Ketchup of the day bloggar  inom feelgood, författarskap och kommunikation.

SKRIVARKURS PÅ SOLKUSTEN den 9-12 MAJ 2018

VÄGEN TILL UTGIVNING - DRÖMMEN SOM KAN BLI SANN
Skrivar kursen med betyg 5 av 5 kommer nu tillbaka! Drömmer du om att skriva och publicera en bok? Eller skriver du redan på ett manus men känner att du vill utvecklas? Då ska du anmäla dig till vår skrivarkurs på spanska solkusten den 9- 12 maj 2018 med Christina Larsson och Birgitta Bergin som kursledare. Klicka på länken för att läsa mer och anmäla dig!

2016 > 10

På Gran Guadalpin Banus där de serverar sagolikt goda strawberry daiquiris På Gran Guadalpin Banus där de serverar sagolikt goda strawberry daiquiris

"Det här är VERKLIGEN ett JÄTTEBRA manus..." - så glad jag blev när jag läste dessa rader från mitt förlag efter deras genomläsningen av NÅDASTÖTEN! 

Nu åker jag till Marbella och ska fira med Birgitta (som också har massor att fira). Det ska bli så häääärligt med sol, bad och värme. Det blir också kalas och planerande av framtida happenings. Oj ,vad jag ska ladda kropp och själ! Det behövs - för jag har fortfarande konstant huvudvärk även om den börjar avta.

Sedan jag lämnade in manuset den 10 oktober har jag köpt nya växter, legat i soffan och tittat på matlagningsprogram, fått ordning på mycket datortrubbel och skaffat mig ett skrivarrum som jag håller på att inreda  - det är massor av skrivbordsmeter, olika arbetsplatser, datorer och pärmar, mappar och böcker :-)

Så skål på er! Nu firar vi fast det är måndag!

Kommentera gärna:

Ibland skriver jag inte. Då kan jag till exempel jobba som konferencier. Ibland skriver jag inte. Då kan jag till exempel jobba som konferencier.

Jag skriver varje dag.
Många frågar mig om skrivandet är som ett ”vanligt” jobb (vad nu det är för något?). Går man upp på morgonen och gör det man ska eller skriver man när inspirationen flödar?
Mitt svar är att ja, jag skriver varje dag. Ja, det är som ett vanligt jobb. Och nej, jag skriver inte bara när inspirationen flödar.
För se … då hade det aldrig blivit några böcker.
Inspirationen flödar förhoppningsvis när jag väl sätter mig ner. Jag kanske inte känner för det innan jag slår upp datorn, men oftast – tack och lov – så sätter det igång någon mekanism i min hjärna i samma stund som jag går in i min låtsasvärld. Och då flödar det.
Helst.
Ibland är det trögt som sjutton, men vem råkar inte ut för det, vad man än jobbar med?
Men även om det är trögt så måste jag prestera dagens ord.
För så här jobbar jag:
När jag har ett nytt manus framför mig så räknar jag med att det ska sluta på ca 100 000 ord, vilket ger ungefär 350 sidor i färdig bok.
Jag lägger upp en tidslinje på ca tre-fyra månader där jag varje vecka ska skriva ett antal ord, i runda slängar mellan 6000 – 8000 ord/vecka. Vissa veckor lägger jag färre ord, för jag vet redan på förhand att jag har andra saker inplanerade i min agenda som kanske en resa, besök, bokmässa, föredrag eller vad som helst. Andra veckor är jag extra sträng mot mig själv.
Under den här tiden måste jag ibland också gå tillbaka och reflektera, men i det stora hela så skriver jag hela min historia rakt av utan att grotta in mig i detaljer, det får jag ta tag i under nästa omgång.
Så varje dag, måndag till fredag, stiger jag upp klockan sju och håller på tills dagens kvot är klar, och i slutet av veckan – helst fredag – så ska veckokvoten vara gjord. Ibland har jag inte blivit klar och då får jag ta helgen till hjälp.
Innan jag börjar denna period så har jag ägnat en till två månader åt synopsis och research, så när själva skrivandet startar så är mycket av arbetet redan gjort. Men! Man ska ändå ha ord på hela historien hur förberedd man än är.
När mina 100 000 ord är skrivna, då har jag ett råmanus. Då måste jag gå igenom det minst två gånger och göra ändringar, komplettera, stryka, kolla upp fakta osv. Det tar mig cirka en månad. Och då! Ta-da! Då skickar jag det till min förläggare och sedan pustar jag ut och tar lite ledigt.
Men ledigheten blir kort, för därefter kommer …
Redaktörsarbete, nya manusgenomgångar, omslag, korrektur, baksidestexter och en massa annat.
Men det är en annan historia.
Så … ja, jag har ett vanligt jobb. Ett jobb som jag älskar.
 

Birgitta
 

Kommentera gärna:

I torsdags var jag i Vrigstad och pratade om mitt författarskap. Till min stora glädje var även min lågstadielärare Sonja där och jag passade på att prata om hur viktigt det är med att få chansen att lära sig läsa och skriva ordentligt - och helst som jag i en miljö  där vi hade de allra bästa förutsättningarna. Från åk 1- 3 var vi 15- 16 elever i klassen och vi hade en förmiddagsgrupp och eftermiddagsgrupp så stor del av tiden var vi bara 7-8 barn. Jag tror att vi älskade Sonja.  Hon hade alltid så snygga kläder och använde ljusrosa läppstift (gäller fortfarande :-). Varje dag inleddes med morgonbön och psalmsång vilket skapade en lugn start på dagen och jag är glad över att kunna så många psalmer utantill. Det var också Sonja som sådde det där lilla fröet till att jag blev författare - jag har kvar en blå skrivbok från åk 2 där hon skrev : Ska du bli författare?  Dessutom satt det en guldstjärna bredvid!  Tänk vad uppmuntrande ord och att bli sedd betyder för ett barn!

Jag passade också på att prata om vikten av att läsa för barn, helst varje dag och vikten av att ha tillgång till bibliotek. Min föräldrar läste för mig som barn och jag läser fortfarande varje kväll för sonen. Det är en mysig lugn stund och det vidgar världen, ordförrådet och skapar förståelse för andra människor. Tänk bara på Astrid Lindgrens alla berättelse - vilka fantastiska världar och historieböcker de är!  Så läs för era barn, barnbarn, syskonbarn osv och kämpa för att skolbiblioteken inte försvinner i alla besparingar!

Efter föreläsningen var det fine dining med ett par sköna barndomsvänner som hängt med genom hela livet. Monica har jag känt sedan hon gick i blöjor och Maria sedan vi var sex år.

Ha en fin helg!

Christina

Kommentera gärna:

Temat "EN TRÅKIG KÄRLEKSHISTORIA" satte igång kreativiteten och frammanade kusliga, sorgliga, gripande, kärleksfulla och humoristiska noveller. 

Tack för ALLA bidrag!

Nivån på novellerna var hög och konkurrensen stenhård. Vi har läst och läst och diskuterat och slutligen enats om det vinnande bidraget i novelltävlingen.

Ketchup of the days motivering:

På ett gripande sätt och med en stor portion humor beskriver Mats Hansson EN TRÅKIG KÄRLEKSHISTORIA om trängtande och betagenhet på avstånd. Mats har hittat en originell ingång och använder sig av ett vardagligt och direkt tilltal. 


Älskade Jeanette

Jeanette var kassörska och servitris på cafet. Äldre än jag och närmast oåtkomlig med mörkt svallande hår och rådjursögon. Som en bakelse och trots åldersskillnaden var det bara en glasmonter, med just bakverk, som skilde oss åt.
Hon var frestande liksom allt i hennes närhet; kanelbullar, wienerbröd, hallongrottor.

Förälskelsen växte och förvärrades. Mina pengar gick rakt in i cafeverksamheten. Över en kopp kaffe och en kaka följde jag hennes rörelser och sättet hon gick på. I desperation och som ett uttryck för min längtan tvinnade jag sugrör, det ena efter det andra. Bordet fylldes av en åtrå och
nervositet som allt blandades, av utspillt kaffe och kaksmulor, till en sörja av verklig förälskelse.

Jag hade alltid en penna med mig och hade i  åtanke de stora diktarna som satt på cafeerna, skaldade och skrev ner kärleken och våndan på servetter när trycket blev för högt. Det blev ofta ingenting utan mest någon romantisk inledningsrad som sedan tycktes omöjlig att fullfölja och avsluta. Vid ett tillfälle hade jag dock slutfört en dikt hela vägen, vilande som någon slags
symbolik i min förälskelse till henne;

" Du och jag, en smörgåsgrill
först smälter osten, sedan jag"

Jag väntade, kunde vänta i evigheter, tålmodigt. När jag var henne så nära jag någonsin kunde vara, när jag i tanken satt bredvid henne, hand i hand kliver plötsligt en elegant man in. Jag vaknar från mina drömmar. Välputsade läderkängor och en svart sober kostym. Hennes ögon glittrade som jag aldrig sett dom tidigare när han tog hennes händer och deras kroppar tycktes smälta samman i en het kyss. I desperation smulade jag ner det sista av kakan som sögs in som sörja, la sig i en atoll av besvikelse på bordsskivan. Föreställningen var över och förbi, slut.

                                                                            ******************


Vår vinnare Mats Hansson har bl a en fil.kand från kulturvetarlinjen med litteraturvetenskap som huvudämne. Har arbetat många år i skolan som fritidspedagog och även som chef och samordnare i omsorgen. Jobbar nu delvis som skribent på tidskriften Populär Poesi med intervjuer, artiklar, krönikor.  Har under senare åren vunnit en del lyrikpris och är publicerad i tidningar med dikter och berättelser, bla i Dagens Nyheter, Falu Kuriren och Dala Demokraten. Diktsamlingen SVART KAFFE , en sorgebok som kom ut 2015 tillägnar han sin avlidna fru.
 

Kommentera gärna:

Jag har snöat in på Kennedy. Mitt i presidentvalskampanjen för ett par veckor sedan reste vi runt i New England och bland annat besökte vi ett Kennedy-museum i Hyannis och ett, det bästa, i Boston.
 
Nu vill jag veta allt! Läser och googlar och slukas upp av denna fascinerande familjehistoria som man aldrig riktigt blir mätt på -  för här finns allt. Politik, maktspel, glamour och drama. Ond bråd död. Och också vacker poesi.

Just nu ligger ”She walks in beauty – A womans journey through poems”  på mitt nattygsbord. Alla utvalda och kommenterade av Caroline Kennedy. Här finns allt från Gertrude Stein och Dorothy Parker till Emily Dickinson och Lord Byron. Och väldigt många fler som för mig är helt okända. Men! Vilken fröjd! Och dikter är så rymliga. De kan innehålla en hel roman på bara några rader.  Som denna av Nikki Giovanni t ex.  

 Lizelotte
 

Etiketter: litteratur
Sveriges största skrivarkonferens Sveriges största skrivarkonferens

Vilken helg jag har haft! Två heldagar på SKRIV 2016 i Stockholm med föreläsningar av bla Simona Ahrnstedt, Jan Arnald, Martin Schibbye, Sara Lövenstam, Anders Fager och Jessica Schiefauer. På programmet fanns också en förlags- och agentpanel samt en skrivcoach- och lektörpanel med intressanta frågeställningar och diskussioner. 

Jag och Daniel Alegi (prisbelönt filmskapare och producent) höll en workshop på söndagen om att utveckla sin story med hjälp av filmens berättarformer och gav tips på hur man på konkreta sätt kan skapa karaktärer och planera sitt romanmanus så att man får en struktur att förhålla sig till. Jens Klitgaard som är lektör, skrivkursledare och driver Tidningen Skrivas kursportal ”Skrivarkurser.nu" var moderator för workshopen (han var lektör för Alibi AB). Dessutom så hann jag med en massa kreativa möten som gav massor av energi och skratt. Jag är grymt imponerad på hur välplanerat allt var och ser redan fram emot att få åka på nästa års skrivarkonferans.

Jens Klitgaard till vänster som moderator och jag till höger som pratar  om manusstruktur
Jens Klitgaard till vänster som moderator och jag till höger som pratar om manusstruktur

Kommentera gärna:

Första radiointervjun. Året är 2012. Första radiointervjun. Året är 2012.

I fredags fick jag ett telefonsamtal från en person, låt oss kalla honom Mr X, han har ett färdigt manus och står nu i begrepp att ta nästa steg. Och därmed stod han inför en mängd frågor.
När skickar man iväg ett manus? I vilket skick? Lektör eller inte? Hur många förlag ska man skicka till? Vilka? Följebrev? Synopsis? Hur långt ska det vara? Vad är egenutgivning? För- och nackdelar? Hur fungerar manusläsning på förlagen? När får man besked? Läser de hela manuset?
Frågorna sprutade ut och jag svarade. Efter fyrtiofem minuter tackade han flera gånger för att jag hade tagit mig tid. Själv återgick jag till mitt nuvarande manus – nummer sju sedan den första boken kom ut 2012.
Nummer sju! Kommer att ges ut i april 2017. Då blir det sju romaner på fem år.
Så mycket som har hänt.

Jag minns som igår när jag var i exakt samma situation som Mr X. Det var runt 2010-11 och jag hade mitt allra första manus klart. Det låg där och värkte och jag hade ingen aning om hur jag skulle gå vidare. Jag var Bambi på hal is och visste inget alls om hur bokbranschen fungerar.
Då ringde jag, precis som Mr X, till en författare som sedan blev min fina vän Christian Larsson (ja, precis så: Christina på Ketchupbloggen). Hon hade fyra deckare i bagaget och hon svarade tålmodigt på alla mina frågor. Det var guld värt.
Sedan började resan i mars 2012.
Tänk om jag då ens hade kunnat ana vart den resan skulle föra mig. Skulle någon då ha sagt till mig ord som ”topplista” eller ”nominerad till årets ljudbokspris” eller ”föreläsa om mitt författarskap” eller ”kö på biblioteket” eller ”slutsålda upplagor” så hade jag nog svarat med ett leende att "nu får du nog ta och lugna ner dig lite".
Men Mr X, ibland går det bra och framgång är ett hopkok på vad du skriver, hur du skriver, vem som vågar satsa på dig och ett jävla hårt arbete. Och lite tur.
Jag blir glad av att hjälpa aspirerande författare. För vi har alla varit där och måtte jag aldrig bli för stor för att inte hjälpa någon som har samma dröm som jag en gång hade.
Och fortfarande har.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

"Jag har precis läst klart Ett oemotståndligt begär av Birgitta Bergin. Otroligt fängslande! Jag kunde inte lägga ifrån mig boken förrän jag läst den allra sista sidan! Kändes som jag inte kunde läsa fort nog för att få veta hur allt skulle gå! Den har fått mig att känna allt från ilska och svartsjuka, till glädje och kärlek. Denna är nog min favorit av böckerna om Anna Holm. Klart värd 5/5 valar!"
Bokmysan bokblogg.
Alltså:

De sista dagarna har varit lite gnälligt i mitt liv. Ni vet, tvivel som lägger sig som en tung gråsten över mitt skrivande. Då söker jag omedvetet efter dåliga tecken för att få det bekräftat - jag duger inte. Så finner mitt sökande ett instagram-inlägg som detta.
It made my day.
Tänk ändå så viktigt det är med en klapp på axeln. Det borde alla få då och då.
Tack Bokmysan och alla andra recencenter, bloggare och läsare som förgyller mitt liv!

Birgitta
PS. För den som vill frossa i fina recensioner av mina böcker ... klicka här! :-)

 

Kommentera gärna:

Några av deltagarna på skriv café Selma Några av deltagarna på skriv café Selma

I går kväll besökte jag Skriv café Selma (ja, det ska vara särskrivet) och berättade om mitt skrivande och gav tips om hur man bygger karaktärer och ger dem liv och driv.

Vilken entusiasm och vilken energi det fanns och det var så roligt och kreativt att få vara med på deras skrivövningar.  Det här är ett  gäng fyllt av humor, värme och skratt, vilket jag behövde och det ger massor av skrivarglädje och jävlaranamma- nu hoppas jag också att några av dem passar på att delta i vår novelltävling

Ha en fin dag!

Christina

Kommentera gärna:

Efter att ha varit helt sänkt en vecka med huvudvärk, alvedon och massor av trötthet så känner jag mig äntligen lite piggare! Nu förbereder jag mig inför kvällens författarframträdande på Skriv Café Selma och inför helgens skrivarkonferens SKRIV2016 där jag ska prata om karaktärer och berättartekniker som jag använder utifrån min utbildning i att skriva manus för tv och film.

 

Kommentera gärna:

Just hemkommen från en USA-resa med många sevärdheter och några städer. Och! Städernas stad som aldrig sover. New York. Jag bara måste dela med mig av två ställen du inte får missa om du är i här.

Först och främst en gammal favorit som håller: The Duplex Piano Bar, 61 Christopher Street at 7 th Avenue. Här är fullt ös alla kvällar i veckan, men är du här på en sen söndag kväll - grattis! Då är det som bäst för då spelar Brian Nash.  Grym stämning, skön musik och spontansång i publiken. En gaybar men där förstås alla är välkomna.  

Café Wha, Greenwich Village, 115 Macdougal St. Så häftigt! Maten är helt ok men det är inte den som är behållningen. Boka bord här och njut av eller spontandansa till sköna covers av blandade genrer!

Lizelotte

Etiketter: restips
Love this pic. Vänner och sommar - sådant som gör mig glad! Love this pic. Vänner och sommar - sådant som gör mig glad!

Och efter att jag har sorterat så mår jag (oftast) bra.
Den här helgen har jag sorterat.
Det är då jag staplar upp vad som bekymrar mig, vad som gör att jag MÅR DÅLIGT.
Jag gör listor och benar upp och är väldigt uppriktig, fast bara mot mig själv. Men det räcker långt.
Om man inte är uppriktig mot sig själv, då tror jag att man lätt går in i väggen eller blir utbränd eller vad man sätter för titel på det här med att MÅ DÅLIGT.
I helgen har jag sorterat för jag kände en slags ångest över en hel massa saker, bland annat tyckte jag mitt pågående manus var ren skit. För att prata klartext.
Men det tycker jag inte längre.
För jag sorterade ALLA mina hang-ups och det visade sig att mina känslor för manus bara var en ursäkt att tycka att allt suger.
Nu har jag alltså sorterat, staplat upp och gjort en att-göra-lista, tagit olika kontakter och varit sådär produktiv som man kan vara ibland.
Så faran är över för denna gång. Att gå in i väggen eller nåt.
Imorgon är det en ny vecka. Jag ÄLSKAR måndagar.
Nu kör vi.


Birgitta
PS. Tusen tack till alla fina som hört av sig på olika sätt efter förra inlägget. Jag är lite skakad, var oförberedd på hur många som bryr sig, alltså inte bara nära vänner utan även ni läsare och andra som finns omkring mig. Det värmer.
 

Kommentera gärna:

Men med sin frånvaro.
Det här med att skapa. Att skriva böcker. Att vara författare.
Det kan döda vad som helst. Som tex självkänslan.
Hänger ni med?
Ska försöka förklara.
Jag sitter ensam och skriver ett manus. Ett hopkok av fantasi, research och upplevda situationer. Ensam. Varje dag likadan. Ensam. Det formas en berättelse på skärmen som är min bästa kompis under en längre tid. Jag och skärmen. Vi skapar något. Jag läser igenom med jämna mellanrum för att komma in i berättelsen och för att förbättra, ta bort, lägga till.
Så långt, så bra.
Men så kommer tvivlen. Och då blir man golvad direkt. Har tvivlen väl börjat komma så håller de sig kvar, som en jäkla influensa som ingen sulfa biter på. Plötsligt är det svart i huvudet och den förbannade skärmen bara gapskrattar åt mig och åt det som jag försöker skriva.
Vem vill läsa det här?
Hur bra är det här egentligen - pucko?
Hur intressant?
Men sådana förskräckliga formuleringar!
Hur tänkte du nu?

Skärmen är som en smittsam sjukdom. Jag svettas lika mycket som ett fyrtiogradigt febersyndrom och självkänslan flyger bort likt en skadeskjuten fågel. Adjöss.
Just nu har jag denna feber. Jag undrar när jag ska bli frisk?
 
Birgitta
 

Kommentera gärna:

Mitt i manusskrivandet så ska boken (som ännu inte finns) säljas in till bokhandeln. Ett halvår innan den är klar. Så idag har jag suttit i möte med mitt förlag och diskuterat den design som omslagsdesignern har gett på förslag. Med andra ord - hur boken ska se ut.
Alltså:
Jag har kommit mindre än halvvägs på ett manus.
Men den säljs till marknaden med start på måndag.
Svettigt?
Svar: Ja.

Jag har en tidsplan med mitt manus. Jag har följt planen slaviskt. Och nu finns ingen återvändo. Till jul ska råmanus vara klart, punkt slut.
Ingen prestationsångest alls, nej då, hur kan man tro något sådant … ;-)
Och omslaget? Ja, det ska ni få se så småningom när det är helt klart.
Och titeln? Nästan som jag berättat tidigare, fast ändå inte riktigt.
"Något du inte vet att jag vet."
Visst känns den grym?
Idag regnar det i Marbella. Det är bra för sist det regnade var i maj. Imorgon ska det bli fint väder igen. Och varmt. Bilden är från igår. Föredrar att visa det fina.
Nu tillbaka till manus!
Tjing tjong.
 
Birgitta

Kommentera gärna:

Jag utanför entrén till Ingrid Bergmans hus på Lyckans väg Jag utanför entrén till Ingrid Bergmans hus på Lyckans väg

Visst låter Lyckans väg som ett härligt gatunamn? På en stadsvandring för många år sedan fick jag veta att platsen där Carlanderska sjukhuset nu ligger tjänade från 1702 till 1809 som Göteborgs allmänna avrättningsplats och att gatunamnet Lyckans väg är en förkortning av Bödelslyckan - här bodde bödeln. Man förkortade Bödelslyckan till Lyckans väg när Lorensbergs villastad (bakom Götaplatsen) byggdes här i början på 1900-talet. (Lycka är en inhägnad mindre åker eller äng, enskilt ägd och utnyttjad ) Och vad kunde vara mer passande än att min kommissarie Ingrid Bergman bor just på Lyckans väg?

Den gamla personal- och varuingången på baksidan av Ingrid Bergmans hus
Den gamla personal- och varuingången på baksidan av Ingrid Bergmans hus

Ni som har läst SILHUETTEN vet att den här ingången spelar en viktig roll... och det kommer den att göra i NÅDASTÖTEN också...

Ingrid Bergmans hus på Lyckans väg i Göteborg
Ingrid Bergmans hus på Lyckans väg i Göteborg

 I min nya bok NÅDASTÖTEN  så tvingas Ingrid Bergman fatta beslut om sitt hus som påverkar hela hennes framtid.

Hoppas ni blir nyfikna!

Christina

Kommentera gärna:

Lördag, söndag och måndag ägnade jag åt att läsa igenom mitt manus NÅDASTÖTEN och igår eftermiddag så skickade jag iväg det. Det var otroligt konstigt att vakna i morse och inte vara tvungen att sätta sig vid datorn och skriva. Istället åt jag frukost framför tv:n - lääänge, och sedan åkte jag och shoppade lite kläder och trädgårdsprylar - vilken huvudvärk jag fick!!!! Antagligen för mycket intryck... min hjärna är bara van vid att sitta hemma och hitta på meningar som ska passa in i en kriminalroman. Så hela eftermiddagen har jag legat i soffan och tittat på realityprogram om kockar, antikviteter, guldgrävning och misslyckade plastikoperationer. Men men... det är nog ingen bortkastad tid för oj vad jag har lärt mig mycket nytt!

Tur dock att det finns huvudvärkstabletter för ikväll ska jag iväg och lyssna på Storycoachen Katrin Sandberg och dricka bubbel och mingla :-)

Glöm nu inte att vara med i vår Ketchups novelltävling:  En tråkig kärlekshistora

Kommentera gärna:

Min senaste bokbebis har nu levt i det verkliga livet i lite mer än en månad. (Ingen har väl missat vid det här laget att det är "Ett oemotståndligt begär"?) En bok som jag har lagt ner hundratals timmar på, använt min själ till och fått mig till att stundtals stänga ute både familj och vänner. Och nu lever den plötsligt sitt eget liv.
Det är … skrämmande. För det är nu man andlöst följer hur den tas emot av läsarna och av recensenterna. Jag följer listor på nätet, Storytel, Adlibris, Bokus, biblioteken och alla andra bevis jag kan få för att den faktiskt köps, läses och diskuteras.
För tystnaden måste vara det allra värsta. Att ingen egentligen bryr sig. Att den glöms bort. Då är helt klart en medioker recension bättre att få än bara … tystnad.
Men "Ett oemotståndligt begär" får omdömen hela tiden, både av recensenter och av läsare, både officiellt och privat till mig.
Tack och lov.
Storytel ligger boken envetet kvar på näst bäst säljande roman sedan första veckan den var ute. (Guillou råkar ligga steget före, grrr) På andra listor med inbunden bok ligger den också bra till, och det slår mig att bara det här att finnas med på topplistor trodde jag aldrig skulle hända mig för två år sedan, då när allt började med Anna Holm och hennes liv.
Men en bok säljs inte automatiskt, det är så mycket jobb bakom, både från mig och från mitt förlag Bokfabriken. Jag ska inte ens gå in på det bakom-arbetet, då blir bloggen alldeles för lång.
Men ett exempel på marknadsföring är den fina boktrailer som mitt förlag har producerat och som sänds på flera olika ställen på sociala media. Klicka och se den här.
Sådärja. Nu ska jag återgå till nya manuset som ska vara klart till jul. Det är ju ändå söndag … 
 
Birgitta
 
PS. Ni har väl inte missat Ketchups novelltävling. Läs mera här!
 

Kommentera gärna:

Känslan är obeskrivbar! Jag har ett råmanus och nu är det klart!!!

Och nu ska jag fira ända tills i morgon för då ska jag börja redigera...

Det alldeles otroliga är att NÅDASTÖTEN är nästan exakt lika lång som de övriga fyra i serien. Det går åt ett visst bestämt antal ord från mitt huvud för att skriva en deckare :-)

Skål på er nu ska jag fira!!!!

Christina

Kommentera gärna:

Efter en intensiv dag med jobb och till och med gympass (jag vet, det är nästan för bra för att vara sant) så väntar mig denna syn när jag kommer hem!

Kära Ketchup-vänner på trappan med lilla Pepsi och en smörgåstårta i famnen. Bara att hälla upp bubblet och låta inspirationen flöda. För efter novelltävling (se första sidans inlägg!)  blir det fler aktiviteter och event med Ketchup of the day i verkliga livet.

Stay tuned alltså!

Lizelotte

Förra veckan blev många författare jätteglada och jag också får då fick vi besked om 2015 års biblioteksersättning. 

För varje utlånad bok utgår en ersättning om 1,52 kronor varav författaren får 87 öre och resten tillfaller författarfonden som bl a använder pengarna till att dela ut stipendier.

För ett tag sedan berättade en bibliotekarie för mig att de beställt nya ex av mina deckare för dessa var så slitna eftersom de lånats ut så mycket!  

För min del var det Alibi AB som var den mest utlånade och därefter följde Silhuetten.

För övrigt så är jag näääästan klar med NÅDASTÖTEN, det är sååå lite kvar men idag måste jag på en massa möten och kommer inte hem förrän sent. Nu på morgonen har jag skrivit en timma och jag vill inte lämna datorn... men i morgon då...! (om inget kommer emellan...)

Ha en fin dag!

Christina

Kommentera gärna:

I helgen har det varit Ryder cup - en golftävling där USA tävlar mot Europa. Och ni som såg singelmatcherna i går vet hur otroligt spännande det var... jag var helt slut efteråt.

Nu skriver jag på slutet på NÅDASTÖTEN och jag jagar upp mig precis lika mycket som när jag kollade på golfen eller när jag skrev slutet på SILHUETTEN för några år sedan. 

Nu i oktober kommer SILHUETTEN ut på  HarperCrime med nytt omslag och det är bara att hålla med Dast Magazine som recenserade den när den kom ut första gången 2010 - "Det här är bra, inte bara lagom bra utan väldigt bra."

Sådana recensioner är jätterolig att få och de skapar nästan ingen prestationsångest alls när man skriver en fortsättning...  typ...

Christina


 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter