Ketchup of the day bloggar  inom feelgood, författarskap och kommunikation.

senast på instagram

10

Alltså den här. En självupplevd och mycket välskriven historia om en uppväxt i en mormonfamilj i Idaho av Tara Westover. #ketchuprekommenderar I väntan på release av #allaälskarbianca @birgittaberginforfattare @forfattarechristinalarsson

17

Debutroman, nu i pocket, har fått en uppföljare som lockar till mer läsning. #ketchuprekommenderar

17

Marängsviss hjälper mot det mesta! Det är sedan gammalt! #ketchupoftheday #mums @lizelotte_edvinsson @birgittaberginforfattare

2019 > 04

Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink, är en välskriven upptäcktsfärd genom utvalda företeelser i den svenska historien. Boken utgår från citat, seder och nyckelord för olika tidsepoker och skriver historia från ett oväntat håll. Är det rent av orden som ibland styr eller åtminstone har ett finger med i utvecklingens gång?

Helt klart är att allt förändras över tid, inte minst språk och ord. Här får vi gå på upptäcktsfärd genom historien och olika företeelser från 98 e Kr till #Metoo 2017. En del reflekterande, en del med en twist och andra med glimt i ögat. Allt från kapitlet om Tors Hammare till Zlatans Volvo och Öppna era hjärtan.  I gott minne har jag själv historien om svenska hockeylaget som överraskande vann VM guld i Sovjet 1957 och inte förberett någon nationalsång. Utan ackompanjemang tog lagkaptenen upp Helan går, den enda låt som hela laget kunde utantill. Och mitt i hoppfaderallanlej stod marskalk Zjukov, som vunnit slaget vid Stalingrad och lett Röda armén in i Berlin, i stram givakt.

Lizelotte

Hela huset bekräftade hennes liv. Jag tyckte det var svårt att se alla saker som samlats där på Kvarnstensgatan 2 genom årens lopp. Trängas i lådor och skåp, det äldsta från 1793. Och alla ytor av bord, hyllor och fönsterbleck med foton i ramar och prydnadssaker i glas, trä, malm, porslin och säkert något mer. 
 
Äggvärmare sydda i slöjden och julpynt av papper, toarullar och bomullsskägg. Saker, saker, saker.  En del bleknade av åren, andra av solen och somligt helt intakt, som tallrikarna på väggen och badrumskaklet från 67. 
 
Jag tyckte det var omskakande att se, för på Brattåsgatan 17, där jag kommer ifrån, revs det för att få luft och ljus. Eller byttes ut för lite omväxlings skull. Soffor, mattor och bord. Väggar fick nya tapeter och använda kläder åkte på tippen. Bordssilver åkte ut med diskvattnet i den bokstavliga meningen utan att det var meningen. Så var det där. Visst hände det att jag fiskade upp saker ur soptunnan och visst grät jag över någon förlorad, säkert trasig, docka. Och just därför är det hårt inkapslat i ett skal. Lika hårt och lika skört som äggskal. Don’t you dare to knock. 
 
Men så tror jag att livet gjorde det åt mig. För nu sitter jag här på Björkfeldtsgatan 3 med allt omkring mig. Saker, saker, saker. Från alla tidsåldrar och alla epoker. Egna och andras. Porslinsfigurerna kanske blir moderna igen? Dukarna kanske någon annan vill ha? I framtiden menar jag. Varma barnkläder i olika storlekar, ifall man får besök och skall ge sig ut på promenad. Kurslitteratur, t-shirts och reklamklockor, kul att plocka fram på nostalgiträff med gamla kollegor.  Jag kommer inte ut ur sakernas tillstånd. De vittnar om vårt liv här på jorden och jag vet faktiskt inte riktigt vad som händer med mig om de blåser bort. Je suis Kvarnstensgatan 2. Don’t you dare to knock.

Lizelotte

senast på bloggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter