Ketchup of the day bloggar  inom feelgood, författarskap och kommunikation.

2016 > 08

Dagen nalkas Dagen nalkas

Det är doften. Och kanske den rogivande stillheten. Hela atmosfären på något sätt. Ja, det är annorlunda.
En morgon på solkusten, längst ner i Europa. Sent i augusti och jag hör ljud i fjärran, men i min trädgård är det mest fågelkvitter. Jag blickar upp mot himlen och ser några förflugna, vita moln fara över himlen samtidigt som solen anstränger sig för att ta sig över berget på östra sidan av tomten. Det är fuktigt i gräset av vattenspridarnas jobb under nattens mörker och jag känner svalkan när jag sätter ner min nakna fot i det gröna. Det är redan varmt ute, men samtidigt ligger den där behagliga morgonsvalkan kvar ännu en kort stund innan solen tar över. Det är nu jag sitter på min altan och författar. Det är nu jag drar djupa andetag och insuper stillheten och dofterna. Det är nu jag dryper av svett efter en löpningsrunda i backarna runt där jag bor.
Jag är tillbaka.
Men bara ett kort tag. Snart stundar bruset på bokmässan och om en vecka finns nya Ett oemotståndligt begär ute i butikerna. Så låt mig få andas stillhet bara nu.
För jag tankar energi.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Jag har precis haft 3,5 dagars helledigt och varit på motorcykelsemester i Norge tillsammans med ett gäng andra hojåkare. Jag har inte varit ledig sedan början av sommaren så jag njöt verkligen av varje sekund men nu är jag tillbaka i verkligheten igen och sitter framför datorn och skriver och skriver. Nu är det verkligen bara att mala på för jag vill bli KLAR snart! (Det var "farligt" härligt att vara ledig! Det vill jag ha massor av mer av!)

Ha det gott!

Christina

Kommentera gärna:

Just när träningsivern hade lagt sig… (ja, ja, vi pratar om min  7-minuters app och 7-minuters löpning – men allt är som bekant relativt!) …då får jag rekommendationen att läsa Anders Hansens Hjärnstark, som visar på forskning att regelbunden träning är den bästa hjärngympan som finns.

Glöm sudoko alltså. Det gör dig bara bättre på sudoko men ingenting annat. Här översätts blytunga studier med siffror och statistik till inspiration, och med ganska lättsamma övningar kan man öka koncentrationen och bromsa åldrandet.
 
Redan efter några kapitel åker springskorna på. Kan bara rekommendera att läsa boken eller se filmklipp här.  Och så springa sen då!

Lizelotte, gör 7 minuter till 30

Etiketter: hälsa

Efter sex dagar med intensivt manusskrivande, där dagarna har sett precis likadana ut och jag bara har träffat Herr Larsson d.ä. och herr Larsson d.y. ska jag träffa Lizelotte och Birgitta i kväll och dricka bubbel och babbla Ketchup och annat som inte har med mitt manusskrivande att göra. Dessutom bestämde jag mig för att läsa om manuset från början igen idag och göra en del både stora och små redigeringar som det har kliat i fingrarna att få ta tag i. Igår kväll konstaterade jag att det är dags att lägga in ett kvällspass i skrivandet också, men inte i kväll... för i kväll ska jag vila hjärnan från mord, brottsutredningar och obduktioner. I kväll blir det feelgood för hela slanten!

Ha det fint!

Christina

Kommentera gärna:

Min uppdaterade hemsida är för att prata klartext: SKITSNYGG! :-) Min uppdaterade hemsida är för att prata klartext: SKITSNYGG! :-)

Det här med sociala media … det är ju en hel vetenskap. Innan jag började skriva böcker så visste jag knappt vad facebook var. Men så i takt med skrivandet så insåg jag vilken genomslagskraft det har. Jag skaffade en facebook sida som efter ett tag utökades med en allmän författar-facebook-sida som vem som helst kan gilla och där jag fortlöpande utan att skämmas kan lägga ut allt som har med mitt författarskap och göra. Inklusive att skryta! Jag lät göra en fin hemsida för att där samla all information för press och läsare och andra intresserade. Jag skapade den här bloggen (innan hade jag en egen, men det var mycket roligare att skriva gemensamt med Lizelotte och Christina). Jag öppnade ett Instagram-konto.  Jag har faktiskt Twitter, men där skriver jag aldrig. Linkedin har jag, men där är jag också helt inaktiv.
För allt det här tar sån tid! Allt ska uppdateras och vara aktuellt. Det har blivit en stor del av mitt jobb faktiskt.
I veckan uppdaterades min hemsida med anledning av nya boksläppet nästa vecka: Ett oemotståndligt begär. Jag får alltid bästa hjälpen av Lilian Ljungberg med det och nu är sidan online. Den är jättefin, tycker jag.
Imorgon ska vi Ketchupflickor ha ett möte igen. Förhoppningsvis ska vi då komma fram till hur ni framöver ska kunna prenumerera på vår blogg. För visst vore det optimalt?

Birgitta
www.birgittabergin.se
www.facebook.com/forfattare.birgittabergin
birgittaberginforfattare (Instagram)

Kommentera gärna:

Det blir ingen mer deckare - så tänkte jag när jag skrev SILHUETTEN. Jag trodde att jag gjort mitt som deckarförfattare men så fel jag hade! Det var några år sedan men böckerna har överlevt och hittat många nya läsare som vill ha en fortsättning. Jag är fortfarande lika förvånad när folk kommer fram till mig och berättar att de tycker om mina deckare och undrar när det ska komma "en ny".

Som sagt - man ska aldrig säga aldrig... (nu åter till en anekdot som skulle passa in i vår tv-serie om familjen som råkade köpa en resturang).  Vi hade verkligen betämt oss för att tvätta bort pizzastämpeln från restaurangen men folk kom hela tiden in och ville beställa pizza så när det var dags för EM-finalen i fotboll så bestämde vi oss för att göra ett undantag och severa pizza och visa fotbollen på restaurangen. Sedan var det kört... även om vi bara erbjöd tre olika sorter, endast hade surdegsbotten och tog bra betalt så slutade det med att vi sålde över 850 pizzor på några veckor. Ja, så kan det gå! Hoppas det blir en lika stor succé med NÅDASTÖTEN när den kommer ut i bokhandeln! :-)

Ha en fin dag och gör någon som du bestämt dig för att aldrig göra - vem vet det kanske blir helt annorlunda resultat än vad du tror!

Christina

Kommentera gärna:

En fredagskväll i början av sommaren när vi precis hade öppnat Haverdals café & restaurang kliver två personer in från Skatteverket och har med sig två civilklädda poliser - två välväxta manliga poliser. (skulle också passa bra in i ett avsnitt iden där tv-serien om familjen som råkar köpa en gammal pizzeria)

Målet är 1: Att kontrollera att det finns utskänkningsansvarig på plats - de har till och med med sig kopior på våra pass!  - Yes, check på det.  2. Att personalliggaren är ifylld - Yes, check på det. 3.Kvittokontroll - En av personerna från Skatteverket har varit hos oss och först ätit och sedan köpt glass dagen innan. Nu vill de se inslaget i kassan, det vet till och med exakt på klockslaget vilka tidpunkter det rör sig om - Yes, check på det.

Under tiden allt det här pågår står ena dottern och småpratar och flirtar med den ena polisen och gästerna sitter med tefatsstora öron -  det hela avslutas med att vi får ett undertecknat papper där det står att allt är okej, PUST!  Och vet ni vad? Jag var inte där!!! Jag missade denna surrealistiska händelse...  

Men, men... nu skriver jag om betydligt mer rafflande händelser i mitt nya deckarmanus: NÅDASTÖTEN - personerna som är med i min berättelse får vara med om betydligt värre saker - Yes, check på det!

Ha en bra dag!

Christina

Kommentera gärna:

Jösses, det känns som evigheter sedan jag kom ut med roman nummer två, "Fångad i Marbella". Det var 2013 och här ses jag i en radiointervju. Jösses, det känns som evigheter sedan jag kom ut med roman nummer två, "Fångad i Marbella". Det var 2013 och här ses jag i en radiointervju.

Regnet det bara öser ner och mina fingrar far fram som bålgetingar över tangentbordet.
Det har lossnat.
Fortsättingen på Som ett brev på posten börjar ta form och än så länge så följer jag planen. För en plan har jag:
1. En synopsis. Det är planen VAD jag ska skriva.
2. En tidslinje. Det är planen NÄR jag ska skriva.
För det finns en deadline och det är i början av januari, då ska råmanus levereras till mitt förlag. Men i min värld är deadline då i mitten av december för jag vägrar att skriva under julhelgen. Så därför har jag en tidsplan. Där kan jag se vecka för vecka hur mycket jag förväntas att skriva. Om jag kommer efter … ja, då blir livet inte alls roligt. Om jag får kretivitets-torka … ja, då blir heller inte livet roligt.
Men jag har satt in små luckor här och där. Ni vet, sådana där ”nu får jag faktiskt ta och breaka lite och hämta andan”.
Så kul har jag det den här hösten. (Och ja, det ÄR kul!!)
Och vet ni vad? Något jag vet som du inte vet att jag vet kommer bara bli så jäkla bra!
Så det så.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Efter en kvällsrunda på stans kulturkalas hamnar jag i soffan där ett stycke verklig kultur rullas upp: En hel timma med Sven-Ingvars!  Såg ni dom igår?
 
De har liksom alltid funnits och jag blir lycklig av att bara se dem och höra dem! Precis som när man hör Ulf Elving på radion. Han har också alltid funnits.
 

Capri -69 Capri -69

Rusar upp på vinden, rotar fram Önskebrunnen och önskar att man kunde öppna en lucka i tiden - bara en liten liten stund... 

Lizelotte

Det finns fler små anekdoter som skulle passa in i tv-serien jag bloggade om igår och som handlade om en familj som "råkar " köpa gammal pizzeria som de  bygger om. Exempelvis dagen då vi öppnade - alltså midsommardagen. Solen stekte och det var riktigt varmt, våra kylar och frysar var välfyllda och det vällde in folk som ville äta, dricka och hade bokat bord till vår grillbuffé (vi hade inte tänkt ha bordsbokning men folk bokade bord på vår fb-sida ändå...) Mitt i allt detta går en propp och allt stängs av och slocknar... Herr Larsson byter propp. Det håller i 5 minuter sedan händer samma sak igen. Nu ber Herr Larsson mig att följa med till proppskåpet. "Sparka undan mig om det händer något," säger han (jag behövde aldrig sparka). Men sedan går proppen igen. Elektrikern som har gjort allt jobb i restaurangen är utomlands och vi får tag på telefonummret till en annan lokal elektriker som svarar att eftersom vi inte har anlitat honom innan så tänker han inte ställa upp (jaha, där fick vi så vi teg..) Men då ordnades det fram proppar av dignitet från en närbelägen bondgård och från ägarna av Hemköp. TACK!!!!

En annan "något" stressig kväll var när vi hade fullbokat på terassen och 29 personer var bokade i pergolan( som saknar tak) och det började regna lagom till alla kom. Dessa 29 personer ville då inte sitta utomhus i regnet. Det tog mig en halvtimme och kostade en massa kaffe och efterrätter men jag vet fortfarande inte hur jag löste det - jag flyttade bord, stuvade om osv och alla fick plats på terassen under markiserna till slut  ( jag funderade också på att svimma så fick någon annan lösa det under tiden) .

På bilden ser ni mig tillsammans med Anne-Marie Schjetlein på Haverdals bokmässa som inföll en dag då det var runt 28 grader varmt och jag kom dit genomstressad med mina böcker, fika mm  fem minuter innan det började och skulle hälsa på alla, få i mig lite mat och packa upp mina böcker mm. Mitt hjärta slog så att det värkte i revbenen och det susade i huvudet.  Det visade sig att vi skulle hålla till i ett växthus under fyra timmar där luften stod helt stilla och det kändes som om det var 50 grader varmt. Paniken var inte långt borta - IDAG DÖR JAG KANSKE - men då insåg jag till min glädje att jag stod bredvid Anne-Marie som är sjuksköterska - skulle jag svimma, få en hjärtinfarkt eller en panikångestattack så skulle hon fixa det på något sätt (förhoppningsvis).  Jag överlevde, som ni förstår, och fick sälja och signera många böcker den eftermiddagen!

Trevlig helg! På måndag kommer ett nytt inlägg!

Christina

 

"We would like to have someone to eat", sa mannen med en kraftig brytning på tyska när han kom in på vår café/restaurang i somras i sällskap med en annan man.

Många gånger under sommaren har jag tänkt att vårt köp av en gammal pizzeria skulle kunna bli en fantastisk tv-serie i typ dagliga 30-minuters avsnitt efter allt som hände och vi var med om under den här hektiska sommaren.

Som mannen som kom in och frågade om vi serverade mat och jag redogjorde för vad som fanns i glasmontrarna, vad som stod på griffeltavlorna och dagens rätt osv. Då frågade han om det fanns någonstans att sitta. Jodå... jag pekade på terassen och förklarade att där det fanns det 70 sittplatser och sedan ut i trädgården där det fanns cirka 60 platser. 

Jaha, sa mannen. Tack då vet jag. (sedan gick han....)

Eller mannen som kom in och fick syn på min deckare: SILHUETTEN som han genast greppar och min dotter säger: Den där är riktigt bra (jag har hjärntvättat mina barn). 

Mannen: Jag bor i Stockholm och jag har letat överallt efter den här boken och så hittar jag den här i Haverdal, otroligt!

Dottern: Det är min mamma som har skrivit den.

Mannen: Va???? Är det sant? Och här i  Haverdal av alla ställen.

Dottern: Det här är hennes butik/cafe/restaurang och hon sitter just nu och skriver på fortsättningen till Silhuetten.

Jag tror att den mannen fortfarande befinner sig i ett chockat tillstånd av lycka och förvåning :-)

Sedan har vi damen... (det var alltid damer och det här skedde i stort sett varje dag) som öppnade ytterdörren, om den inte stod uppställd, och körde in huvudet - kanske en fot också och sa högt och tydligt: Jag ska bara titta.

Jag vet inte om det är något specifikt svenskt att göra så, dvs förklara att man bara ska titta, inga män gjorde så - endast kvinnor - och varför????  

Ja, det var ett litet axplock... och ni undrar säkert hur det gick för tyskarna som ville ha "someone to eat"...  Jodå, min dotter lyckades övertala dem att äta en tallrik med gravlax och potatisgratäng i stället :-)

Ha en fin dag!

Christina

Kommentera gärna:

Tripp, trapp, trull. Therese, myself och Mattias. Björn tog bilden! Alltså ... vi ser ju rätt stiffa ut. Men skenet bedrar... :-) Tripp, trapp, trull. Therese, myself och Mattias. Björn tog bilden! Alltså ... vi ser ju rätt stiffa ut. Men skenet bedrar... :-)

Jag gillar verkligen att spåna.
Vara kreativ.
Och då helst tillsammans med andra kreativa människor.
Igår var jag på besök hos mitt förlag. Jag träffade Mattias som är min förläggare, Therese som är projektledare och Björn som jobbar med PR och marknadsföring.
Tre grymmisar.
Och i timmar pratade vi om mina böcker, mitt författarskap, framtid och utmaningar, PR, planering, nya utgivningar och utmaningar. Bland annat.
Så mycket spännande som kommer att hända. Vissa saker som vi vet, annat som vi hoppas.
Måste säga att jag ser fram emot … framtiden.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

I söndags stängde vi Stabbe Design och Haverdals café & restaurang för i år och igår och i förrgår inventerade vi, flyttade lagret och städade ur butik, café och restaurang. Samt bar in alla stolar från terassen (80st) pust... mm mm.

Så igår kväll "flyttade" vi hem till Göteborg. Har inte varit här sedan vi åkte till Kina i stort sett i början av juni.

Den senaste veckan har jag inte hunnit skriva något har bla varit sjuk (så onödigt...) med värk kroppen och frossa ett par dagar samt allt det där packandet och en golfrunda.

Men nu! Nu ska det skrivas så det glöder om tangentbordet  men först ska jag läsa allt jag har skrivit för komma in i handlingen igen. Det gäller bara att låta bli att redigera under tiden :-)

Så nu är jag "back in town" och fylld av energi för att blogga - såg att mitt senaste inlägg var den 27juli... men nu driver jag ingen butik/café & restaurang längre - nu ska jag "bara" skriva!!!

Ha en bra dag!

Christina

Kommentera gärna:

Sommarlovet är slut och den här veckan återvänder många barn till skolan och den vardag som ska vara deras liv de nästkommande tio månaderna. Fem dagar i veckan, från morgon till eftermiddag, endast med avbrott för några skollov. Förhoppningsvis är de fyllda av förväntningar och förhoppningar, glada att vara tillbaka i gemenskapen och spända på vad det här läsåret har i beredskap åt dem.
Fast kanske inte alla …?
Mina tankar vandrar vidare till dom som med en klump i magen återvänder till helvetet på jorden. Till klasskamrater som utesluter, retas och kanske till och med slår. Som mobbar via nätet, på skolgården, som elakt fnissar vid ett endast uttalande, som står och väntar efter skoldagens slut, bara för att slå och håna. Ensamheten och utsattheten, att gömma sig på toan för att slippa alla plågoandar. Hopplösheten över att ingen ser.
Inte lärarna.
Inte eleverna - de som inte vill vara med och plåga.
Inte föräldrarna.
Ingen.
Ensamheten som driver de här barnen och ja, såklart även ungdomarna till … vad?
Djup ångest?
Självskadebeteende?
Självmordstankar?
Eller … självmord?
Det är nu, i skolstarten, som alla måste vara extra vaksamma. Se, höra och agera.
Mobbning i alla dess former är totalt oacceptabelt. Se den mobbade och se mobbarna! Ta tag i det nu.
Vänta inte.
För då kan det vara försent.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Häromdagen läste jag i Svd att allt fler kineser turistar i Sverige, det är till och med de som stod för den största ökningen under juni månad jämfört med förra året.

Så det var väl med det i bakhuvudet som jag fastnade för rubriken ”What things do chinese people find strange about the West?” när jag ramlade in på Quora, en sajt där alla kan ställa frågor till alla, och alla kan svara, inom i princip vilka områden som helst. 

Lite kul sajt om man är frågvis, själv har svaren på livets frågor eller bara vill läsa om andras funderingar och få inspiration...

Lizelotte, just surfing around

No, no, no. Dessa får vila i augusti månad. No, no, no. Dessa får vila i augusti månad.

Det här med alkohol … kan ju bli väldigt kontroversiellt ibland. Som när man bestämmer sig för att ta en vit månad.
I augusti.
”Men inte kan du väl ta en vit månad i AUGUSTI? Då är det ju fortfarande sommar!”
Som om det skulle spela någon roll. Kan man inte vara helnykter i värme? Måste det vara kallt ute? Och jag som lever i varmt klimat året om, ska jag då inte kunna ha en vit månad alls då? Och vem har sagt att man blir en tråkmåns bara för att man inte tar det där glaset (glasen) med vin?
Jag måste säga … jag är lite förvånad. Jag har inga problem med att ha en vit månad i augusti. Men många andra har det tydligen.
Intressant.
Och hur mysigt är det inte med ett glas rött när vinden viner utanför fönstret, det är minus, och kanske till och med snö?
Då kan man ju inte ha en vit månad, eller hur?
Så jag kör nu. Augusti. Vit månad.
Känns bra.


Birgitta
 

Kommentera gärna:

Flodvandring i bergen ovanför Marbella Flodvandring i bergen ovanför Marbella

Augusti är en märklig månad. Det ska fortfarande vara sommar sägs det, men i Sverige börjar redan nu höstkänslan att infinna sig. Ni vet … det blåser, det är plötsligt ruggiga morgnar och kvällar, mörkret faller tidigare – och det går fort nu – sommarstugor börjar bomma igen efter semestern, folk drar sig in till stan, man planerar vintersemestern och taggar sig för tio månaders mörker. Jobbet sätter igång, allvaret drar in i folks medvetanden och TV-sofforna fylls av förståsigpåare som ger råd om hur du ska komma ur alkoholberoendet som du nyss skapade dig genom att dricka rosé varje dag i fyra veckor.
Ett vemod.
Och det är då jag längtar ner till mitt Marbella.
Att få känna hur värmen omsluter varje kroppsdel, hur den tar sig in i själen och att få känna de ljumma vindarna smeka huden. Se hur palmerna lojt vajar och vågorna som rullar in mot stranden. Uterestauranger, fullt med folk, tunnklädda och avslappande människor, stressen som rinner bort. Varma nätter, syrsor som spelar, röster från människor som inte vill gå och lägga sig. Varmt vatten. Varma berg. Varm miljö.
Snart så.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Rik och glad! Foto: Agata Jensen Rik och glad! Foto: Agata Jensen

Jag inser det. Vissa dagar mer än andra dagar. Rik! På vänner.
Det finns inget som vänskap. Det tar alla pris i rikedom. Utan dem är inget annat värt. Kärlek, familj och vänner. Jag har privilegiet att ha bott på många olika platser och det har gett mig många bekantskaper som sedan har vuxit till ren vänskap. De finns numera i hela Europa. Alla Brysselvänner, Göteborgsvänner, Marbellavänner, Stockholmsvänner… och alla andra som bor lite här och där i världen. Ni betyder så mycket.
I helgen var det fest med Brysselvännerna. Inte alla, men många. De inte ofta man träffar på ett sådant glatt gäng. Sönerna anser att vi aldrig har blivit riktigt vuxna i vissa avseenden (läs i festliga sammanhang). Kan nog hålla med till viss del. Vi tycks aldrig växa bort från det lekfulla, det finns inte en lugn stund, inte ett endaste ögonblick som känns tradigt eller trist. Nej, full fart, och det tills ända in på morgontimmen.
Tack alla goa vänner där ute att ni finns. Ni är många.
Och jag är rik.


Birgitta
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Anonym » JAG ÄR EN SOCIAL ENSAMVARG:  ”Ordet ensamvarg är något som gruppmänniskor har satt på människor som är ensamma..”

  • drea » I en sal på lasarettet:  ”hahaha, ibland kan en inte vinna :)”

  • Hakon Håkansson » FUCK JANTE!:  ”Hallå tjejen,kul att läsa dina rader oj oj det är faktiskt så det pirrar i kropp..”

  • Maria Öjerskog Borrling » I en sal på lasarettet:  ”Hi hi hi, så levande o roligt du beskriver situationen! Säkert många som känner..”

  • Pia Gummesson » DETTA LIV - DETTA NU:  ”Längtar till nya böcker av dig”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter