rörd och gråter, har läst sen jag var sju år, men denna boken var bland det bästa jag har läst …” Den kom idag.
Och så vidare.
Så vad gör jag då?
Slappnar av? Tar en paus?
Mäh.
Idag skickade jag iväg ett klart råmanus till min NÄSTA roman.
Nu tar min förläggare och min redaktör över. Jag har jobbar hårt sista tiden, men nu blev alltså manuset klart så NU stänger jag locket till min dator, lägger ner skrivandet och bara kör ett par timmar om dagen för allt kringarbete.
Så hängde ni med på vad jag just skrev?
JAG HAR PRECIS LEVERERAT MANUS NUMMER NIO! Utgivning mars 2019. HURRA!
Och … jag vågar knappt säga det. Men synopsis på manus nummer tio är redan igång.
Love my work.
Love Holländarn som seglar hem till läsare snabbare än jag någonsin lyckats med tidigare.
Love helt enkelt! :-) 

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Morfar stod på gårdsplanen och såg hängig ut när jag kom cyklande. "Hej morfar" sa jag och lutade cykeln mot väggen. Morfar tittade upp men istället för att säga hej sa han "Jag kan inte begripa vad det ska vara bra för. Så dumt så att..."

Intill lagårdsväggen stod en obligatorisk soptunna utplacerad av kommunen. Det gick inte att komma undan.  I hela sitt liv hade han tagit hand om sina egna sopor. Återvunnit, sorterat och fördelat. (Okej det fanns säkert brister i det hela...) Nu ville kommunen att allt skulle ner i samma säck och hämtas mot betalning. "Så dumt så att..." morfar saknade ord.

Men nu är det jag som blivit försedd med kärl, påsar och olika fack av kommunen. Jag sorterar, fördelar, pressar ihop och återvinner. Funderar på vad som kan läggas var och att man nog skulle haft en gris och en höna som tagit hand om somligt ändå...En bondgård på Götaplatsen som sagt, det vore toppen.

Lizelotte, månskensdrömmer

I dag släpptes Socialgrupp Noll som är den sjätte delen i serien om kommissarie Ingrid Bergman. Kjell "Coach" Bengtsson är tillbaka som inläsare efter önskemål från otroligt många lyssnare.
Just nu skriver jag inte men dagarna är fyllda av aktiviteter - jag började dagen med en timmes promenad i Haverdal och sedan en go frukost, efter det betalade och adminstrerade jag löner, tränade minigolf en halvtimme och blev sedan fotograferad av Hallandsposten, städade, åkte till återvinningen, beställde öl från Brygg3an som vi samarbetar med om vår Haverdalspilsner och Harplinge Ale. Jag fick besök av två damer från ett frilreligiöst förbund som jag pratade en stund, sedan fick två försöktspersoner testa den nya drinken jag hittade på i går kväll - det är en Rose Spritz - och den fick klart godkänd så nu är den med på restaurangens drinkmeny! Jag hann också klippa gräset och fixa i rabatter och planteringslådor - och sedan som alltid hantera mejlen och några roliga telefonsamtal!

Kommentera gärna:

Picture this: Det är skrivarkurs i spanska Tolox med Birgitta och Christina och vi går in på tredje dagen. Då får vi en uppgift.

”Skriv en novell på max 500 ord. Platsen skall vara Hotellet i Tolox. Utgå från följande mening: Hela dagen hade han känt sig olustig, och när han nu borstade tänderna upptäckte han att tungan saknades.”  
 
Några våndas, andra kastar sig genast över arbetet. Det blev 13 väldigt olika fortsättningar på denna första mening kan jag säga! Här är min version:
 
Hela dagen hade han känt sig olustig, och när han nu gick runt i rummet och borstade tänderna upptäckte han att tungan saknades. Fan också. Vilken tur ändå att han inte behövde hålla i morgondagens föreläsning. De hade tidigt bestämt att de skulle varva för att hålla energin uppe och imorgon behövde han inte stå till svars för någonting. Barbro kunde klara sig själv i konferensrummet, hon ägde ämnet lika mycket som han gjorde. Var lika skicklig. Ja nästan ännu vassare på att beskriva hur själva hantverket skulle utföras i detalj.
 
Själv hade han slarvat när han skar till. Eller om han sluntit. Det hade hur som helst gått för fort. Han kände hur det knöt sig i magen, brann i strupen och snurrade i skallen. Vämjelse. Det här måste ordna sig på nåt jäkla vis. Han gick ut i badrummet, ställde ifrån sig tandborsten i glaset och tog fram mobilen för att snabbt slänga iväg ett sms till Barbro. ”Måste reparera gårdagens misstag. Kan inte prata nu, hör av mig imorgon kväll.”
 
Han kunde inte gå och lägga sig nu. Ångesten var för stor. Han återvände ut till rummet där han tidigare stått och betraktat sitt verk. Nu hade han hela natten och morgondagen på sig. Det kommer lösa sig lugnade han sig själv.
 
Han brukade må bra, vara fullt koncentrerad när han kom till det här stadiet. Han skruvade upp volymen på Beethovens femma, tog på sig den vita rocken böjde sig ner mot alla verktyg och attiraljer, valde ut en lämpligt smal kniv och en spackelspade, tog fram sin palett.
 
Om han bara förlängde strandlinjen med en blandning av grönt och svart skulle landtungan vara på plats och tavlan återspegla verkligheten. Årets vernissage i Tolox, som skulle kröna kursveckan skulle inte få befläckas av misstag.

Lizelotte

2007 gavs min första deckare i serien om Ingrid Bergman ut på Tre Böcker Förlag av Lena Pilborg. Jag har allt att tacka Lena som vågade och jag glömmer aldrig den där dagen jag lämnade över det tjocka kuvertet med manuset till Lena (man mejlade inte in manus på den tiden) och fick en stark känsla av att det här kommer att gå vägen. Efter några veckor ringde jag och frågade om de hunnit titta på manuset. Jo, de hade de men de var inte intresserade fast om jag kom till förlaget så skulle jag få feedback. Jag hade ju skrivit och bett om det i följebrevet - så om jag ville så var jag välkommen till förlaget. Sammie, vår son som då var två månader fick följa med sin pappa på ett koncernledningsmöte på Gothia  eftersom jag inte vågade be om att få byta dag och tid för mötet - jag skulle ju få feedback av självaste Lena Pilborg! En hel koncernledning satt därmed och höll tummarna för hur det skulle gå för mig - och det funkade tydligen för när jag väl satt där på mötet med ett block och en penna i högsta hugg för att anteckna så säger Lena att de vill ge ut manuset! Att jag inte svimmade, tårarna fyllde ögonen, det var så oväntat. Lyckokänslan var total - så fantastisk - TACK igen Lena!

Ja, så började det för mig. Jag hoppas att du där ute som kämpar med ditt manus och drömmer om att bli utgiven inte ger upp - plötsligt en dag händer det!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter