ATT DUMPA LIK...

Efter några dagar med nästan total hjärnvila i solen med bad och goda middagar tickade nya idéer och händelser igång tilI mitt nya manus (deckare nr 6). Sålunda tvingades herr Larsson till en diskussion när vi låg vid poolen där jag bad om förslag till ställen att dumpa lik på i Göteborg - ställen där de INTE skulle hittas men ändå gör det på grund av en tillfällighet. (kravlista...) Om det var någon som överhörde detta helt seriösa samtal så var det ingen som gjorde oss uppmärksamma på det... och som ni ser så var det/blev det folktomt vid poolen. 

En liten reflektion så här efteråt - det måste vara ganska makabert att vara gift med en deckarförfattare - dessa sjuka, konstiga samtalsämnen i tid och otid - speciellt när det är semester.

Men, men... verkligheten är alltid värre än det uppdiktade - exempelvis att en rasistisk, kvinnoförnedrande man väljs till president i ett av världen största demokratiska land...

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Anonym » JAG ÄR EN SOCIAL ENSAMVARG:  ”Ordet ensamvarg är något som gruppmänniskor har satt på människor som är ensamma..”

  • drea » I en sal på lasarettet:  ”hahaha, ibland kan en inte vinna :)”

  • Hakon Håkansson » FUCK JANTE!:  ”Hallå tjejen,kul att läsa dina rader oj oj det är faktiskt så det pirrar i kropp..”

  • Maria Öjerskog Borrling » I en sal på lasarettet:  ”Hi hi hi, så levande o roligt du beskriver situationen! Säkert många som känner..”

  • Pia Gummesson » DETTA LIV - DETTA NU:  ”Längtar till nya böcker av dig”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln