Ketchup of the day bloggar  inom feelgood, författarskap och kommunikation.

NOVELLTÄVLINGens vinnare presenteras den 25 november

Tack för alla bidrag! Novelltävlingen stängde den 5 november och vi är helt överväldigade av responsen!

Just nu pågår juryarbetet som bäst och den 25 november annonserar vi vinnaren på Ketchup of the day. Stay tuned!

Kan man skriva en novell på 20 minuter? Jajjamen, enligt denna artikel. Läs och inspireras!

2018

Det bästa med Stockholm är tåget hem säger vi käcka göteborgare. Fast det tycker inte jag. I Stockholm bor mina barn. Det tycker jag är det bästa med Stockholm.

Men jag uppskattar också tåget hem.Det tar lagom lång tid för att svara på mail, skriva klart en rapport, ta en kaffe och sova en lur. Men just igår gav jag mig själv en dubbeldajm och ett glossigt magasin från Pressbyrån innan jag klev på. Kanske just det som gjorde att min stolsgranne rekommenderade mig att läsa Livet 3.0 vad vet jag.

Hur som helst kom vi att prata och ett par uppsluppna timmar senare satt jag fortfarande med mitt magasin orört i knät. Vi presenterade oss aldrig med namn, det blev inte så. Men vi tackade för sällskapet och önskade go'kväll. Och jag kom att tänka på Hjalmar Gullberg:

Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte borde vara så.

Lizelotte, med Livet 3.0 framför sig

I butik 9 april I butik 9 april

När man sitter till klockan två eller tre flera nätter i rad och skriver … då är det ofta redigering som står på agendan. Där är jag nu. Jag är i slutfasen av att redigera klart nästa roman: ”Toktanten – grannen från helvetet”. Just nu har jag en svindlande, euforisk känsla i magen. Bara för några timmar sedan ville jag gråta och slänga hela manuset.
Det är så det är. Berg och dalbana hela tiden. Livet som författare är som min fina författarvän Christina säger: en diagnos. Och en livslång sådan.
I tisdags befann jag mig hela dagen på mitt förlag, finfina Bokfabriken. Då smidde vi planer. Mest såklart om Toktanten, men givetvis hann vi med att dryfta lite mer om framtiden. Men Toktanten kommer ut i april (2019) och redan nu läggs PR- och mediaplan. Jag älskar att medverka i planeringen, det är ju PR som jag har jobbat med i hela mitt liv (innan jag började skriva böcker). Jag är glad att jag har sådana proffsiga människor omkring mig. Jag känner mig trygg.
Toktanten handlar om grannosämja. Det har nog alla på ett eller annat sätt mött i livet. Den här grannosämjan tar nog dock alla rekord och jag skulle vilja säga att det här är en feelgood kryddat med otäck rysning.
Sug på den ni!
Och jag avslutar med att bjuda er på det färska omslaget. Grymt, eller hur!
Happy halloween, by the way! (säger man så...?)

Birgitta
 
 

Kommentera gärna:

I går skickade jag manuset till min redaktör Lena Sanfridsson och väntar återkoppling i slutet av veckan.

För mig innebär det LEDIGT I HUVUDET. Jag behöver inte vända och vrida på händelser, meningar och formuleringar. Jag slipper tänka på manuset det första jag gör när jag slår upp ögonen på morgonen. I slutet av manusarbetet tar det över hela mitt liv känns det som. Man vill bara bli färdig, man vill bli nöjd, få den där sköna magkänslan. 

Det första jag ALLTID gör när jag lämnat ifrån mig ett manus är att städa mitt skrivbord från alla post-it-lappar i olika färger, anteckningsblock, kartor, faktaböcker, logistikplaner osv osv. Bort med ALLT - varenda spår!  Energin som frigörs är helt underbar. Så mycket planer som har legat och väntat på att få tid. Fester att planera, rum att inreda, luncher som ska bli av ...

Sedan börjar det om igen med nytt manus ... 
Men som som jag brukar säga - att vara författare är inget yrke - det är en diagnos!
Planerna för fortsättningen är redan lagda - det är bara att sätta igång vilken dag som helst - men först ska jag njuta några dagar av att vara ensam i mitt huvud utan alla mina karaktärer som begår mord, löser dem eller bara ställer till problem!

Ha en fin dag!

Christina
 

Kommentera gärna:

Min höjdpunkt på varje bokmässa är besöket hos Sekwas förlag som specialiserat sig på franska och engelska romaner översatta till svenska. Med en diger bokhög under armen när jag lämnar montern varar alltid mässan till långt långt fram på hösten för min del. Har just avslutat Regnvakt av Tatiana de Rosnay (ni vet hon som skrev Saras nyckel). En bok med rika beskrivningar och associationer som flätas in i varandra. I centrum står fotografen Linden Malegard som kommer till Paris för att fira sin fars 70-års dag. Det är översvämningarnas och terrorattackernas år 2015 som sätter en apokalyptisk stämning. Det slutar aldrig regna och allt eftersom vattennivån i Seine stiger rullas olyckor, händelser och familjehemligheter upp. Som om de alla slängdes i vattnet och tvingades simma. Det blir tydligt hur omständigheter och tillfälligheter får genklang i generationer.  Inget är glömt, men kanske kan det förlåtas? Starkt plus för det rika språket och den genuina känslan som förmedlas av naturens krafter.

Next up: Maggie O’Farrell med Ett hjärtslag från döden.

Lizelotte, viker hundöron och dricker te

Att skriva en bok är en riktigt mental urladdning. När det första utkastet är "klart" dvs råmanuset, så är det en väldig lättnad i både kropp och själ. En stor tyngd släpper för en stund ... sedan är det dags att börja redigera och där är jag nu. Då känns det som om hjärnan närmar sig kokpunkten och man håller hundra bollar i luften som ska flyttas om, målas om, tas bort eller placeras dit för de saknas. 

Nu har jag varit i Spanien några dagar med mina kära barndomsvänninor och tankat energi - även om jag ägnade två heldagar åt redigering och de försvann på utflykter under tiden. 

Bilderna är från en konstutställning i Malaga. Färgstark och kreativ konst fyller alltid på min energi - öppnar mina sinnen och ger mig nya infallsvinklar och manusideér. 

Så ...  nu har jag skrivit om hela första kapitlet - det blev så mycket bättre - det har verkligen skavt i flera månader - tänk vad goda vänner, skratt, trams och insane konst är bra för en författares välbefinnande och fantasi!

Ha en fin dag!

Christina

Kommentera gärna:

En helt vanlig dag ... En helt vanlig dag ...

När det regnar i Spanien så är det sällan det som vi i Sverige kallar för REGN. Det är snarare ett skyfall som om någon där upp häller spänner med vatten över oss. Allt förlamas under några timmar, innan denna någon slutar att hälla fler spänner. Det är då man får fullt upp med att sanera vattenfyllda källare, pumpa bort överflödigt vatten från trädgårdar, rädda strändernas sand som flyter ut i havet, dra upp bilar som blivit stående under vatten i fyllda viadukter … bland annat. Det rasar lera och grus från slänter och vägarna blir oframkomliga. Så när media i Sverige skriker ut klass 3-varning så suckar jag bara med en lätt axelryckning. ”Ni vet ingenting”, mumlar jag för mig själv.
Nu har det nyligen varit en släng-spänner-med-vatten-över-oss här på solkusten. På lördag är det dags igen. Men emellan det så skiner solen och människor befolkar stränderna för att bada och sola. Som det ska vara alltså.
Själv stänger jag mig inne på altanen, låter markiserna vara ute (inte för solen utan för de där spännernas skull) och njuter med mitt skrivande. För kallt är det inte, tvärtom. Och jag har flyt just nu. Flyt på skrivandet.
Och då betyder egentligen inte väder någonting.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Känslan av att ha ett råmanus klart är nästan obeskrivlig. Man har fått ur sig historian man vill berätta. Tusentals ord och meningar i följd efter varandra. Jag är lika förvånad över mig själv varenda gång som jag har fått ihop det - och NÖJD - känner mig som en en sexåring som precis har lärt sig cykla! 

I kväll ska jag fira med bubbel och i morgon åker jag till Marbella och där ska jag fortsätta att fira!
(och börja redigera ...)

Ha en underbar dag och glöm inte att fira allt roligt, stort som smått!

Christina

Kommentera gärna:

Den 1 november släpps den ombearbetade versionen av SLASKJOBBET som är del 2 i min serie om kriminalkommissarie Ingrid Bergman vid sektionen för grova brott i Göteborg.

Jag har strukit runt 7000 ord, skrivit om och lagt till vilket har gjort historien tajtare och intensivare men fortfarande lika obehaglig och aktuell trots att det var 2008 den kom ut första gången på Treböcker Förlag.

Fantastiskt roligt att SLASKJOBBET ihop med de andra böckerna i serien ska ut i vida världen tack vare succén som ljudböcker. Undrar hur man översätter SLASKJOBBET till spanska, ryska eller danska? På tjekiska heter den SOUKROMÁ JATKA och ges ut av Motto.cz

Enklast är som vanligt att förhandsbeställa ditt ex av den svenska upplagan på Adlibris.com , Bokus.com  eller exempelvis Akademibokhandeln.se  Det är bara att klicka på en av länkarna!

Ha en fin dag!

Christina

Kommentera gärna:

"Vad ska jag ha på mig?" - den ständiga frågan. Kanske en t-shirt?  Förra helgen var det bokmässa i Göteborg med 85 371 besökare och 811 utställare -  det var fyra fantastiskt roliga dagar - jag har inte hunnit smälta allt som hände ännu!. Middagar, möten med läsare, författarkollegor och branschfolk. Erbjudanden och förfrågningar. Planer stora som små. Men nu är det nöta på skrivbordsstolen som gäller igen - tillbaka till missbrukande av kaffe och tuggummi, muttranden och knattrande på tangentbordet och på egoväggen hänger mina fyra "Christina Larsson"- tröjor som får mig att le.
Ja, det blev fyra t-shirts med författarloggan som löste mitt klädproblem den här gången ... 

Kommentera gärna:

Fin förlagsmiddag på Bokmässan Fin förlagsmiddag på Bokmässan

Jo, massor. Så mycket att jag inte ens hinner blogga. Och nu är jag på språng igen, denna gång till Umeå, men varför inte göra en snabbuppdatering i bloggen innan planet går. Så tänker jag.
Många frågar mig om när nästa bok kommer. Faktum är att jag har TVÅ böcker på gång. Trots att Holländarn fortfarande är relativt ny och säljer i butik och pocketen inte ens har kommit ut ännu. Men varför ligga på latsidan när man kan skriva böcker? Haha.
Men vad är det för två romaner då?

1. Toktanten – grannen från helvetet. Tja, det säger väl en hel del. Ingen mysig Toktant som man delar en kaffe med precis. Nej, denna Toktant flyttar in i Lövudden och långsamt men säkert lyckas hon förgifta ett helt litet samhälle, särskilt några väl utvalda grannar. Ingen människa i världen har väl inte råkat ut för grannosämja på något sätt någon gång? Men den osämjan man får med Toktanten tar oss ett steg längre. Feelgood med en rysning, kallar förlaget den. Denna bok kommer ut i handeln den 9 april.

2. Så har vi nästa bok: Alla älskar Bianca. En relationsroman där du som läsare får gå in i ett antal olika människors liv. Vad de har gemensamt vet varken du eller de själva, men kanske att de alla ändå har en gemensam nämnare på något sätt? Det här är en roman om kärlek och svek, drömmar, skuld, död, liv och okända blodsband. Stora delar av handlingen utspelas på Thorskogs Slott som finns i verkligheten. Den här boken är min 10:e roman (HURRA!) och det firar vi med förhandssläpp på bokmässan 2019! I butik oktober 2019.
 
Så mina vänner! Det är bråda dagar. Jag håller fortfarande på att smälta bokmässan 2018 och framgångarna med Holländarn. Men samtidigt är det bara att sätta ribban och fortsätta skriva. Ni läsare har blivit så många nu, så jag måste ju leverera!
 
Lovar härmed att bli bättre på bloggandet från och med NU!
All kärlek från mig till er alla!

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Miljön är det som ger berättelsen kläder, som omsluter historien man vill berätta i ett paket. Händelserna som jag ska skriva om i min kommande bok kan egentligen utspela sig i vilken stad som helst men jag har valt Varberg. I veckan tillbringade jag och Amanda, äldsta dottern, två dagar i Varberg med att besöka fästningen, Stadshuset - stort tack till Kanslichef Henrik Lundahl som tog så väl hand om om oss och berättade och besvarade många frågor, hotell Gästis, Leninbadet, flera restauranger och fik, kallbadhuset och polishuset. När jag kom hem igen upptäckte jag att jag hade glömt mitt block på hotellet - paniken spred sig i kroppen för i den fanns ALLT om manuset - kapitel för kapitel, anteckningar om reseracharbete, om karaktärer mm. För den som skulle hitta blocket och öppna det skulle det säkert bara se ut som en fullkluddrat block som lämnats kvar för att slängas. Jag ringde hotellet så fort jag insett mitt misstag och det var tio lååånga minuter innan kvinnan jag talat med ringde tillbaka och berättade att blocket inte var bortstädat. Hon erbjöd sig att skicka det men jag bestämde mig för att åka och hämta det själv. Jag vågade inte riskera att blocket skulle försvinna med posten! Med en lättnad som inte går att beskriva satte jag mig vid datorn och skrev de två första kapitlen i boken som ännu inne fått något namn.
Nu är jag på gång!

Christina

Kommentera gärna:

Först hade jag hela rummet för mig själv. Sen blev vi två på salen och då drogs draperierna för mellan sängarna. Rätt skönt ändå.  Min nya rumskamrat var av en helt annan åsikt. "Jag behöver ljus! Kan vi ha öppet mellan oss?" Hm. Ok då, jag är inte den som är den... 

(Det här var några år sedan och får räknas som preskriberat nu.)
 
Lite motvilligt låter jag mig bli bekantad. Det är ungefär en och en halv meter emellan våra sängar och det blir konstigt att inte prata. Vi utbyter vardagligheter på kvinnors vis på lasarett. Vilka åkommor vi har, var besvären är som värst och om sjukhusmaten går att äta. Och sen raskt vidare till hur många idioter det finns i samhället idag. Ja det är inte klokt. För att inte tala om han i bostadsrättsföreningen som är riktigt djävla blåst. Jag sugs med och det är riktigt roande. Men jag måste avbryta då och då. Telefonen ringer och så har jag försökt börja på min bok femtioelva gånger.
 
Jag huttrar lite under mina täcken och det blir dags att sova. Läsa får jag göra en annan gång. Förutom ett gammaldags lakan har jag ett randigt täcke, en rutig filt med fransar och två ljusblå filtar från Alingsås tvätteri (Legendarisk inrättning ju! Tidigare känd för att samla vigselringar och annat som följer med tvätten i en burk till festkassan, bäst att behålla ringarna på!) För säkerhets skull har jag lagt min vita pälsfleece runt nacken och fötterna har jag stuckit in i mina uggisar. Syns inte under alla täcken.
 
Madame Flodhäst bredvid (kanske inte snällt but now you get the picture) utbrister "Gud så varmt här eeh! Och där ligger du, herreminjee! Är det ok jag klär av mig naken?"   Inga problem. Hon fläker av sig allt hon har, tjostar och dunsar ner i sängen bredvid med hela sin väldiga kropp. Vilket par vi är! Mitt i hela eländet av njurstenar och blindtarmar, smärtor som svider och kärl som brister, måste man ändå skratta.
 
Ingen av oss sommar på länge. Men efter någon timma drar det igång. Snarket. 

Du vet hur det är, först försöker man tänka bort det, sen lägger man kudden över huvudet. Men när det inte funkar är det som att det verkligen biter sig fast. Jag börjar harkla mig då och då. Hjälper inte. Jag höjer och sänker min säng för att det skall låta. Hjälper första gången bara.
 
Sen får jag en snilleblixt. Jag kan ju ändå inte sova. Så jag öppnar paddan och ritar upp ett diagram. Y-axeln får stå för volymen och x-axeln frekvens. Ingen exakt vetenskap precis, 1-10 pinnhål på båda och så börjar jag pricka in värdena. Det går lekande lätt. Efter bara några minuter har jag en imponerande graf. Men vad ska jag med detta till? Kan ju knappast visa fram det. Det är bara för mycket. Så jag sparar det under "Madame Flods kurva, 4-5 feb.", stänger locket och hasar ut i köket för en kopp te. Fem minuter senare kommer även Madame Flod och behöver en kopp nypon.  "Jag har inte sovit en blund". "Joho du! Det har du visst" säger jag segervisst med fullt av bevis i min graf. "Nä nä, jag ska säga dig att för varje gång jag snarkat till, har du harklat dig och då blir jag klarvaken förstår du. Jag snarkar bara precis i insomningsskedet nämligen."
 
Men vaf...! En del får alltid rätt liksom.

Lizelotte

Nu ser jag bara framåt Nu ser jag bara framåt

Åh, denna sommar … som jag har njutit och tagit tillvara på varje dag, på varje stund. Som en energiboost i storlek large. Inget spring med dynor ut och in, parasoller som blåser sönder eller inställda grillmiddagar. Bara värme, sol och vänskap. Javisst, även torra gräsmattor och föreningens sinande vatten, men om jag bara tänker egoistiskt just nu så har det varit den bästa sommaren på många år.
Tid att reflektera. Tid att bara finnas. Tid för familj och vänner.
Och Holländarn som bara tuggar på.
Nu blåser det ute. Något inom mig säger att hösten är på väg. Och det är okej. Kom igen hösten! Nu längtar jag efter rutiner igen, efter att få gå in i min introverta värld och skapa nya historier och lära känna mina nya karaktärer. Det kittlar mig längst inne i nerverna och jag kan knappast bärga mig. Som jag älskar detta.
Nu ska jag grotta in mig i redigering av Toktanten och samtidigt starta med mitt nya romanprojekt. Jag älskar det redan. Mina tankar flyter medströms i takt med att jag lär känna dem. En brokig samling individer med drömmar och hemligheter och förhoppningar. Såklart. Det är ju så livet är.
Välkommen hösten. Tack fina sommar.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Så glad för sommarens leverans av kaffekoppar! Direkt från Provence dessutom. Jag kunde inte bestämma vilken blå nyans jag skulle beställa så det fick bli hälften av varje.

Lena Hasse, smyckeskonstnär och keramiker med verkstad och butik L'Atelier i franska Seillans gör de mest fantastiska saker. Hemsidan är på gång - Stay tuned!

Lizelotte

Det börjar bli dags att byta ut lata semesterdagar och rosékvällar mot lite återställande ordning. Och i måndags kväll började det plinga igen.

Varje kväll klockan 21.00 plingar det i min telefon. Det är ungefär då jag brukar sjunka ner i soffan med en kopp te. Och det passar ganska bra, för då är det dags att tänka på det positiva som hänt under dagen. Det är därför det plingar.Inget gnäll, bara plats och fokus på det som har varit bra.Tre bra saker. Det kan vara allt från att jag äntligen fick klart rapporten, ett samtal vid kaffeapparaten till ett leende på bussen.

Det går alltid att hitta tre bra saker i vardagen. Ibland glimmar det till i havregrynsgröten. Och ibland får man bara vara glad att man får vara med.

Lizelotte, back in business

5:e Moseboken är den första boken i serien om kriminalkommissarie Ingrid Bergman i Göteborg.
Den 1 augusti släpps nyutgåvan som är en omarbetad version där det har tillkommit 16 nya kapitel i slutet och omkring 7000 ord har strukits ur orginalutgåvan för att skruva upp drivet och spänningen. 

Det har varit väldigt roligt att arbeta om texten och jag hade mycket stöd och hjälp från min begåvade och positiva redaktör Ellinor Ölander på HarperCollins Nordic. Det var faktiskt några riktigt tuffa veckor eftersom jag samtidigt redigerade den sjätte boken i serien: Socialgrupp noll tillsammans med en annan redaktör.

Enklaste och billigaste sättet att få 5:e Moseboken i sin hand är att klicka hem den på Adlibris

Ha det gott i hängmattan, på stranden eller vad ni befinner er i sommarvärmen!

Christina

Kommentera gärna:

- Det blir bara värre och värre för varje år som går säger jag. 
- Att ligga här i stolen menar du? 
- Ja det är hemskt. Jag är JÄTTERÄDD för dig. Verkligen. 
 
Barndomsminnen som spökar. Amalgam och tandläkarborr utan bedövning. Nu ligger jag här med mitt vuxna förstånd men utan kontroll. Jag blundar när bedövningssprutan närmar sig men konstaterar efter en stund att här ligger jag och tänker på annat än rotfyllning. Här ligger jag och tänker på vad jag ska plantera på södersidan. Där det är så soligt hela tiden. Vad som kan klara sig en sommar utan regn. 

- Går det bra? 
Min tandläkare är uppmärksam och på alerten. Ifall ett panikutbrott är nära kanske. 
- Archhh. 
Jag nickar för att förstärka och försäkra att det här går ju jättebra. Det är precis som när jag skall hålla tal på fester. Jag talar om för min bordsherre att jag nog kommer svimma. Så han har högsta beredskap. Men det gör jag ju aldrig. Med några överdrifter går det så mycket bättre. Och det är ju skönt att dela upp ansvaret lite också.

Lizelotte, still standing
 

Med jämna mellanrum håller vi Ketchupstyrelsemöte och i går firade jag, Lizelotte och Birgitta att det var tre år sedan idén om Ketchup of the day kläcktes och vi började planera för vår blogg och om Ketchupevent. Vi firade också vår vänskap - i vått och torrt - i framgång och motgång - med många skratt, kramar och höjda Champagneglas!

(Vi planerade bland annat kommande event som exempelvis en novelltävling. Håll utkik här på bloggen så kommer snart mer info!)

Ha en underbar dag!

Christina

Kommentera gärna:

Funderar på nästa manus ...? Funderar på nästa manus ...?

Okaaaj … Holländarn har nu varit ute i vida världen i en månad, sålt slut första upplagan och andra upplagan är (äntligen) levererad. Jag har pratat med bokhandlare, varit i radio, snackat med journalister och signerat. Sett hur boken har klättrat upp på topplistor och fått kanonfina recensioner. Blivit utsedd till en av tre Månadens Pärlor på Adlibris. Läsare som har hört av sig på mail, facebook, hemsidan och instagram – bara glädje. ”Birgitta, vilken bok du har skrivit, jag är helt tagen, jag njuter, är rörd och gråter, har läst sen jag var sju år, men denna boken var bland det bästa jag har läst …” Den kom idag.
Och så vidare.
Så vad gör jag då?
Slappnar av? Tar en paus?
Mäh.
Idag skickade jag iväg ett klart råmanus till min NÄSTA roman.
Nu tar min förläggare och min redaktör över. Jag har jobbar hårt sista tiden, men nu blev alltså manuset klart så NU stänger jag locket till min dator, lägger ner skrivandet och bara kör ett par timmar om dagen för allt kringarbete.
Så hängde ni med på vad jag just skrev?
JAG HAR PRECIS LEVERERAT MANUS NUMMER NIO! Utgivning mars 2019. HURRA!
Och … jag vågar knappt säga det. Men synopsis på manus nummer tio är redan igång.
Love my work.
Love Holländarn som seglar hem till läsare snabbare än jag någonsin lyckats med tidigare.
Love helt enkelt! :-) 

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Morfar stod på gårdsplanen och såg hängig ut när jag kom cyklande. "Hej morfar" sa jag och lutade cykeln mot väggen. Morfar tittade upp men istället för att säga hej sa han "Jag kan inte begripa vad det ska vara bra för. Så dumt så att..."

Intill lagårdsväggen stod en obligatorisk soptunna utplacerad av kommunen. Det gick inte att komma undan.  I hela sitt liv hade han tagit hand om sina egna sopor. Återvunnit, sorterat och fördelat. (Okej det fanns säkert brister i det hela...) Nu ville kommunen att allt skulle ner i samma säck och hämtas mot betalning. "Så dumt så att..." morfar saknade ord.

Men nu är det jag som blivit försedd med kärl, påsar och olika fack av kommunen. Jag sorterar, fördelar, pressar ihop och återvinner. Funderar på vad som kan läggas var och att man nog skulle haft en gris och en höna som tagit hand om somligt ändå...En bondgård på Götaplatsen som sagt, det vore toppen.

Lizelotte, månskensdrömmer

I dag släpptes Socialgrupp Noll som är den sjätte delen i serien om kommissarie Ingrid Bergman. Kjell "Coach" Bengtsson är tillbaka som inläsare efter önskemål från otroligt många lyssnare.
Just nu skriver jag inte men dagarna är fyllda av aktiviteter - jag började dagen med en timmes promenad i Haverdal och sedan en go frukost, efter det betalade och adminstrerade jag löner, tränade minigolf en halvtimme och blev sedan fotograferad av Hallandsposten, städade, åkte till återvinningen, beställde öl från Brygg3an som vi samarbetar med om vår Haverdalspilsner och Harplinge Ale. Jag fick besök av två damer från ett frilreligiöst förbund som jag pratade en stund, sedan fick två försöktspersoner testa den nya drinken jag hittade på i går kväll - det är en Rose Spritz - och den fick klart godkänd så nu är den med på restaurangens drinkmeny! Jag hann också klippa gräset och fixa i rabatter och planteringslådor - och sedan som alltid hantera mejlen och några roliga telefonsamtal!

Kommentera gärna:

Picture this: Det är skrivarkurs i spanska Tolox med Birgitta och Christina och vi går in på tredje dagen. Då får vi en uppgift.

”Skriv en novell på max 500 ord. Platsen skall vara Hotellet i Tolox. Utgå från följande mening: Hela dagen hade han känt sig olustig, och när han nu borstade tänderna upptäckte han att tungan saknades.”  
 
Några våndas, andra kastar sig genast över arbetet. Det blev 13 väldigt olika fortsättningar på denna första mening kan jag säga! Här är min version:
 
Hela dagen hade han känt sig olustig, och när han nu gick runt i rummet och borstade tänderna upptäckte han att tungan saknades. Fan också. Vilken tur ändå att han inte behövde hålla i morgondagens föreläsning. De hade tidigt bestämt att de skulle varva för att hålla energin uppe och imorgon behövde han inte stå till svars för någonting. Barbro kunde klara sig själv i konferensrummet, hon ägde ämnet lika mycket som han gjorde. Var lika skicklig. Ja nästan ännu vassare på att beskriva hur själva hantverket skulle utföras i detalj.
 
Själv hade han slarvat när han skar till. Eller om han sluntit. Det hade hur som helst gått för fort. Han kände hur det knöt sig i magen, brann i strupen och snurrade i skallen. Vämjelse. Det här måste ordna sig på nåt jäkla vis. Han gick ut i badrummet, ställde ifrån sig tandborsten i glaset och tog fram mobilen för att snabbt slänga iväg ett sms till Barbro. ”Måste reparera gårdagens misstag. Kan inte prata nu, hör av mig imorgon kväll.”
 
Han kunde inte gå och lägga sig nu. Ångesten var för stor. Han återvände ut till rummet där han tidigare stått och betraktat sitt verk. Nu hade han hela natten och morgondagen på sig. Det kommer lösa sig lugnade han sig själv.
 
Han brukade må bra, vara fullt koncentrerad när han kom till det här stadiet. Han skruvade upp volymen på Beethovens femma, tog på sig den vita rocken böjde sig ner mot alla verktyg och attiraljer, valde ut en lämpligt smal kniv och en spackelspade, tog fram sin palett.
 
Om han bara förlängde strandlinjen med en blandning av grönt och svart skulle landtungan vara på plats och tavlan återspegla verkligheten. Årets vernissage i Tolox, som skulle kröna kursveckan skulle inte få befläckas av misstag.

Lizelotte

2007 gavs min första deckare i serien om Ingrid Bergman ut på Tre Böcker Förlag av Lena Pilborg. Jag har allt att tacka Lena som vågade och jag glömmer aldrig den där dagen jag lämnade över det tjocka kuvertet med manuset till Lena (man mejlade inte in manus på den tiden) och fick en stark känsla av att det här kommer att gå vägen. Efter några veckor ringde jag och frågade om de hunnit titta på manuset. Jo, de hade de men de var inte intresserade fast om jag kom till förlaget så skulle jag få feedback. Jag hade ju skrivit och bett om det i följebrevet - så om jag ville så var jag välkommen till förlaget. Sammie, vår son som då var två månader fick följa med sin pappa på ett koncernledningsmöte på Gothia  eftersom jag inte vågade be om att få byta dag och tid för mötet - jag skulle ju få feedback av självaste Lena Pilborg! En hel koncernledning satt därmed och höll tummarna för hur det skulle gå för mig - och det funkade tydligen för när jag väl satt där på mötet med ett block och en penna i högsta hugg för att anteckna så säger Lena att de vill ge ut manuset! Att jag inte svimmade, tårarna fyllde ögonen, det var så oväntat. Lyckokänslan var total - så fantastisk - TACK igen Lena!

Ja, så började det för mig. Jag hoppas att du där ute som kämpar med ditt manus och drömmer om att bli utgiven inte ger upp - plötsligt en dag händer det!

Kommentera gärna:

Så mycket som händer just nu! Och det är därför som jag inte hinner blogga … Skrivarkurs i Spanien och boksläppet på HOLLÄNDARN har tagit precis all min tid och all min energi. Och jag är rusig hela tiden av hur roligt allt är och hur bra allt blir.
Mottagandet av HOLLÄNDARN har varit fantastiskt. Första recensionen stod BTJ för och det var glädjande. ”Hennes senaste roman, Holländarn, är en varm, sorgsen och varsamt skriven berättelse som bygger på en sann historia. Likt en tunn film vilar en känsla av sorg över att livet inte blev som man tänkt.” (Utdrag ur BTJ-häftet nr 13, 2018. Lektör Kajsa Banck).
Jag har varit runt och pratat om min bok på flera ställen, varit i olika radio-intervjuer och i Aftonbladet söndagsbilaga. Blivit intervjuad för media, ännu ej publicerat. Gladdes åt topp-placering (nr 5) på Adlibris Topp 100-lista dagen efter släpp. Mycket finns planerat framöver och jag flyter med för än så länge har HOLLÄNDARN bara funnits ute i en vecka.
Nu hoppas jag att även DU hittar ditt exemplar av min nya roman. Du kan köpa den hos alla bokhandlare eller klicka hem den på till exempel www.adlibris.se. Eller så kontaktar du mig direkt och köper ett signerat exemplar.
Och i augusti kommer ljudboken inläst av bästa Maria Lyckow.
Möjligheterna är oändliga! Och jag är stolt och glad.

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Bland mimosa och olivlundar slingrar sig vägen från kusten och upp i bergen. De sista backarna är hisnande. Jag vänder blicken upp mot målet, Hotel Cerro de Hijar, och vågar inte titta ner förrän vi är framme. Men då! Vilken vidunderlig vy.

Här ska vi vara i fyra hela dagar och bara göra det vi längtar efter just nu. Skriva, prata synopsis, dela erfarenheter och få inspiration. Det är skrivarkurs i härliga spanska Tolox som mina bloggvänner Birgitta och Christina håller under dessa  fullmatade och intensiva dagar. 

Hatten av! Väl hemkommen, full av inspiration och med konkreta verktyg och nycklar i bagaget känns det nu lättare att ta sig vidare. För mig blev det den mest inspirerande skrivarkurs jag har varit på. (Och jag har varit på ett antal.) Jag har satt målet att ha ett klart råmanus om ett år. Då är det nämligen skrivar-retreat, dvs steg II – samma tid och samma plats. 
 
Det här tar jag med mig:
1. Hur man effektivt beskriver olika karaktärer
2. Nyttan med att bygga upp och dokumentera ett persongalleri. (Bonus: Jag började se nya sidor och bevekelsegrunder hos en av mina karaktärer)
3. Verktyg för hur man kan planera och lägga upp sin story med olika vändpunkter.

Men sen då, hur ska man skriva brevet till förlaget? Ja, det är redan klart. Nu ska jag bara ta itu med att skriva berättelsen.

Lizelotte, siktar på målgång om ett år

Christina och jag är laddade inför årets skrivarkurs som vi har i soliga bergsbyn Tolox Christina och jag är laddade inför årets skrivarkurs som vi har i soliga bergsbyn Tolox

Väskan är snart packad och alla mappar ligger snyggt ihopbuntade i en kartong. Mina tankar kretsar just nu mest kring författande och alla dess vedermödor. Snart är det dags.
Imorgon kör Christina Larsson och jag vår skrivarkurs i fantastiska bergsbyn Tolox, en timmes bilresa från Malaga. Fyra härliga dagar. Förra året var första gången, i år är det andra, med andra ord: en tradition. Och med fullbokad kurs och deltagare på kö till nästa år så känns det självklart att fortsätta.
Men mitt i allt så börjar det på allvar att närma sig mitt boksläpp av HOLLÄNDARN. Maskineriet har redan startat och idag är det precis en vecka kvar. Direkt efter kursen bär det av till Sverige och all PR.
Men det finaste av allt idag: Min yngsta son fyller år. 27 år av mamma-lycka. DET toppar allt.

Birgitta
 

    Jag lyssnar inte på ljudböcker för jag vill hålla en bok i handen och läsa berättelsen. Däremot lyssnar jag på poddar när jag tränar (jag ska ju upp på Kilimanjaro i augusti). Jag tycker om poddar där jag lär mig något nytt eller får ta del av en livshistoria. Min favorit är Framgångspodden med Alexander Pärleros. Det är långa samtal där Pärleros hinner komma den intervjuade in på livet. Jag blir peppad av framgångshistorier, och av all den kraft och energi som alltid ligger bakom en framgång.
     Faktum är att det allt oftare är ett samtalsämne vad man har hört på Framgångspodden. Ungefär som för många år sedan när vi bara hade två tv-kanaler och man diskuterade vad man sett på tv under helgen.
     Till min stora glädje är jag nu själv en del av Framgångspodden och kan titulera mig FRAMGÅNGSKRÖNIKÖR - men innan min första krönika kommer så ska jag redigera klart två manus, hålla en skrivarkurs och ha en riktigt roligt releasfest!

VÄLKOMMEN SKÖNA MAJ!

Christina

Lyssna  på ett avsnitt du också om du inte redan har gjort det!
www.framgangspodden.se

Kommentera gärna:

Blir tillfixad i håret av duktiga Linda Rise Blir tillfixad i håret av duktiga Linda Rise

När stressen tar över min kropp inför boksläpp av HOLLÄNDARN och tvivlen river i min själ över nästa manusinlämning av TOKTANTEN … ja, då bryter jag av med en dag på catwalken. Att få vara stjärna för några timmar, bli sminkad och friserad, få bära fantastiska kläder och höra folkets jubel i form av applåder och hurra, att få promenera och dansa in i takt med härlig musik, få ge sig hän … det är ett avbrott som blir som balsam i min sargade själ. Som att gå in i en annan värld. Få spela ut sitt register, av med hemma-dressen = skrivar-dressen och få uppleva flärd.
Det där gjorde jag i förra veckan, jag lever på det ännu.
Och nu är det mindre än två veckor kvar till boksläpp av HOLLÄNDARN.
Hoppas ni hänger med.


Birgitta
 

Kommentera gärna:

Adlibris säljer, lite otippat, garn på nätet och just när jag klickat hem Bob Hanssons senaste Tankar för dagen slog jag till. 8 nystan i olika färger. Det blir en hel del visade det sig, sisådär 8 par ullsockar om jag måttat rätt.  Har aldrig närmat mig strumpstickor förr så jag lär ha att göra ett tag – och jag vet egentligen inte vad det var som flög i mig. Men kanske prokrastinerar jag bara för att slippa göra novelluppgiften till kursen i Tolox nästa vecka. Hur som, att sticka en socka var bra för idéer och tankar, hälen undantagen, så det blir en novell också i sista stund. Och kanske en socka till.

Lizelotte, ser fram emot skrivardagar i bergen

Det är så mycket på gång!

Det är ett intensivt jobb och många förberedelser inför allt som är på gång. Just nu redigerar jag två manus och sitter som fastnitad vid datorn från tidig morgon till sen kväll. Båda har dessutom kort deadline och är väldigt mentalt krävande - jag vill ju ta alla chanser att förbättra manusen och förhoppningsvis ska inga "grodor" slinka med i texten. 

Jag ser verkligen fram emot den fullbokade skrivarkursen i Tolox den 9-12 maj som jag håller tillsammans med Birgitta Bergin. Vi hade så otroligt roligt under förra kursen vi höll ihop. Extra roligt är det att vi båda har boksläpp den 15 maj och gemensam releasefest! 

Igår fick jag lyssna på en halvtimme av Nådastöten i Colorized Audio - jag blev helt fast, det är så spännande och fascinerande att lyssna på så att man inte vill sluta - snart kommer ni också att få lyssna och det ska bli så roligt att höra vad alla tycker!

Slutligen så kanjag berätta att Nådastöten ligger på en 4:e plats på Storytels deckar topplista och samtliga fem av mina deckare har fortfarande topp-femton-placering! Det har sett ut så i två och en halv månad nu!

Ha en riktigt härlig långhelg!

Christina

Kommentera gärna:

Sommar? Hallå det är 8 grader i luften och parkasen hänger fortfarande på kroken i hallen! Men jag tar en kvällspromenad och jag plockar årets första vitsippebukett. Ser grannens magnolia i full blom på vägen hem. 

Instagram är full av rosa körsbärsträd och det är lätt att drömma om semester och sommar när den är som bäst. Strax innan.  

Lizelotte

Är det inte tråkigt att inte ha några jobbarkompisar, är en fråga som jag får ganska ofta och svaret är alltid NEJ!
Jag har ju en enorm frihet att välja vad jag vill göra på dagarna - som exempelvis att äga och driva en sommarrestaurang tillsammans med min familj.

Otroligt mycket jobb men galet roligt!   

I år kommer vi slå upp dörrarna till Haverdal Café & Restaurang lördag den 16 juni. MEN, vi kommer anordna en exklusiv smygöppning fredag den 15 juni där Dante Zia, finalist i Sveriges mästerkock, kommer styra och ställa över restaurangen och servera en 4-rätters meny med tillhörande vinpaket.

Dante Zia är Lundapågen som charmade juryn och hela Sverige när han medverkade i årets säsong av Sveriges mästerkock. Hans stora passion för matlagning har funnits hela hans liv och han spenderade mycket tid i sin mormors kök redan som liten. Dantes italienska rötter, svenska hemvist och kärlek till bearnaisesås är något som präglade hans tid i Sveriges mästerkock och som säkerligen kommer influera den meny han väljer att sätta upp på Haverdal Café & Restaurang.

Men innan den 15 juni ska jag hinna redigera två manus, hålla en skrivarkurs i Spanien med Birgitta, släppa en ny bok och börja skriva på ett nytt manus.

Nej, jag hinner inte sakna jobbarkompisar på dagarna - JAG HAR FULLT UPP!!

Christina

Kommentera gärna:

Just nu redigerar jag med hjälp av en redaktör min första deckare:
5:e MOSEBOKEN som kommer att ges ut i pocket i augusti av HarperCollinsNordic. 

Jag stryker och försöker "tajta till" och har hitills tagit bort ungefär 5000 ord. Sedan handlar det om att boken är daterad, dvs jag skriver om telefonautomater och att de faxar varandra. Polisen har också haft en stor omorganisation sedan boken skrevs och därför blir vissa titlar och namn på avdelningar förlegade. Saken är ju den att deckarläsare är väldigt obervanta läsare och är pålästa!

Och ...Helt otroligt, jag som tycker att det är urtråkigt att redigera tycker att det är riktigt roligt att gå igenom manuset. Det är så mycket som jag inte kommer ihåg att jag har skrivit. Och ... jag tycker faktiskt boken är riktigt bra, bättre än vad jag har fått för mig att den är!

Snart, den 15 maj kommer NÅDASTÖTEN i pocket. Ska bli så kul och det är otroligt roligt att NÅDASTÖTEN fortfarande efter drygt 2 månader ligger 3:a på Storytels topplista för deckare  Och ... de andra fyra titlarna i serien ligger placerade topp fjorton!

Ha det gott i solskenet i helgen!

Christina

Kommentera gärna:

Häromdagen fick jag ett mail från en ny läsare som precis hade läst min allra första bok: TRE VECKOR. Jag märke hur jag svalde av nervositet innan jag fortsatte läsa. Jag kommer knappt ihåg vad den boken handlar om och det enda jag vet, är att när jag läste den för ett par år sedan så insåg jag vad mycket det är som har hänt i mitt författarskap sedan dess. Jag lär mig hela tiden, och för varje ny bok har jag fått ny kunskap i skrivandets konst. Det i sin tur gör att jag blir närmast generad när någon talar väl om mina första böcker, själv tycker jag de saknar så mycket som jag skulle vilja tillföra om jag hade skrivit dem idag.
Men efterhand som jag läste igenom mailet från min läsare så insåg jag att hon hörde av sig bara därför att hon älskade boken. Hon ville läsa mer av mig och hade precis beställt alla mina böcker på bokhandeln.
Det gjorde min dag.
Tänk att man kan glädja folk med så lite och tänk att min bok från 2012 fortfarande lever. Och faktum är att om jag går in på Storytels topplista för romaner så är ETT OEMOTSTÅNDLIGT FÖRSLAG den mest lyssnade boken någonsin, på en hedrande sjunde plats.
Sådana här fredagsfunderingar förgyller min dag innan jag kastar mig in i manus nummer nio, det som ska komma ut 2019. Snart klart råmanus. Därefter blir det sommarlov.
Ha en fin helg, alla ni härliga läsare!

Birgitta
 

Kommentera gärna:

Fyra veckor.
Exakt så lång tid är det kvar tills min nya roman ska finnas i butik. En vacker och inbunden bok, snart hos alla bokhandlare ute i landet såväl som i nätbokhandeln. En bok på nästan 300 sidor, en bok som jag startade med för ungefär 1½ år sedan. Eller … ännu längre bort i tiden. Första gången den kom in i mitt huvud är för flera år sedan. Då jag fick en historia berättad för mig. En sann historia. Något som hade hänt på riktigt.
Nu – flera år senare finns samma historia i romanform.
Jag har lyssnat och lärt, tolkat och gjort mina egna slutsatser, satt röster och miljö till det verkliga, fått åtnjuta min egen kreativitet för att lägga till och förbättra i de avsnitt där det inte finns tillräckligt med kunskap.
Och det blev HOLLÄNDARN.
I din butik om fyra veckor.


Birgitta

 

Kommentera gärna:

Så sa Thomas Björkman, författare och entreprenör, under Sveriges Innovationsriksdag förra veckan. Jag hade förmånen att få lyssna, och det var framför allt teknikutvecklingen han fokuserade på, men mina tankar gled genast in på gamla-farmor. Hur hon sträckte fram skålen och bjöd på sockerbitar när jag var liten. Och hur jag fyllde fickorna och sa att jag skulle ta dem senare. Inte ville jag ha sockerbitar när det var lätt att springa till kiosken och köpa smågodis (eller gott som vi sa). Socker var sparsmakad lyx i hennes värld. Inte alls i min.

Vi har allt det hon slet för och drömde om. Ja vi har mer, vi har för mycket, förmodligen bortom hennes föreställningsförmåga. Men hon visste vem hon var och vem Gud var.  Vi är med om en rusande teknikutveckling och AI, men är mer osäkra på vår plats i evolutionen och vår roll som människor.
 
Fast visst är det häftigt att vara med! Och det kommer aldrig mer att gå så långsamt som nu.

Lizelotte, Längtar efter boken jag just beställt: Världen vi skapar, av Thomas Björkman.

Det är nu snart 10 år sedan min första deckare 5.e Moseboken släpptes på Tre Böcker Förlag. Jag minns fortfarande så tydligt, när jag höggravid överlämnade manuset till Lena Pilborg och samtidigt fick en så härlig förnimmelse och känsla i kroppen när vi talades vid. Sedan telefonsamtalet när hon ringde och ville träffa mig för att ge feedback på manuset. För att inte tala om när jag satt där mitt emot Lena på Förlagshuset och hon sa att hon ville ge ut 5:e Moseboken. Vilken ofattbar glädje!
Nu 10 år senare ligger 5:e MosebokenStorytels topplista där en remastrad version släpptes den 16 januari och nu tre månader senare ligger kvar på en
6:e plats på deckar-topp-listan!  


Ha en fin helg och glöm inte att fira! Det finns alltid något att fira!

Christina

Kommentera gärna:

Jag vaknar i snitt 12,2 ggr/timme per natt och min puls varierar mellan 46 och 120 slag/minut när jag sover. Den låga pulsen beror på andningsuppehåll som leder till låg syresättning och hög koldioxidhalt i blodet. Den höga pulsen beror på adrenalinet som utsöndras och gör att jag vaknar med ett bultande hjärta och drar efter andan för att syresätta mig. Ja, så ser mina nätter ut och det leder till att jag ofta vaknar med huvudvärk och sällan är utsövd. Men ... nu har jag varit hos odontologen och provat ut en apnéskena. Om en månad får jag skenan - ska bli så underbart att vakna pigg och full av energi efter det! 

Ha en fin dag och njut av vårsolen!

Christina

Kommentera gärna:

Bild från hemsidan "SVERIGES TALARE" Bild från hemsidan "SVERIGES TALARE"

Sveriges Talare. Visst låter det spännande? Jag är numera en av dem. Ödmjukt scrollar jag bland alla dessa förnämliga kända och mindre kända talare, föreläsare, konferenciers, moderatorer m fl och är så glad att vara bland en av alla dessa.
För lite mer än en månad sedan kom frågan om jag ville bli en del av Sveriges Talares ”stall”, och det behövdes inte särskilt lång tid för mig att ta beslutet.
Såklart jag vill det!
Så nu är jag bokningsbar, bara klicka på länken och läs mer!
www.sverigestalare.se

Nu önskar jag er alla en underbar helg. Jag har öppnat bubblet, det finns så mycket bra att skåla för!
Till exempel att jag sålt 200 000 böcker sedan jag debuterade.
Det ni!

Birgitta
 

Kommentera gärna:

För snart ett år sedan träffade jag Anna Mijh som arbetar som illustratör och vi fann varandra direkt. I veckan har vi träffats och planerat vår triologi, eller kvadratologi eller femtologi eller vart det kan sluta. Det är fantastiskt roligt och kreativt att få jobba med Anna. Det är inga vanliga barnböcker vi skriver - det är dramatik ska jag lova!
Mycket skratt och fniss - väldigt långt ifrån att skriva om mord och mörka tankar!

Nu ska jag på möte med glassleverantör inför sommarsäsongen på restaurangen i Haverdal. Sedan blir det en fika med författaren Therese Loreskär och sedan ska jag sätta mig och jobba med synopsis till nästa deckare. 

Nådastöten håller sig kvar som 5:a på Storytelstopplista där den legat sedan den släpptes för sju veckor sedan!

Ha en fin helg!

Christina

Kommentera gärna:

Kravlösa dagar, långa promenader och härliga bufféer. Och framför allt tid att umgås, prata färdigt och läsa goda böcker. Påsken är bäst.

Överst på läslistan har jag haft Hälsoresan av Maria Borelius. Närmade mig den med viss vånda för matvanorna är verkligen si och så. Men, här är konkreta tips och smarta idéer för hur man kan leva ett hälsosammare och friskare liv. Mer inspiration än pekpinnar alltså. Och vem vill inte bli piggare, starkare och kanske lite lyckligare? Värt att prova tänker jag som nu fyllt skafferi och kylskåp med helt nya saker. Mandelmjölk, kokosolja och proteinpulver….
 
Lizelotte, stänger påsken med en sista marsipankyckling

Fotograf: Agata Jensen Fotograf: Agata Jensen

Idag vill jag egentligen bara önska alla en riktigt glad påsk! Själv befinner jag mig i Sverige och ska i helgen ta ner träd på tomten, kratta, elda, umgås med familj och vänner och såklart … äta massor av god mat och dricka gott vin! Jag ska stänga locket till min dator, inte skriva, inte jobba, bara vara ledig och lättjefull!
Och ... en stor och viktig sak har hänt mig i veckan. Jag har läst igenom HOLLÄNDARN för sista gången, den har gått till tryck och nu är det bara att hålla alla tummar och tår att ni läsare kommer att älska denna roman lika mycket som jag gör. Notera i almanackan: 15 maj! Akademibokhandeln har dubblat volymen sedan min förra bok och den har blivit väl mottagen av bokbranschen redan på införsäljningsstadiet, vilket jag hoppas bådar gott.
Så med nytt manus i datorn, och HOLLÄNDARN som flugit till tryckeriet så stänger jag min arbetsverkstad för den här veckan.
Glad påsk till alla er underbara läsare!


Birgitta
 

Kommentera gärna:

Minusgrader och snö hör inte till vanligheterna vid den här årstiden men solen skiner och livet är härligt så GLAD PÅSK till er alla!

På bilden ser ni min favoritsamling av kycklingar. Alla tillverkade med massor av kärlek och stolt överlämnade till mig att vårda och glädjas över under påskhögtiden (inofficiellt går de under beteckningen påskpsykopaterna)

Ha det bäst och flyg försiktigt! Vi kanske ses på Blåkulla ...

Christina

Kommentera gärna:

I veckan fick jag ett vykort från Sonja Liew som var min lärare mellan årskurs ett till tre. Den allra viktigaste läraren i ett barns liv tror jag, för det är den personen som öppnar dörrarna till läsandets värld, som visar nycklarna till att lära sig skriva och läsa. Jag hade tur som fick Sonja som min första lärare för hon var snäll, och lite sträng på en gång, supersnygg, alltid tjusigt klädd och använde rosa läppstift. Vilken förebild - verkligen någon jag såg upp till.

I skolan hade vi blå skrivböcker med färdiga rader att skriva på och jag har sparat en av dem från åk 2 där jag har skrivit en berättelse. Längst ner har Sonja satt en guldstjärna och skrivit: Ska du bli författare?
Jag minns att jag höll på att svimma av lyckoruset när jag läste och jag vågade inte visa det för någon annan, men tänk vad det betydde mycket för mig!

Tack Sonja och stor kram!

Christina

Kommentera gärna:

Vårens Ketchup-event gick av stapeln på Evanettes butik Victoria och blev en kväll fylld av bubbel, babbel, mingel, goda snittar, utlottningar och massor av skratt. Det handlades mängder av badkläder, badrockar, hattar, underkläder, strandklänningar mm mm från denna underbara butik. Stort tack allra gladaste och proffsigaste Johanna med personal och stort tack till alla er som kom och bubblade, minglade och shoppade med oss på Ketchup of the day!

Christina, Lizelotte och Birgitta
 

Kommentera gärna:

Att ta pressbilder är ytterligare en rolig sak man får göra som författare. Fotograf: Agata Jensen Att ta pressbilder är ytterligare en rolig sak man får göra som författare. Fotograf: Agata Jensen

Livet som författare är ofta väldigt ensamt. Man sitter med sin dator och alla sina låtsaskompisar (= bokens karaktärer) och lever i en låtsasvärld. Man skapar och bestämmer från sitt eget huvud vad diskussionerna ska handla om, vem som blir kär i vem, vilka som är snälla och vilka som är dumma. Ungefär så. Därför blir det extra roligt när man får komma ut och klä på sig fina kläder och träffa folk och till och med stå på en scen. Ni vet, att bli lite extrovert för en gångs skull. Och just nu har jag flera roliga extroverta saker på gång i min agenda.
Medverkan i olika festivaler, den absolut största är feelgood-festivalen i Mariefred den 4 augusti. (Köp biljetter här!) En annan är Litteraturfestivalen i Glommen i juli.
Jag är invald i det proffsiga gänget ”Sveriges Talare”, så där går det från och med i april att boka mig direkt för framträdanden och som konferencier.
Christina Larsson och jag har skrivarkurs på underbara solkusten i maj, wow, vad roligt det ska bli, 15 hungriga blivande författare framför sig!
Jag släpper min bok Holländarn 15 maj = releasefest, intervjuer, framträdanden och signeringar.
Ett antal biblioteksbokningar, så underbart att komma ut och träffa mina läsare, ofta i ett sammanhang på cirka 50 personer, så det finns plats för samtal.
Bland annat. Så den där mjukisklädda vardagen med manus och annat rent kontorsgöra bryts faktiskt av då och då. Och det är ju det jag älskar.
Mixen.
Idag fick jag en bild från en vän som har varit på semester i Finland. Hon skickade en bild från en bokhandel på flera av mina böcker. Inte visste jag att jag finns i Finland. Sådana bilder gör mig glad när jag befinner mig i min skrivarbubbla.
Ja, det finns mycket att glädjas över. Hoppas ni alla har en fin-fin helg!

Birgitta
 

Kommentera gärna:

NÅDASTÖTEN är en bok om relationer, diaboliskt maktspel och mord som skakar Sverige. Det är den femte boken i serien om kriminalkommissarie Ingrid Bergman vid utredningsenhetens sektion för grova brott i Göteborg.

Visst är omslaget, som är gjort av Lisa Krebs, jättesnyggt? Redan nu kan du bevaka den på näthandeln Adlibris och Bokus (bara att klicka på länken).

Själv längtar jag efter att få hålla min sjätte bok i handen. Det är en så speciell känsla. Man vänder och vrider, sveper med handen över omslaget, läser titlen och förundras över att det är man själv som har skrivit varenda kapitel, varenda mening, varenda ord.

JAG ÄLSKAR MITT JOBB!

Tack till alla er som har gjort det möjligt!

Christina

Kommentera gärna:

I måndags besökte jag WAPI och inspelningen av Nådastöten i Colourized Audio- format. Colorized Audio är en vidareutveckling av ljudboken där man närmar sig filmen med ljudeffekter, dialog och musik. Formatet är framtaget i samarbete med ljudstudion Read Out Loud och grundaren Mattias Linderoth. Med på inspelningen var runt tolv skådespelare, regissör, tekniker och scripta. Det var sååå spännande att få vara med live och lyssna och träffa skådisarna och alla som ligger bakom projektet som jobbar stenhårt för att varenda detalj ska bli top notche!

Och på Storytels topplista går det också bra för Nådastöten som ligger på en 4:e plats tätt följt av mina andra deckare på plats 5,6,8 och 11!

Ha en fin dag och njut i vårsolen!

Christina

Kommentera gärna:

Jag köpte min första häst när jag var 10 år. En unghäst, det var vad besparingarna räckte till, så honom kunde jag inte rida på under det första året. Det blev många promenader i grimma längs stigar och skogsvägar. Lite ensamt var det, och jag har fortfarande en speciell minnesbild från en dag. Hästen lunkar makligt bakom. Jag sparkar till i gruset, ser ner på min gula kofta och knapparna som blänker i solen och så som en uppenbarelse; Jag är kanske ensam just nu. Men, jag har ju mig själv.  Och så la jag ena handen på min axel. Låter högtravande,men så var det.  Och jag var nöjd, tyckte att det kändes bra. Att ha sig själv. Här och nu. Det är väl ungefär vad jag har återlärt mig idag... efter en kurs i mindfulness har intresset bara ökat och det finns så mycket inspiration och kunskap att ta tills sig. Här är några tips!

Klipp med Jon Kabat-Zinn, läkare och forskare som utvecklat mindfulness

Klipp med Åsa Nilsonne, Mindfulness i hjärnan – Vetenskapsfestivalen 2016

Lizelotte, funderar på varför man behöver lära om det man visste som 10-åring…

En skrivfri vecka ...

I veckan har jag hunnit med att åka till Stockholm och gå på Storytels ljudboksgala och heja på Birgitta som var nominerad för tredje året i rad, gå på Annika Estassys releasefest för Gröna fingrar sökes, gå på Feminvest med ena dottern och besöka det vackra slottet Tjolöholms utställning av Downton Abbey kläder med andra dottern, äta lunch med härliga väninnor på internationella kvinnodagen och checka av långa to-do-listor med allt som är på gång- ketchupevent, skrivarkurs, releasefest mm.

Sist men inte minst så är jag galet stolt över att ALLA mina fem deckare ligger på Storytels topplista med plats: 3:a, 4:a, 6:a, 7:a och 9:a! 
Skål för det och ha en riktigt härlig helg!

Christina

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter