Ketchup of the day bloggar  inom feelgood, författarskap och kommunikation.

Anders Hägglin skrev vinnarnovellen

Grattis Anders Hägglin som skrev det vinnande bidraget till bilden! Hur känns det? 
- Jag är överväldigad av ert erkännande!
Hur fick du uppslaget?
- Jag går alltid upp tidigt på lördag och söndag, bland annat för att skriva. På lördagsmorgonen läste jag om tävlingen. Jag satt hemma och såg nog gulnande träd genom fönstret. Raden "man är inte gammal när man drömmer" har jag säkert hört någonstans. Det sa klick och så skrev jag direkt.
Skriver du på något nu?
- Just nu försöker jag att hitta former för mitt skrivande, det vill säga om jag ska jag skriva noveller, korta berättelser eller längre texter. Men jag skriver också kåserier sedan tjugo år tillbaka för bekantskapskretsen en gång i månaden. Det är ganska uppskattat! För sådär två, tre år sedan sa en kamrat till mig att han ville läsa det andra jag skriver. Efter en tid medgav jag att jag skrev för min hårddisk. Han fick läsa och övertygade mig att ta kontakt med personer som kunde visa mig en väg framåt som skribent.

Läs vinnarnovellen "Dagens drömmar"

Läs motiveringen och mer om Anders Hägglin

2016 > 06

Bild från GP. Torgerd och Lars. Bild från GP. Torgerd och Lars.

Tänk … alla dessa människor som hjälper mig att svara på alla mina frågor.
Research är inte bara att googla och att besöka platser. Det är väldigt mycket att ringa okända människor och ta deras tid i anspråk för att få svar på mina frågor. Få rätt känsla. Rätt dimension. Rätt fakta.
Och det är fantastiskt hur vänliga alla är. Jag har aldrig någonsin fått ett negativt svar om att inte vilja hjälpa till. Tvärtom. När jag berättar att jag skriver romaner och behöver lite vägledning så verkar det som om folk bara blir glada över att få berätta, vad det än handlar om.
Fantastiskt.
Jag är noga med att fakta ska bli rätt, att jag inte beskriver situationer, platser, idéer, organisationer, ämnen osv felaktigt. Ändå kan det ibland smyga sig in tvivelaktiga föreställningar. Men med mina ”hjälpare” där ute så minimerar jag i varje fall den risken.
När jag skulle skriva Som ett brev på posten var jag inspirerad av en händelse som jag hade snappat upp. Ett par i 90-årsåldern som hade träffats och gift sig. Det stod om dem i pressen så det var lätt att googla och läsa om dem. Men jag gick ett steg till. Jag ringde upp dem och det ledde till att jag blev hembjuden till deras gemensamma hem. Ett helt förtjusande par, som blev grunden till min Elsa och Thore i boken. (Dock vill jag BETONA att Elsa och Thore är fiktiva och deras familjer i boken ABSOLUT inget har med verkligheten och göra.) Så igår ringde jag upp dem och berättade att boken nu finns klar sedan mars. Vi hade ett litet samtal och idag ska jag lämna över boken som är skapad – lite – på grund av dem.
Tack Torgerd och Lars! Och tack alla andra som hjälper mig.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Igår var det Ketchup-meeting på Incontro i Göteborg. Så roligt och så kreativt - för det är inte ofta vi tre lyckas träffas IRL och det är aldrig samma sak att ha telefonmöte eller köra en gruppchatt.

Vi smidde Ketchup-planer, skålade, pratade och planerade happenings inför sommaren och hösten - nu gäller det bara att sjösätta allt!

Kram till er alla våra Ketchupvänner!

Christina, Birgitta och Lizelotte 

Kommentera gärna:

Soumi -  officiellt Republiken Finland (Suomen tasavalta), är en republik i norra Europa. Finland har landgränser till Norge, Sverige, Ryssland och i söder havsgräns mot Estland. Mellan Finland och Estland ligger Finska viken. Finland är officiellt tvåspråkigt, med finska och svenska som nationalspråk. Finska: cirka 90,0 procent, svenska: cirka 5,3 procent år 2013.
Det svenskspråkiga Åland utgör ett självstyrande landskap inom landet. Till ytan är Finland Europas åttonde största land och hade en befolkning på cirka 5,5 miljoner invånare i slutet av 2014. Befolkningstätheten är förhållandevis låg och ligger på cirka 18 invånare per kvadratkilometer. Utöver Sverige så är Finland det enda landet i världen med svenska som officiellt språk.
Huvudstad i Finland är Helsingfors (finska: Helsinki), tillika landets största stad med cirka 630 000 invånare 2015. Därutöver finns ytterligare tre städer med en befolkning överstigande 200 000 invånare, nämligen Esbo, Tammerforsoch Vanda.
Finland är medlem i Europeiska unionen sedan 1995 och införde euro som sin valuta 2002. Innan euron togs i bruk använde man valutan finsk mark. Finland var i över 600 år en del av Sverige, som 1809 förlorade området tillRyssland. Finland blev självständigt 1917. Därefter följde ett inbördeskrig 1918 och i samband med andra världskriget två krig mot Sovjetunionen, 1939–1940 (det s.k. Vinterkriget) och 1941–1944, samt ett mot Tyskland vintern 1944–1945.

Och till det viktigaste... nu finns min deckare "Du kommer inte undan..." översatt till finska!

Eläköön!!!!

Soliga hälsningar Christina :-)

 

Kommentera gärna:

Lotta på Liseberg.
Och Sanna på Skansen.
Eller nåt.
Så nu är det alltså igång igen. Allsången. Sverige sjunger och det tävlas mellan kanalerna om det är Lotta eller (numera) Sanna som är vinnaren eller förloraren. Som tar publiken som en stormvind.
Ja, det märks att det är sommar och att man är hemma i Sverige igen. För jag tror nog att Sverige av alla länder leder allsångsligan.
Själv fattar jag noll. Vem sitter framför teven en måndag- eller tisdagkväll och sjunger för full hals tillsammans med Lotta eller Sanna? Hur skön låter man inte med sin lilla skrala röst sittandes där i vardagsrummet med kaffet och mackan framför sig? Texten rullar på skärmen och man läser koncentrerat för att inte tappa bort sig.
En sämre variant av karaoke. Där får man åtminstone applåder. Eller inte.
Nej, ”allsångsfesterna” får nog klara sig utan mig. Carola, Frans och alla ni andra, sjöng ni för full hals, men i mitt vardagsrum kommer tystnaden att ligga tät. Jag vägrar nämligen.
Och under tiden ropar Lotta glatt ”Nu är viiiiii på Liiiiiisebeeeeeerg”.

PS. Och vilka i hela friden är The Fooo Conspiracy? Sjunger de eller vad? Och Carola fick sagt i kvällens program att hon är både "glad och tacksam". Flera gånger. Så skönt då.
PS igen. Ni ser. Jag hade på programmet. Men jag sjöng inte. Jag sjung-vägrade. Ha.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

På midsommardagen hade vi GRAND OPENING av vår restaurang i Haverdal och vi blev helt chockade  - för från det att vi öppnade 13.00 så fullkomligt vräkte det in folk och så fortsatte det hela eftermiddagen och kvällen.
På kvällen serverade vi en grillbuffé och hela terassen var fullbokad och vi fick tacka nej till många, solen sken och det var varmt och magiskt. Vilken start vi fick på vår restaurang, det kunde inte blivit bättre. Lagom till vi stängde började det åska och dundra och smälla, himlem öppnade sig och regnet vräkte plötsligt ner. Det var som om värdergudarna - som under dagen gett oss strålande sol och värme nu gav oss ett fyrverkeri i grandiosaste sorten!

Tyvärr så hann ingen av oss ta några kort men här står vi efter stängningen och jublar och när vi väl kom hem drack vi Champagne och firade :-)

Vilken Grand Opening, vilken dag, vilken kväll, vilka gäster (tack för alla fina "lycka till" presenter vi fick) och vilket gäng vi var som jobbade och vilken fantastisk familj jag har!

(probably the best in the world...)
 

Kommentera gärna:

"SKÅL OCH VÄLKOMNA" "SKÅL OCH VÄLKOMNA"

Det finns bra midsommar och det finns jättebra midsommar.
I år var det jätte-jätte-bra!
Vädret var strålande; varmt, soligt och ingen vind. Gästerna på tjugofem personer blev en blandad kompott mellan 25 och 85 år (cirka). Jag vann visserligen inte krockettävlingen men kom i varje fall till final. Maten var traditionell och sååå god och alla hjälptes åt. Skratten var många, ljudnivån var bedövande vid middagsbordet, musiken tystnade bara när vi sov, små grodorna dansades och sjöngs nere vid byns midsommarfirande där det för övrigt var mer folk än jag någonsin varit med om tidigare, och där samma musikanter spelade som har spelat i 37 år! 
Och ett och annat uppslag till kommande böcker fick jag ju också... :-)
Efter två dygn med folk i varje vrå av vårt hus och på vår tomt så sitter jag nu helt själv, alla har lämnat. Jag är behagligt trött och en slags berusning har intagit min kropp. En berusning av tacksamhet. Att få vara så här priviligierad.
Tack alla härliga som var med midsommar 2016. Och nästa år ska jag (ta mig f-n) ta vandringspokalen i krocket!!

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Jag kan alla texter. Varenda snapsvisa. By hart. Men, jag kan inte ta en ton. Så nu, när jag har passerat 50 är det dags. Jag slutar mima och istället drar jag en pratvers till midsommar-snapsen.

På Västgöta-slätten där är jag födder
där hade jag min äring
Far mi var torpare å mor mi var käring
Å jag kan inte, jag kan inte hjälpa de

Lizelotte



 

Och här provar jag jakmjölkste på en tibetansk restaurang i Songpan. Och här provar jag jakmjölkste på en tibetansk restaurang i Songpan.

Nej, det orkar jag inte ha -premiärnerver inför öppningen av restaurangen alltså...

Jag är genomförkyld precis som resten av familjen och är fortfarande jetlaggad, dvs vaknar vi fyra/fem på morgonen -  fast man hinner med mycket om man stiger upp vid den tiden och samtidigt försöker hålla sig vaken sent för att få ordning på dygnsrytmen. Idag hade vi besök av sommelier och vinprovning i stekande sol på terassen mellan 10.00 - 11.30 på förmiddagen (underlättar inte tidsomställningen), delade ut reklam, tog emot varor, prismärkte, klippte gräs, köpte blommor, anställningsintervju, genomgång av egenkontrollsystemet, ostprovning, vattnade klängväxter och tog en liten simtur i havet innan grillmiddag och sprizerblandning och provdrickning. Nej, som sagt -premiärnerver orkar jag inte ha ovanpå allt annat jag måste hinna med!

Ha det gott och i morgon är det midsommarafton och en massa roligt!

Christina

Man ser inte stormen... Man ser inte stormen...

Mer tydlig än så kan jag inte vara. Det är tolv grader, det blåser som f-n, och det ösregnar. Och om fyra dagar är det midsommar.
Alltså.
Jag HATAR det här. Jag som normalt alltid säger att ”vädret betyder inget”. Men … just nu betyder det ALLT. Midsommar är heligt och mitt hem kommer att invaderas av gäster. Vi ska äta lunch, ha krocketturnering, dansa kring midsommarstången och grilla på kvällen. (Visst är vi originella?) Och då kan det naturligtvis inte vara ett sådant här skitväder.
Så jag blundar hårt, tänker så det knakar, önskar med mitt hjärta och intalar mig att DET KOMMER ATT BLI BRA. Aktuellt gav (nästan) bra väderbesked. Och en sak är säker: värre än vad det är nu kan det inte bli.
Om det nu inte börjar snöa också vill säga.

Birgitta

Kommentera gärna:

Efter 14 intensiva dagar är vi nu hemma efter vår fantastiska Kina-resa. En resa som höll på att bli en 2-dagars resa eftersom vi saknade visum när vi landade i Chongqing.

Så här efteråt så förstår vi att vi lyckades med det omöjliga... dvs att få visum när vi redan befann oss i Kina. 

Men nu vet ni också att det går... och tänk vad mycket man kan lyckas med om man bara försöker och försöker och kämpar och inte ger sig!

 

Kommentera gärna:

Foto: Agata Jensen Foto: Agata Jensen

Så det blir en fortsättning. Ja, nu är det bestämt.
Jag pratar om en fortsättning på ”Som ett brev på posten”. Länge funderade jag på om jag ville skaka nytt liv i Anders och Magnus och Kicki – ena riktiga skitstövlar. Eller i snälla Bettina. Eller i vilsna Sussie. Eller i någon av de andra karaktärerna.
Men nu vet jag. Vet att jag vill och vet att det kan bli en grym historia. Den har växt i mitt huvud ett tag, skrivits ner, tänkts till och skrivits ner igen, raderats och skrivits ner ännu en gång.
Så det blev en synopsis till slut. Jag hade möte med mitt förlag Bokfabriken och … de gillade. De gillade skarpt! Vi bestämde till och med deadline och utgivningsdatum.
Så i augusti går jag in i manusdimman igen. Och jäklar vad det ska hända mycket.
”Något jag vet som du inte vet att jag vet”.
Jo, ni fattar …
Häpp!

Birgitta

Kommentera gärna:

Bild lånad från imgur.com/gallery/VbgxIDv Bild lånad från imgur.com/gallery/VbgxIDv

Hade det varit idag hade vi aldrig träffats. Då hade vi inte heller ätit upp hennes smörgåsar och delat på min Coca Cola. Vi hade stått på perrongen precis som då men stirrat ner i var sin smartphone.

Kanske hade jag sökt sällskap på Facebook och beklagat mig för någon  att jag var strandsatt  och utan mat sedan flera timmar. Kanske hade hon gjort detsamma. Och önskat att hon hade något att dricka. Men nu var  det 1986 och vi satt på en skruttig bänk på en tågstation i Europas mitt. Vi började prata, delade matsäck, bytte adresser och känner varandra fortfarande. Men hade det hänt idag? Inte säkert... Dags att släppa mobilen, slippa digitalstressen och fånga ögonblicken framför näsan!

Att fylla år är på något sätt lite annorlunda nuförtiden än vad det var förr. Då ringde de bästa kompisarna (i bästa fall) och sjöng och gratulerade. Jag hade en speciell almanacka där jag skrev in alla bästa kompisars födelsedagsdatum, livrädd att missa någon. Det var lite speciellt, alla som inte stod mig nära hade jag ingen aning om när de fyllde år.
Men nuförtiden är det helt annorlunda.
För nu finns facebook.


Jag fyllde år i söndags. Och redan strax efter midnatt började gratulationerna strömma in. Sedan höll det på hela natten, dagen och dagen därpå. Nu har det mattats av, men fortfarande kommer det några sena grattis.
Jag tycker att det är jätteroligt!
Människor som jag inte pratat med på år och dag skickar grattis. Det måste ju betyda att DE FINNS! Och att de orkar säga just grattis. Vissa människor menarf att det inget betyder, men såklart att det betyder något. Om inte facebook hade funnits så hade ju 99% av alla de som skickade grattis-hälsning till mig inte gjort det! Så är det bara.

Jag ÄLSKAR att de skriver grattis (eller nåt liknande).
Basta.

Så tack så mycket facebook, något bra är det allt mig dig ändå.

Birgitta

Kommentera gärna:

Foto: Agata Jensen. Foto: Agata Jensen.

Om man som jag, inte känner sig helt bekväm med att bli plåtad, så är det än mer viktigt att få en proffsig fotograf. Någon som kan få mig att slappna av och bli sådär naturlig som det bara går på kommando.
För ett par veckor sedan skulle jag ta nya pressbilder och valet blev Marbella med våra helt fantastiska omgivningar i bergen. Det skulle ske på en torsdagkväll med ljuset från sen eftermiddag. Jag var orolig hela dagen, tänkte mest på klädval och om håret var okej.
Men det räckte med fem minuter så kände jag mig bekväm med Agata Jensen som fotograf och Marcela som fixade min make-up. Jag var otroligt tydlig med att jag inte ville se sminkad ut, jag ville se ut som jag gör i vanliga fall, och jag kände direkt att Marcela fattade vad jag menade.
Sedan togs det bilder och vi hade så himla roligt. Agata och Marcela fick mig att slappna av och må bra och det hoppas jag kommer att synas på bilderna när de publiceras. Och jag säger bara - Agata Jensen är ett proffs.
Jag blev jättenöjd.
Här får ni en liten smakbit av vad som komma ska. En torsdagkväll i bergen i Marbella.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

"Helledudane då du blir aldrig stor
Inför herren och inför din far och mor..."
 
 Det kan ha varit Ewa Roos. Jag har googlat men inte hittat den så det kanske bara är jag i hela världen som minns. Hur som helst, det var i alla fall den där gamla slagdängan som kom för mig härom dan. Jag var på ett härligt släktkalas och på något sätt blev jag snabbt förflyttad tillbaka i tiden. Vi pratade om gamla minnen och sagopromenader tant Ellen och jag. Då hon berättade och broderade ut sin fantasi och jag traskade bredvid och lyssnade.

Vi plockade blommor på Hilmers bankar och lät hundarna bada i bäcken. Vi bjöds på fika i granngården hos Alma och Ester, två systrar som bodde med sin bror Hilmer, och hade gjort så i sisådär 90 år. Alma med små runda glasögon, förkläde och knut i nacken. Ester med en blommig huvudduk och kjol ner till golvet. ”Ät ingenting!” väste Ellen till mig när de gick ut i köket för att sätta på kaffehurran. Det bjöds på tårtbitar från Bräutigams Kafé när det kom ”främmat” och hade man otur var bakverken flera veckor gamla. En gång i månaden tog systrarna Alma och Ester bussen in till stan och köpte med sig skådebröd hem.

Ibland klädde vi ut oss i roliga hattar tant Ellen och jag, gick in i finrummet och drack kaffe i tunna koppar. Rätt var det var så sa hon ”nu ska jag malla upp mig” och tog på sig läppstift och peruk. Såhär i efterhand förstår jag att det inte bara var hon som var bra för mig. Jag var bra för henne också. Hon som flyttat från sin stora våning i stan och nu bodde i granngården ute på landet. Inga klackar och vippande kjolar, inga fluffiga hattar och puderdosor från handväskan. Bara när jag kom på besök och vi satt ensamma i finrummet och fnissade. Och nu,en hel evighet senare, sitter vi och fnissar igen, åt hattarna och tårtorna och tanterna Alma och Ester.

Kommentera gärna:

Sveriges nationaldag.

I morse åkte flaggan i topp. Bredvid växthuset vajar den lojt i den ljumma vinden och jag njuter av en värme som känns närmast overklig i juni-Sverige. I onsdags kom jag tillbaka från mitt Marbella och nu är det västkusten som är basen de närmsta tre månaderna. Jag klipper gräs, planterar blommor och högtryckssprutar altaner. Redigerar manus, går på studentuppvaktning och äter mat sena kvällar med familj och vänner. Solen skiner och vattnet ligger som en spegel. Folk badar.

Och jag njuter. Njuter av att vara här, få bo i mitt vackra Sverige.
Och den blå-gula flaggan vajar alltjämt.

Birgitta

Kommentera gärna:

I morgon bär det av till Kina i ett par veckor. Den längsta flighten är på 11,5 timmar och då ska jag passa på att grotta ner mig i synopsistet till: Torsten - Guds gåva till kvinnorna. (Jag kan ju alltid passa på att bolla idéer med resenärerna i flygstolarna runt omkring mig... )

Faktum är att jag kommer att vara utan facebook - antagligen hela tiden och utan internet den mesta tiden - så nu blir det inga inlägg här på Ketchup förens framåt midsommar för min del.

Ni hao!

Christina

Den 25 juni - dvs midsommardagen så är det dags för Grand Opening av Haverdal Café & Restaurang samt Stabbe Design. Nu pågår målning av huset, uppsättning av markiser, vindskydd, tryckning av reklam osv osv. Listan är superlång och vi har fortfarande inte spikat menyn eller vad vi ska erbjuda i matväg på midsommardagen då vi öppnar...

Nu lämnar vi ett par veckor medan hantverkarna jobbar på, sedan blir det fullt pådrag... igen...

Jag hoppas vi syns i sommar!

Christina

 

Stommen för markiserna på terassen är på plats och huset byter färg till vitt!
Stommen för markiserna på terassen är på plats och huset byter färg till vitt!
Hyllorna där vårt vinsortiment ska placeras är på plats!
Hyllorna där vårt vinsortiment ska placeras är på plats!

Det här är reseachmaterialet jag har samlat till min deckare NÅDASTÖTEN som jag arbetar med just nu - skrivandet går på sparlåga  eftersom öppningen av vår nya butik/café/restaurang tar mycket tid - men... from 1 juli så lägger jag allt annat på is för då ska jag skriva så tangenterna glöder, och jag längtar,  men först ska jag åka till Kina ett par veckor och ha en Grand Opening på Haverdal café & restaurang/Stabbe Design...

Sen...

Ha det gott!

Christina

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter